I natt flyger min älskade tonåring till Turkiet med sin kille. Det är hennes allra första semester utomlands på egen hand, utan någon av oss föräldrar med på resan. Drömmen om en solsemester, att ligga vid en pool och sola hela dagarna, bo på ett fint hotell, vandra under palmer har tonåringen drömt i säkert åtta år. Det har periodvis varit så mycket tjat om att kompisar varit på solsemestrar. Massor av tjat om att hon också vill åka på solsemester. Det har varit så många gånger som vi sagt nej, vi föräldrar. Ibland inte åkt på någon semester alls. Ibland till Öland. Ibland till Danmark. Men det har inte varit några palmer där. Ibland inte ens sol. Hon har varit så besviken. Inte alltid, men ibland.
De tre för henne ganska tunga åren på gymnasiet när hon varit så skoltrött är det den här drömmen som fått henne vidare. "När jag är klar med skolan ska jag resa på en solsemester". Drömmar bär oss när vi ibland känner det som att vi inte orkar längre.
Hon tog studenten. Sedan jobbade hon i sommar. Sparade pengar till drömresan. I natt reser hon. Äntligen! Väskan är redan packad och klar nu på morgonen. Det är bara små detaljer kvar att fixa nu. Jag får vara med och dela hennes glädje när hon uppfyller sin dröm, att resa iväg på egen hand.
Att drömma om något i åtta år och sedan "göra" drömmen kan vara hissnande, tänker jag. Antingen blir verkligheten vackrare än drömmen. Eller precis så som man drömde. Eller så blir det inte alls som man drömt om.
Jag önskar att hennes resa blir underbarare än hon någonsin drömt att den skulle kunna vara.
Å så härligt nu får hon äntligen åka iväg efter 8 års drömmar.Hoppas hon ska få en roligt resa. De kanske förlovar sig man vet aldrig ;)
SvaraRaderaKram Carola
Carola: Ja, visst är det härligt att hon äntligen får leva sin dröm! :) Du kan gissa att det är förväntan här hemma i luften just nu. Väskan klar, allt i ordning, bara väntan på att ge sig iväg. :)
SvaraRaderaKanske de förlovar sig, ja, vem vet? Jag har inte ens tänkt tanken, faktiskt. :) Ha, ha.. fast jag tror inte det, faktiskt, men jag kan ju inte veta. De har varit tillsammans i drygt tre år. Konstigare saker har jag varit med om. :)
Kram!
Ja, det är stort med den första resan utomlands. Hoppas allt blir bra! /cathrin
SvaraRaderaDen resan är hon väl värd! Det är STORT!
SvaraRaderaKram
Cathrin: Stort är det för henne och hennes kille. De är nog lite nervösa båda två, tror jag. Men de kommer att fixa det. Och växa av att göra det. :)
SvaraRaderaKram!
Gunilla: Absolut är hon värd resan. :) Det är en särskild känsla allra första gången de ger sig iväg så här, ungarna, för mig som förälder. Jag vet att hon är på väg att skaffa sig ett eget liv som vuxen. Det här är ett av stegen på vägen dit. Jag tycker att hon är modig. :)
SvaraRaderaKram!
Hej Anna-Karin!
SvaraRaderaJa det har varit ett tufft år,det
kan jag hålla med om,och ändå är
inte allt gjort efter branden heller en list som är kvar att få på plats den ser lite konstig ut översta listen,jag är mycket sällan däruppe utan jag håller mig här nere.
Ja det är fina kort sonm är över Tjörnbron det var en fin dag när vi var där satt och fikade
Ha en fin dag
Kramar.
Agath: Vi har haft tuffa år både du och jag. Så starka vi är som kämpar på i alla fall, tänker jag. Så starkt av dig, Agath.
SvaraRaderaAllt gott till dig!
Kram
Anna-Karin