söndag 9 maj 2010

Livet - en skola?


Jag sitter och läser i en bok nu på morgonen. Där läser jag de här orden: "Man brukar säga att människans första 20 år är en läroperiod. Mellan 20 och 50 är hon i en kämpaperiod och efter 50 kommer den period då visdom växer fram och människan mognar" (Boken heter "Väckarklockor" och är skriven av Gunilla Brattberg).

Det där var ju härliga ord att läsa för mig som precis passerat strecket för att komma in i perioden för att visdom och mognad ska växa fram. Min kämpaperiod är över, slut, passerad. Fantastiskt! Vilken lättnad! Jag önskar verkligen att de här raderna är sanna. Ja, det bestämmer jag mig för att de är. För de kändes så befriande för mig.

Jag läser vidare i boken nu, för att se vad jag har att se fram mot resten av livet:

"En vis människa har flyttat fokus utanför sig själv. Hon är inte längre centrum kring vilket allt och alla kretsar. En vis människa har accepterat att alla människor är olika och hon har respekt för denna olikhet. Hon behöver inte göra om andra för att de ska passa henne själv. En vis människa gör långsiktigt kloka val. För henne handlar inte livet så mycket om att ha utan mer om att vara. En vis människa har hittat ett autentiskt förhållande till sig själv. Hon styrs inte av föräldrarnas - eller andras - normer och värderingar."

Det lät ju riktigt fint, det här, tycker jag. Att äntligen få börja mogna och bli vis. Det ser jag fram mot. Inte alls tid att dö för mig än. Nej, det är nu jag ska bli som en väl mogen banan. En omogen banan är ju inte särskilt god, men en mogen... Mmmmm... säger jag bara, så gott!

Livet är en skola, brukar man ju säga. Det är ett försök till en liknelse, jag vet inte om jag håller med om att livet är som den svenska skolan. Nej, det tycker inte jag är en särskilt bra liknelse. Men man lär sig så länge man lever, DET tycker jag stämmer in på livet. Man lär sig genom att VÅGA LEVA! Genom att våga prova sina vingar, våga misslyckas. Så känner jag det.

Tänk om jag suttit alldeles stilla på en stol hela mitt liv. Hur mycket hade jag lärt mig då? Ensam i ett mörkt rum? Hur mycket hade jag lärt mig då? Inte särskilt mycket tror jag. Det räcker inte med att andas, att hjärtat slår, att ha fått ett liv till skänks. För att lära sig leva måste man VÅGA LEVA! Och orka leva... för ibland, så är man ju så trött att man inte riktigt orkar leva... så kan det också vara att vara människa, tänker jag.

Så det räcker nog inte med att tänka att, jaha, nu har jag nått den härliga åldern när jag liksom mognar, blir vis. Nu kan jag slå mig till ro och bara låta allt detta ske. Riktigt så enkelt är det nog inte.

Jag tror att det handlar om att börja VÅGA LEVA ännu mer än jag gjort hittills. Våga ta fler risker, prova många fler nya saker, söka glädjen i allt jag gör, ta mig tid för stillhet, tankar och njutning. Ta hand om min själ och kropp mer än någonsin förut.

Så till slut, när jag drar mitt sista andetag här i livet, då är jag kanske lika mogen som en väl mogen banan. Mmmmm...... Och kanske dessutom vis på köpet.

12 kommentarer:

  1. Sitter här och småler...

    För min mamma försökte alltid trösta mig med: "Det blir bättre efter 50".

    Kanske har både författaren och mamma rätt då. ;)

    Tror jag (också) ska bestämma mig för det.

    Önskar dig en fin Söndag och en fin vecka, Anna-Karin!

    SvaraRadera
  2. Många kloka ord :) Vi försöker väl tro att det blir så...

    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej S o F!

    Jag tror att din mamma hade helt rätt! :)

    Då har vi bestämt att det är så! Härligt!

    Ha en bra vecka, du också!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  4. OJ DET VAR MÅNGA KLOKA OCH VISA ORD. JA NÅGONGÅNG SKA MAN VÄL ´BLI FULLÄRD. SÅ 50 ÄR VÄL EN BRA ÅLDER ATT MOGNA I. EN SKOLA PÅ 50 ÅR ÄR EN LÅNG LÄROTID. TAR MAN TILL SIG AV ALLT SOM PASSERAT I LIVET RÄCKER DEN TYCKER JAG.
    JA DU KONSTIGT MED DIN TELEFON, RINGDE DU TELIA O DE BERÄTTADE ATT POTTEN VAR SLUT ELLER VAR DET NÅGON ANNAN SOM KOM PÅ DET. JAG SKRATTADE GOTT ÅT DET. JA SÅ KAN DET BLI.
    HA DET GOTT

    SvaraRadera
  5. Hej Gunilla!

    Ja, visst är där många kloka ord i texten. Du ser, så mycket vi har att se fram mot nu! :)

    Tack för att du kikade in här! Det gjorde mig glad. Jag hinner inte läsa i så många bloggar just nu som förut. Men jag tar några då och några då. Det är roligt att behålla kontakten med sina bloggvänner och också att lära känna nya. Det finns otroligt många fina bloggar att njuta av. Och att lära sig saker från.

    Kramar
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  6. Hej Agnetha!

    Tack för att du tog dig tid och läste och tyckte om orden i det jag skrev. Det gjorde mig glad!

    Ha, ha... ja, Agnetha, jag ringde till Telia och där kunde man se att potten var slut... du kan tro att jag skrattade gott åt det själv också. Konstigt att jag inte fått meddelande om det, tycker jag. Men så kan det väl bli ibland.

    Huvudsaken att det löste sig. Tack vare dig, faktiskt. Och så Telia, förstås. :))

    Ha det bra!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  7. För mig blev det att grilla tre flintastekar, och Polska korvar. Varför skall alltid Gubbar grilla? Har det med ålder att göra? Mvh LW

    SvaraRadera
  8. Hej Liberum!

    Mums så gott det låter! Flintastekar och polska korvar...

    Ja, varför ska alltid Gubbar grilla??? Så klart för att ni BÄST på att grilla, Liberum... :))

    Och så slippar jag som kvinna att få os från grillandet i håret. :))

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  9. Jag håller med, jag tror oxå man lär sig genom att LEVA, utvecklas genom sina upplevelser. Alla händelser, både bra och dåliga, formar vilka vi är idag.
    Man får inte vara så rädd för att bli sårad, sviken eller ensam så att man inte vågar möta andra, lita på andra, lämna ut sig själv en smula.
    Hoppas du får en härlig måndag!
    Kram Malin

    SvaraRadera
  10. Hej igen!
    Tack för din titt och vad kul att du gillade den. Glad blir jag! Här trivs jag också mycket bra och det var en underbar text med många klokheter i. Det mesta i livet handlar just om att leva fullt ut, våga leva på riktigt...tycker jag.

    Vi har nog som sagt många liknande intressen du och jag.
    Jag håller med dig, Sanna är en mycket inspirerande person med sitt tankesätt.

    Ha en underbar måndag så ses vi snart igen!
    Varm kram

    SvaraRadera
  11. Hej Malin!

    Tack för dina fina och visa ord till mig. Ja, jag tror också att det är viktigt som människa att våga lita på andra, möta andra och våga lämna ut av sig själv. Jag tycker att jag får så mycket tillbaka genom att våga vara öppen med mycket i mitt liv.

    Är inte jag rädd, så blir också människor runt omkring mig mindre rädda. Så fungerar de flesta människor, tror jag.

    Ha en härlig dag!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  12. Hej Messan!

    Nu glömde jag ditt riktiga namn, så du får vara Messan just nu. :)

    Du har en jättefin blogg, tycker jag. Jag häpnar när jag kikar runt bland alla fina bloggar som finns. Det är roligt att hitta så många olika människor som är så generösa och delar med sig av sig själva och sina liv.

    Tack för att du läste min text! Det gjorde mig glad!

    Ja, det verkar som att vi har många intressen gemensamt, det är härligt!

    Ha en bra dag!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera