måndag 14 februari 2011

Alla Hjärtans Dag - männens fasa?

Häromdagen läste jag att män är livrädda att "fall in love". Att bli förälskade. Att förlora sig själv i någon annan. Att tappa fotfästet.

Som sagt; jag läste det. Det är inte jag som säger det. Men jag började fundera om det kanske, kanske ligger lite sanning i de där orden. Att bli förälskad, orden "fall in love", säger ju allt. Att tillåta sig bli svag, sårbar, förlora sig själv i en annan människa; det krävs mod för att göra det. För en man eller människa som är fostrad till att vara stark, osårbar och inte visa alltför mycket känslor, måste en dag som idag vara en mardröm: Alla Hjärtans Dag. Den dagen det förväntas att man ska visa varandra att man tycker om varandra, man - kvinna, barn - förälder, vänner. Ge varandra godishjärtan, gosedjurshjärtan, röda underkläder, röda rosor och jag vet inte vad. Jo, chokladkartonger också, förstås.

Jag själv tycker Alla Hjärtans Dag är en underbar dag! Även om jag förstår de kommersiella krafterna bakom alltsammans. Men man behöver inte lyda dem om man inte vill. Man kan visa sin kärlek för en annan människa utan att använda sig av det kommersiella. Man kan ge av sig själv, några ord. Ge av sin tid. Våga tala om för en annan människa att man tycker om henne eller honom. Våga vara modig och göra sig svag och sårbar. Även om det man ger inte är uppskattat eller besvarat. Ge från hjärtat. Våga krama någon.

Det kan man göra vilken dag som helst så klart, man behöver inte spara alltsammans till Alla Hjärtans Dag, det kan ju bli övermäktigt. Bättre att portionera ut det när man verkligen känner de där känslorna inifrån sig själv, längtan efter att få ge eller säga att man tycker om någon.

Själv så har jag delat ut lite Alla Hjärtans Dags-gåvor i förskott i år. Mina döttrar fick lite pengar, mycket uppskattat. Min mamma fick en ny vårgrön mugg med vita prickar och en liten frukostskål som hon blev glad för. Jag har alltid velat fira Alla Hjärtans Dag, jag är kanske en romantisk sort. Ibland har jag bakat en kaka. Ofta har jag köpt vaniljhjärtan. Det är sällan som jag själv fått något på Alla Hjärtans Dag, faktiskt, kom jag på för några år sedan. Alla tycker som sagt inte att man ska ge något på Alla Hjärtans Dag, en del protesterar på sitt eget sätt mot just den här dagen. Det får man respektera, vi känner, är och tänker olika.

De senaste åren har jag ibland gett något till mig själv på Alla Hjärtans Dag. Ett bra sätt att komma ihåg att också ge åt sig själv, att unna sig, att älska också sig själv. Krama sig själv ibland också.

När man älskar sig själv äkta och ärligt för den man är och hurdan man än är, blir det så lätt att också älska andra människor så som de är. När man kan känna igen de andra i sig själv, det mänskliga, det är då den stora kärleken slår till på allvar. Jag känner att jag nu i mitt liv börjar förstå något av det märkliga och stora i kärlekens väsen. Tror jag i alla fall.

Länge leve Alla Hjärtans Dag!

2 kommentarer:

  1. Kärlek behöver ju inte likställas med svaghet. Vad är det för trams?
    ;-)

    SvaraRadera
  2. Mmm...fina tankar som vanligt som jag innerligt håller med om. Jag fick inget på alla hjärtans dag heller,kanske för att jag sagt att jag absolut inte ville ha blommor...men med de var de inte sagt att jag inte vill eha nåt...

    Men å andra sidan stängde jag in mig just den dagen,så ingen kunde ge.

    Däremot inser jag,att de små sakerna man överraskar varann med är dom som är bäst...

    KRam till dig i efterskott,en hjärtekram

    SvaraRadera