måndag 26 september 2011

Idag är ingen vanlig dag ...


Idag är ingen vanlig dag. För vilken dag är en vanlig dag? Jag tror inte jag har haft många vanliga dagar i mitt liv. Idag är en alldeles ovanlig dag. Unik.

I helgen har jag köpt en egen kamera till Skrivklådan. Jag är så stolt och glad att jag jobbat ihop pengar till kameran. En egen kamera ger mig mindre stress och mer självständighet i arbetet som frilansjournalist. Förut har jag lånat kamera av uppdragsgivaren.

Jag jobbar på med artiklarna. Det går bra, jag börjar få rutin och jag känner mig nöjd med det jag gör. Det är också så roligt att få lära sig nya saker nästan varje dag. Möta människor som jag annars troligen aldrig skulle ha mött. "Jag har något att lära mig av varje människa jag möter. Inte minst om mig själv". Som Kay Pollak har sagt.

Mamma mår så bra som det är möjligt just nu. Det är jag tacksam för. Även om man fortfarande inte vet orsaken till hennes låga blodvärde, så är det ändå saker som är lättare för oss idag än för ett år sedan. Jag vet att när mamma är aggressiv och krävande så är hon egentligen trött. Andra dagar är hon en glad, positiv, söt, kärleksfull och vis åldrande kvinna. Jag vet att mamma åldras. Så är livet. Jag tar en dag i taget. Jag har ett nätverk att kontakta när mamma är dålig.

Idag ska jag kontakta min arbetsgivare där jag fortfarande har kvar min anställning, även om jag aldrig mer kommer att kunna arbeta där, av olika skäl. Min arbetsgivare ska skicka en ny sjukanmälan till Försäkringskassan åt mig. Jag måste också själv skicka in en ny sjukanmälan plus läkarutlåtandet. Det är så här det fungerar när man blivit utförsäkrad. Jag kommer att ansöka om att få bli sjukskriven till 75 %, eftersom jag har en utredd arbetsförmåga till 25 %. Du som läser får gärna hålla tummarna för att det också blir så för mig. Det kan behövas, tror jag. Det är väldigt svårt att få bli sjukskriven idag med de nya reglerna för sjukskrivning. Men cirka 40 % av de som blivit utförsäkrade blir sjukskrivna igen. Jag önskar att jag kommer att vara en av dem. Arbetsförmedlingen har sagt sitt efter programmet Arbetslivsintroduktion. De anser att jag är för sjuk för att arbeta mer än de 25 % jag gör idag. Jag önskar också att det inte dröjer alltför länge innan jag får mitt besked. Ovissheten är värst. Det är också tungt att jag inte får någon ersättning under tiden jag väntar på beskedet från Försäkringskassan.

All stress det senaste året med anhörigas sjukdom och utförsäkringen har satt sina spår i mig. Mina panikattacker är starkare än de varit på väldigt länge. Om inte jag visste vad det handlar om, skulle jag troligen ligga kvar stel av skräck i min säng hela dagarna. Inte våga ge mig ut utanför huset. Men jag går upp, trots att jag vaknar mitt i panik varje morgon. Jag gör yoga eller en andningövning och det lättar lite. Men trött blir jag, väldigt trött efteråt.

Samtidigt tänker jag; det blir bättre. Det måste bli bättre nu. När man nått botten finns det bara en väg kvar. Vägen uppåt. Allt i mitt liv är långt ifrån skit. Det finns russin i kakan också.

10 kommentarer:

  1. Varmt skrivet Anna-Karin. Håller tummarna!

    SvaraRadera
  2. ”Mina panikattacker är starkare än de varit på väldigt länge.”
    ”Men jag går upp, trots att jag vaknar mitt i panik varje morgon”
    Dessa rader får mig att tro att något utanför dig själv är orsaken till det onda.
    Man kan söka för det hos dr Goggle avd ”Currylinjer sömn.” Att det inte är
    nonsens har jag både djurbeteende och en batteriradio som bevis för.
    Jag vill så gärna du skall sova gott och vakna pigg Anna-Karin :) Kalle

    SvaraRadera
  3. Klart jag håller tummen jag med. Det vet du.

    Det kan ju faktiskt vara så att de nu ser lite mindre strikt på besluten eftersom det varit så mycket kritik. Man kan ju alltid hoppas.

    Förstår mycket väl att dina panikattacker kommer tillbaka nu när det är så mycket. Du gör det stort som fixar skrivkladan mitt i allt.

    Ta dig inte vatten över huvudet bara. Tänk dig för. Det gör jag också - tänker på dig alltså!

    Kram och ta hand om dig. /Bella

    SvaraRadera
  4. Marika: Tack, vänliga själ! :)

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Kalle: Jag sover gott nu för tiden, för det allra mesta. Utom sådana tillfällen som då min mamma eller min make blivit hastigt sjuka. Fast just inatt har jag drömt mardrömmar om Försäkringskassan, blanketter och utförsäkringen. Från och med den 1 oktober får jag ingen ersättning på obestämd tid, kanske aldrig mer. Ovissheten är det värsta. Men tur att jag har Skrivklådan i alla fall, även om jag nu bara jobbar 25 % där, så är det bättre än inget.

    Tack för att du bryr dig. :)

    Hur långt har hösten kommit i Skåne? Har ni fått färg på träden där än?

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Bella: Tack, Bella, du är alltid här och stöttar mig när jag behöver det.

    Ja, hoppas kan jag. Ända tills jag får beslutet. Ingenting är över förrän det är över, som jag brukar säga till mig själv. Fast inatt drömde jag mardrömmar om alltsammans, blanketter och utförsäkringen. Från och med 1 oktober har jag ingen ersättning längre på obestämd tid, kanske aldrig mer. Men jag är glad att jag orkar med Skrivklådan trots allt som hänt det senaste året. Det går bra att intervjua och skriva, det är roligt och jag får träffa människor. Men mer än 25 % klarar jag inte att jobba där jag är idag. Kanske längre fram, vem vet. :)

    Ha en härlig helg, Bella!

    Kram!

    SvaraRadera