onsdag 5 maj 2010

Intervjuat Amy Diamond

">
I förrgår intervjuade jag Amy Diamond och nu är jag i full färd med att skriva artikeln om henne.

Hade någon sagt det till mig för ett år sedan, så hade jag nog mest skrattat åt tanken. Men det som verkar som en dröm kan bli verklighet. Att träffa Amy var att träffa ett härligt och strålande energiknippe! Jag önskar henne allt gott i livet och varmt lycka till med musiken.

Jag gjorde en personintervju med Amy och det har varit min dröm under många år. Att få göra just personintervjuer, med olika människor. Med olika bakgrund, olika livsval, gärna i alla möjliga åldrar. Kändisar lika väl som mer osynliga människor. Gärna människor som är osynliga i samhället. Människor som är viktiga att lyfta fram.

Jag har de senaste månaderna träffat så många människor och fått lära mig så många nya saker, att det skulle gå runt i huvudet på mig, tycker jag. Men det gör det inte. Jag mår bara bra av alla dessa möten. Det finns så mycket att lära sig i ett möte med en annan människa. Inte minst om sig själv.

12 kommentarer:

  1. Det är nog så som du säger,att man utvecklas genom möten med andra, men trots det så är jag numera en riktig familjekvinna som är som lyckligast när jag har maken och sönerna runt omkring mig. Vill egentligen inte träffa någon annan,lite tråkig kanske men är lite av en ensamvarg.
    Dina drömmar om intervjuverna låter intressant, hoppas du får fortsätta att göra fler.
    Visst är det ett magiskt ögonblick när man träffar sin själsfrände! Det är nu snart 6 år sen jag blev hans och för varje dag växer kärleken och varje dag förundras jag över min tur,fortfarande. Men det var väl min tur antar jag,för lycka. Jag var utbränd i många år, sjukskriven, deperimerad,orkeslös och hade gett upp, så det kanske var dags? Underbart är det i varje fall,magiskt. Hoppas din onsdag blir en härlig dag! Kram Malin

    SvaraRadera
  2. Visst är det härligt med nya möten och roligt även att få träffa litet kändisar. Ha en riktigt skön dag!/Kram Merja

    SvaraRadera
  3. Hej Malin!

    Det var så märkligt att jag hamnade just i det inlägget hos dig, tycker jag. Jag har funderat mycket kring just själsfränder den senaste tiden.

    Det var en underbar kärlekshistoria som du berättade i din blogg, tycker jag.

    Jag har precis som du en historia bakom mig som utbränd och sjukskriven så det är nog dags för riktig glädje för mig nu också! På olika plan i livet. Det gäller att vara öppen för livet och vad det erbjuder, tror jag.

    Jag önskar dig allt gott!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  4. Hej Merja!

    Jag är intresserad av människor och har fått lyckan att sedan en tid tillbaka jobba med bl a intervjuer och att skriva artiklar. Efter ett långt uppehåll som utbränd och sjukskriven.

    Idag har jag gjort en intervju till. Och bland annat fått höra berättelser om hur äldre människor har det i Litauen, inte mer än 60-70 mil bort från oss. Det lät som två skilda världar, för mig.

    Ha en bra dag, tack för att du kikade in till mig!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  5. Hej Maskroskvinnan!
    Ja det hoppas jag också det börjar bli olidligt,
    denna värk så fort jag gör något,idag var jag tvungen att fråga sambon om han ville hjälpa mej att skala potatis.Så han skalade både till de som jag ska ha i biffen och de som vi ska ha till middagen.

    Ja jag märkte också att det var kyligt när solen gick i moln.Men så fort solen kom fram var det gott. igen.

    Habo?Ligger det långt från ditt hem?
    Jag önskar dej en trevlig Onsdag.
    Kramar.

    SvaraRadera
  6. Man växer som människa i alla möten men andra människor. Mycket inspererande.
    Ha det gott
    Agnetha

    SvaraRadera
  7. Hej Agath!

    Så fint att du bad din sambo om hjälp med potatisen. Jag har också haft så ont ibland att jag har fått be om hjälp. Jag tycker att det som är bland det mest jobbiga när man har ont i ryggen är just att stå vid spisen och laga mat.

    Nu har jag varit ute på promenad ikväll. Och när jag gick mot solen värmde det så gott i mitt ansikte. Annars var det lite kyligt.

    Men det är så vackert ute! Man blir ju så glad av att se gräs och gröna blad och alla blommor!

    Habo ligger kanske tre-fyra mil bort från där jag bor. Det tar ungefär en halvtimma att åka dit med bil.

    Ha en bra kväll!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  8. Hej Agnetha!

    Ja, det gör man, man växer som människa genom att möta andra människor. Ett möte är en fin gåva att ge en annan människa och sig själv, tycker jag.

    Ha det bra!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  9. Spännande och kul att allt går framåt för dig och det du vill och kan.

    Kram Gunilla

    SvaraRadera
  10. Vad roligt att jag hittade hit! Jag älskar möten med människor. En härlig blogg som passar mig så bra. Spännande du har framför dig:)
    Kramar till dig

    SvaraRadera
  11. Hej Gunilla! Tack! Ja, det är så att jag har svårt att tro det själv ibland. Roligt är det och till min egen förvåning så går det bra så här långt!

    Jag önskar dig en bra helg!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  12. Hej messan!

    Välkommen hit till min blogg! Jag anar att du som jag är intresserad av möten med människor. Jag har en särskild flik här i min blogg där jag samlar inlägg om just olika människor eller tankar kring människan överhuvudtaget. Välkommen att läsa!

    Nu är jag nyfiken på din blogg och kommer att kika in där!

    Ha en bra helg!
    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera