lördag 5 mars 2011

En pangstartsmorgon!


Vilken morgon! Jag vaknade klockan fem. Hade lagt mig klockan tio på kvällen, så jag var stel nog i ryggen. Allt tog emot där jag låg i min säng. Tankarna snurrade hela tiden kring mamma. Hon var så trött igår kväll när jag "nattade" henne. Så trött och svag som jag aldrig tror att jag sett henne i mitt liv. Det känns. Det gör så ont i mig. Samtidigt finns där värme mellan oss mitt i det tunga, det bär mig. Vi förstår varandra väl, hon och jag. Det kommer att bli tomt den dagen hon inte finns längre. Men hon finns fortfarande, det är bara tiden som satt sina spår i henne, precis som i mig.

Om inte jag tänkte på mamma där i min säng i morse, så tänkte jag på jobbet. Jag har inte hunnit med den senaste tiden som jag skulle gjort. Igår orkade jag inte jobba alls.

Så vad göra? Jag gick upp. Satte på min DVD med yoga och gjorde solhälsningen. Duschade och tog hand om min kropp. Åt frukost. Tog tag i jobbet. Nu har jag jobbat undan och det gick lätt.

En av de största fördelarna med att ha eget, tycker jag så här långt, är att jag oftast känner mig fri att arbeta när jag har kraften och inspirationen att göra det. Jag behöver inte tvinga fram den när jag är alltför trött. Idag gick det som en dans att jobba och nu känner jag mig glad och hoppfull. Det kommer att gå också om det dykt upp oväntade saker på vägen. Jag klarar det.

Tänk så mycket jag lärt mig tack vare att jag rasade samman! Nu använder jag mig av allt jag lärt mig, jag ser till att ta pauser och landa i min själ, jag rör på mig, jag unnar mig glädje mitt i kaoset, jag gör en sak i taget, jag lyssnar till min andning, mediterar eller gör yoga, jag landar i nuet så ofta som det är möjligt, jag undviker att oroa mig alltför ofta eller alltför länge. Jag tar tag i saker i stället för att låta dem bli liggande. Jag peppar mig själv. Jag bryr mig om mig själv också, inte bara de andra.

Det är härligt att känna att jag kan hantera stressen i mitt liv så som jag gör just nu. Vilken skillnad mot hur jag skulle agerat för tolv år sedan!

Det går, faktiskt, att lära gamla hundar sitta.

2 kommentarer:

  1. Japp - det går! :)

    Tänker på: "Suffering is our main teacher".

    Soliga hälsningar!

    SvaraRadera
  2. Vilken positiv läsning du bjuder oss på idag! Det smittar nog av sig lite, tror du inte det...

    Ha en go helg!

    SvaraRadera