fredag 30 september 2011

Arbetsgivaren sjukanmälde mig inte



Idag skulle min arbetsgivare som jag fortfarande är anställd hos, sjukanmäla mig enligt min handläggare på Arbetsförmedlingen. Det var mycket viktigt att det skulle göras senast idag, eftersom jag från och med imorgon inte längre får någon ersättning från Försäkringskassan som utförsäkrad. Jag kontaktade min arbetsgivare i god tid men tyvärr så fick jag ett mail att man där först ville tala med sin arbetsgivarorganisation för att se hur man skulle agera.

När jag fick mailet i morse kändes det som att jag föll samman, nu orkar jag inte mera. Sedan kontaktade jag mitt fack, tack vare en mycket god vän som fick mig ur känslan av att vara paralyserad och i stället agera. Stort tack till dig, du vet vem du är, det är värt mer än guld för mig att ha en vän som du i mitt liv.

Facket hittade så småningom en lösning för mig efter att de talat med Försäkringskassan. Jag fick själv ringa till Försäkringskassan och sjukanmäla mig. Sedan kommer jag att få två olika blanketter att fylla i. Den ena är min egen sjukanmälan och till den ska jag bifoga läkarintyg. Den andra blanketten är en blankett som heter "Tvistig sjuklön". Jag kommer tydligen att få två veckors sjuklön nu i alla fall, på något sätt löser det sig även om min arbetsgivare inte ställde upp på det.

Så mycket tid jag fick lägga på det här idag som jag egentligen tänkt lägga på att bland annat skriva en artikel för Skrivklådan. Nu behöver jag ladda mig med roliga saker och lugn och ro innan jag skriver artikeln. Det får troligen bli jobb i helgen fast jag egentligen tänkt vara ledig och bland annat fira min mammas födelsedag. Det är ju ändå tur att jag är min egen chef när det gäller skrivandet, tänker jag. Det är ju förutsättningen för att jag ska kunna jobba överhuvudtaget mina 25 %, att jag kan jobba när jag har kraften att göra det och inte är styrd av klockan, veckodagarna eller av vad andra människor bestämmer.

Äldsta dottern är hemma över helgen. Jag, hon och yngsta dottern var på A6 en stund på förmiddagen. Jag hade några små ärenden att uträtta. Det kändes som att hela A6 föll över mig, så stark var paniken för mig därinne men jag travade på i alla fall. Sedan bjöd jag mina döttrar på fika på Espresso House. Jag åt en god smörgås och drack mitt favoritté där, grönt passionsté.

När jag hade fått två döttrar som ung mamma, minns jag att jag ofta  tänkte; "Så lycklig jag är, två döttrar, tänk så mycket roligt vi kommer att kunna prata om när de är vuxna". Och ja, precis så är det idag. Jag har två vuxna döttrar att prata med, när vi har tid och möjlighet att träffas. Det är den största gåvan jag har fått i mitt liv. Kärleken till dem och tacksamheten över att de finns och har det bra är så stark i mig.

Nu har jag alltså kommit till den punkt som jag inte trodde att jag skulle göra men som jag ändå hamnade i. Jag är utförsäkrad. Jag får inte längre ett öre i ersättning från Försäkringskassan på jag vet inte när eller ens om jag får det. Nu ligger alltsammans i händerna på den handläggare på Försäkringskassan som beslutar om jag kommer att få sjukersättning till 75 % också i fortsättningen. Jag önskar att den handläggaren kommer att anse samma sak som både jag själv, min läkare sedan elva år tillbaka, alla utredningar som gjorts om mig och också det min handläggare under programmet Arbetslivsintroduktion på Arbetsförmedlingen anser; att jag är arbetsför till 25 % och för sjuk för att arbeta mera där jag är idag.

Fortsättning följer. För jag vet, att när en människa förlorar det ena efter det andra; först hälsan, sedan arbetsförmågan och nu också en inkomst för att försörja sig själv, så har man till sist ändå något kvar som ingen kan ta ifrån mig som människa. Mitt val att hantera det som händer inuti mig själv. Min förmåga att uttrycka hur jag känner det. Min kropp, mina känslor, min själ och hur jag väljer att leva mitt liv. Jag väljer kärlek i stället för hat. Jag väljer hopp i stället för förtvivlan. Jag väljer tillit i stället för misstänksamhet.

Jag tänker fortsätta att skaffa mig ett bra liv. Oavsett vad. Och ingen eller inget kommer någonsin att kunna stoppa mig från det. Mer än döden.

20 kommentarer:

  1. Fina Anna-Karin. Du är så klok, för det är sannerligen ingen annan människa som kan bestämma över det som händer inuti dig! Omständigheterna utanför sig själv rår man inte alltid över, men det som händer inom en själv har man alltid, eller så skapar man sig, kontroll över! All kärlek och lycka sänder jag ditt håll! Allt kommer att ordna sig, allt kommer att bli bra! Kram Elin

    SvaraRadera
  2. Åh men guuuud så stark och klok du är! Jag är oerhört imponerad av din fighting spirit... DU kommer att klara av myndigheternas trångsynthet och negativa nit!

    Varm kram!

    SvaraRadera
  3. Var själv i en liknande situation för ett par år sedan. Man känner sig kränkt och maktlös, samt utmattad av allt man har att kämpa emot!
    Som tur är har du och även jag i viss mån fått en stor gåva med oss i livet. Vilket jag allt mer har insett, att det faktiskt är. En gåva att förvalta. Nämligen att känna glädje och lust i skrivandet. Du skriver helt suveränt! Ta det med dig och ge inte upp!! Allt ordnar sig säkert också för dig! Kram R-M G-L

    SvaraRadera
  4. Heja dig Anna-Karin!
    Jag förstår inte hur du orkar kämpa för din sak, mot systemet som gör sjuka ännu sjukare.

    Hur tänkte de - politikerna?!

    Varför skapa ett "vi och de"-samhälle i moderna tider...

    Styrke-och Solhälsningar!

    SvaraRadera
  5. " Mitt val att hantera det som händer inuti mig själv. Min förmåga att uttrycka hur jag känner det. Min kropp, mina känslor, min själ och hur jag väljer att leva mitt liv. Jag väljer kärlek i stället för hat. Jag väljer hopp i stället för förtvivlan. Jag väljer tillit i stället för misstänksamhet."
    Underbar kärleksfull visdom för dig själv!
    Namaste Anna-Karin :)

    Kram Fredrik

    SvaraRadera
  6. Men Anna-Karin Vad är sett för arbetsgivare ??? Mailade de dig först idag,hur tänkte se då? Fy så respektlöst och omänskligt. Man skulle vilja veta varför de gör detta i sista minuten? Vad har de att vinna? Tur att du hade sin vän där som visste råd, pust...behåll lugnet o styrkan....tänker på dig och önskar ni får en trevlig helg med era flickor.
    Kram från carola

    SvaraRadera
  7. Det är ibland bra med vänner oxå.. Fast dom ibland kan vara irriterande ;)

    Go go Marskrosen..

    SvaraRadera
  8. Heja dig! Du hittar kraften det vet jag.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Alltid kärlek framförallt. Kram

    SvaraRadera
  10. Hej Anna-Karin!

    Verkligen fräckt gjort av arbetsgivaren, men egentligen är jag inte förvånad. Numera gör de allt för att bli a med någon som är sjuk och inte orkar prestera 100 procent, helst över!

    Klokt att du kontaktade facket och kunde lösa åtminstone två veckor framåt. Jag visste faktiskt inte att det finns något som heter “tvistig sjuklön”.

    ….forts på annat ställe..…

    Ha en skön helg och jag är lättad att du ändå tar det med den styrka du besitter../ Bella

    SvaraRadera
  11. Elin: Tack för dina varma ord till mig och för att du läste. Allt gott till dig, Elin. :)

    Kram!

    SvaraRadera
  12. Gökboet: Tack för dina ord till mig och för att du läste. Jag känner mig inte alls särskilt stark just nu, men kanske att jag är det även om jag inte känner det så inuti mig. Ibland får man lov att känna sig liten, ledsen och svag, så är det att vara människa.

    Allt gott till dig!

    Kram!

    SvaraRadera
  13. Rose-Marie: Tack för dina stöttande ord till mig. Visst är det en gåva att kunna skriva ur sig det man känner. Precis som det är en gåva som ni har som skriver till mig, att ni väljer att stötta mig, det är fint. Tack för de fina orden du skriver till mig om mitt skrivande, det gör mig glad! :)

    Allt gott till dig!

    Kram!

    SvaraRadera
  14. SoF: Ja, hur orkar jag? Just nu förstår jag det inte ens själv. Kanske finns det en ängel som stöttar mig just nu, för det är tufft, det är det.

    Det "vi- och de-samhälle" som Sverige idag håller på att förvandlas till kan vi förhindra varje dag genom att vägra att själva se oss som "de", tänker jag. Jag ser mig själv fortfarande som en av alla oss tillsammans i vårt samhälle, jag anser mig själv lika viktig och värdefull som vem som helst annan.

    Tack för dina stöttande ord till mig och allt gott till dig. :)

    Kram!

    SvaraRadera
  15. Fredrik: Tack för att du läste och för det du skriver till mig! Namaste.

    Kram!

    SvaraRadera
  16. Carola: Ja, det här hade jag inte väntat mig, faktiskt. Men jag är kanske naiv. Tror människor om gott tills de bevisar motsatsen, sådan är jag.

    Tack för att du bryr dig som du gör. Allt gott till dig, fina Carola. :)

    Kram!

    SvaraRadera
  17. Bananer i pyjamas: Riktiga vänner är värda mer än guld för mig. Tack för det du skrev till mig här och allt gott i världen önskar jag dig. :)

    Kram!

    SvaraRadera
  18. Marika: Tack, det vill jag tro, att jag hittar kraften. Allt gott till dig! :)

    Kram!

    SvaraRadera
  19. Moi: Kärlek framför allt, ja, det ger kraft. Tack för dina ord till mig, allt gott!

    Kram!

    SvaraRadera
  20. Bella: Tack för det du skriver till mig. Jag känner mig inte särskilt stark just nu, men kanske att andra ser styrkan i mig ändå, i det jag gör och är. Jag önskar att jag ska hålla den här processen ut.

    Allt gott till dig, fina Bella! :)

    Kram!

    SvaraRadera