fredag 10 september 2010

Utförsäkrad



Jag var på slutmöte i projektet genom AF och FK idag. Trodde jag och det trodde jag förra gången också. Och jo, det var slutmöte för projektet den här gången. Papper att skriva under. Information att lyssna på. Regler att följa. Folk att ringa. Brev som väntar. Brev om att jag är utförsäkrad får jag snart hem i min brevlåda, fick jag veta idag.

Sedan kommer jag att få andra brev om att jag får börja om från början igen. Med att vara sjukskriven. Fast det är svårare nu för tiden att få bli sjukskriven. Och så kommer jag att prövas om tre månader igen för att se om jag inte kan jobba mer än 25 % då. Hoppas att jag åtminstone har hunnit registrera mitt företag tills dess. Med julen och allt som väntar framöver.  

Men ett definitivt sista slutmöte för mig när det gäller FK och AF, det slutmötet känns det just nu i denna stund som att jag väl aldrig får uppleva i hela mitt liv. Om nu inte jag tillfrisknar till 100 %. Och så klart när jag blir ålderspensionär, då kommer jag ut ur det här systemet. Fast in i ett annat, troligen. Det känns som en enda rundgång alltsammans, tycker jag.

Det är märkligt hur lätt det var att komma in i det här sjukförsäkringssystemet och hur otroligt svårt det är att ta sig ur det. Jag är ingen myndighetsperson, helt enkelt. Jag har svårt att ta in att det ska behöva vara så krångligt allting. Så många regler, så många blanketter, så många frågor.

Ibland undrar jag ju, så mycket som man utreder varje sjukskriven människa nu, med all den hantering som det innebär, vad kostar det? Vad använder man pengarna till? Till en massa dyra utredningar som får många människor att känna sig pressade, oroliga och misstänkliggjorda. I stället för att använda de här pengarna till stöd för att man ska må bättre på något sätt. Nu finns det säkert sådana pengar också, men jag undrar ändå; vad är priset för alla dessa utredningar? Är det verkligen värt det, vad det kostar? Svaret finns väl någonstans i framtiden, kanske.

Jag får i alla fall pengar än så länge, det gick att lösa på något sätt som tur var. På villkor att jag deltar i möten, aktiviteter o s v. Och så arbetar jag ju 25 % också. Så jag slipper ligga vaken på nätterna av oro för att jag inte får pengar. Det känner jag mig mycket tacksam för.

Jag blev mycket vänligt bemött idag igen och jag känner att jag är på samma nivå som handläggarna jag talar med. Jag känner att vi respekterar varandra. Det känns bra. Vi är allesammans människor med samma värde. Antingen vi sitter bakom skrivbordet eller framför skrivbordet. Det är viktigt att man vet om det, som människa.

7 kommentarer:

  1. Vad skönt för dig att veta att du trots allt får lite pengar så du klarar dig!
    Och sån tur att du träffade vänliga människor som var på din nivå. Annars är det lätt att man blir "liten" när man sitter med såna som bara kör på/över.
    Lycka till med allt min vän!
    Trevlig helg!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej Anna-Karin! Jag är tillbaka hos dig efter ett långt uppehåll. Du försvann ur min läslista av någon konstig anledning, men fanns kvar bland bokmärkena i min iPhone. Där fann jag dig en dag när jag hade långt till min dator, och blev fast. Du skriver så bra, så jag kan inte sluta läsa. Tycker du är en modig och stark kvinna, och tänker fortsätta följa dina vedermödor.

    Varmt lycka till!

    SvaraRadera
  3. Hej Gunilla! Jag blev vänligt bemött idag och jag känner mig jämställd med de jag möter inifrån mig själv, det känns bra.

    Sedan, om jag kommer att få bli sjukskriven igen eller inte, det vet jag inte säkert än. Man kommer att göra en ny utredning efter nyår, fick jag veta. Och så ska man fatta beslut om mig igen.

    Gissa om jag är trött på allt det här, efter mer än tio år. Att aldrig få lugn och ro, hela tiden känna att andra ska utreda hur jag mår och fälla sina omdömen om mig.

    Det blir också alltid en spänning att gå och vänta på beslutet, det är betydligt svårare att bli sjukskriven idag, som du säkert vet. Och efter nyår är jag inte längre sjukskriven. Jag är utförsäkrad.

    Allt gott och tack för att du bryr dig, Gunilla!

    Kramar
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  4. Hej Maria! Välkommen tillbaka till min blogg! Så glad jag blev när du dök upp här!

    Som du säkert förstår har jag just nu inte så mycket tid att läsa i andras bloggar, så småningom hoppas jag att det lugnar sig så att jag kan göra också det ibland. Det ger mig så mycket som människa att kika in och läsa bloggar, tycker jag. Jag minns din blogg mycket väl, när jag ser ditt namn.

    Det gör mig glad att du vill fortsätta att läsa vad som kommer att hända mig framåt. Jag tror att jag har en spännande och lärorik resa framför mig nu i mitt liv.

    Kramar
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  5. Hej Leena! De här två handläggarna som jag har nu har det fungerat bra med. Det har inte alltid varit så.

    Nu är jag utförsäkrad. Jag har ingen garanti idag för om jag kommer att få bli sjukskriven igen efter nyår. Jag ska utredas igen och sedan ska man fatta nya beslut.

    Så trött jag är på alltsammans! Ibland vill jag bara lägga mig ned och strunta i allt, men det gör jag inte. Jag reser mig igen istället.

    Drömmen är att bli frisk och att kunna klara mig själv. Frågan är om jag kan göra det. Frågan är om jag är redo för det ännu eller om jag behöver mer tid på mig. Jag har ju kvar en hel del sviter efter utmattningen fortfarande, det inser jag.

    Tack för att du bryr dig! :)

    Kramar
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  6. Önskar dig det bästa :)
    Fin ny blogg du skaffat btw :)

    SvaraRadera
  7. Hej Fredrika! Tack! :) Så glad jag blev att du kikade in här! :) Hoppas allt är bra med dig!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera