tisdag 1 november 2011

Höst i mig



Jag var en gång ett knoppande träd.

Sedan grönskande.


Alla mina gröna löv ...

Susande ...
stilla i vinden.

Jag var sommaren.


Nu faller det.

Ett efter ett.

Allt jag byggt upp, hoppats på.


Snart står jag där.

Avklädd.

Naken.


Som en svart silhuett ...

Mot grå himmel.


Inväntande vintern.



Och våren.


(Anna-Karin Mattsson, 2011-11-01)

2 kommentarer:

  1. ”Stilla höstdagar faller löven ett och ett
    som om någon räknade dem.”

    Men våren,Anna-Karin,den Våren blir
    något alldeles fantastiskt underbar!

    Skrivet av Lundkvist och Kalle

    SvaraRadera
  2. Kalle: Ja, Kalle, våren kommer att bli underbar! :) Tur att den finns. :)

    Kram!

    SvaraRadera