"Jag drömde att vi alla var där, någonstans i rymden. Där var fullt av vackra blommor och det var sommar. Det var så vackert. Vi var så lyckliga allesammans. Och vi var tillsammans, alla", sa mamma där hon låg i sin säng.
Jag och yngsta dottern fick åka in snabbt till mamma idag vid lunchtid. Hon ringde och hade fått så ont i magen och mådde dåligt.
Vi stannade hos mamma i drygt tre timmar. Det tog kanske en timma innan distriktssköterskan kom efter att jag ringt runt till sjukhuset och till vårdcentralen. Man ska ta nya prover på mamma. Kanske kommer hon till ett korttidsboende så att hon kan äta upp sig.
Det är tungt att se sin mamma åldras, även om jag vet att så är livet.
Drömde hon verkligen det, din mamma. Sannolikt.
SvaraRaderaJag tror inte Gud är en mördare i det långa loppet. Det vore för mycket besvär för nästan ingenting. Tack Anna-Karin, du är värd blomsterängen.:) Kalle.
Minnena kommer tillbaka till mig från tiden då min mor fanns. Genomskinlig och vacker blev hon och hade violblå ögon. Tänkte varje dag på hur jag skulle överleva när hon inte fanns. Det gick. Gjorde mig starkare, kanske för att hon dog i mina armar och att ett vackert skal blev kvar. Helt säkert att hon finns i rymden någonstans hos sina kära.
SvaraRaderaDet måste vara tryggt för din mamma att veta att ni finns där för henne iaf. Klarar hon av att komma hem till er i Jul tror du ?
SvaraRaderaKram från Carola
Kalle: Jo, så drömde min mamma, hon berättade det för mig när jag kom hem till henne igår. Jag ville skriva in det här i min blogg för att ha det som minne så småningom. Det var en så vacker dröm, sa mamma.
SvaraRaderaKram
Anonym: Tack för att du skriver till mig om din egen mamma och hur du kände det när hon dog.
SvaraRaderaJag har också svårt att förstå hur jag ska kunna orka när inte hon längre finns. Men säkert går det bra för mig också. Det är just nu det känns så tungt.
Jag vet inte heller hur lång tid allt handlar om. Kanske klarar hon sig ett år till, eller flera. Eller så är allt över om någon dag, några veckor. Ingen vet. Så är livet egentligen för oss alla. Bara så mycket mera tydligt när det gäller en åldrande människa.
Kram
Carola: Jan fick åka in till mamma ett par timmar igår kväll. Hon hade så ont då igen, men ville inte till sjukhuset.
SvaraRaderaJag vet inte just nu hur det blir till jul. Om hon är hemma, hos oss eller i ett korttidsboende. Eller någon helt annanstans. Jag tar en dag i taget.
Idag ska vi i alla fall hämta den lilla pudelvalpen. Och min äldsta dotter kommer hem. Det blir fint med ett nytt litet liv här i huset. Det behöver vi. :)
Kram
Stora kramar till dig och din fina mamma!!! / Jennie
SvaraRaderaJa du Anna-Karin,hade tänkt att göra en nedräkning och skoja lite med dig angående lilla Mimmis ankomst till sitt nya hem hos er.Men efter att ha läst hur illa ställt det är med din Mor så klarar jag inte det.Jag har ju själv varit med,så jag vet hur orolig och ledsen man blir.Får hoppas att det ordnar sig med kortidsboendet,så att din Mamma är i trygga händer.Sköt om dig Anna-Karin iaf så gott det går.KRAM! <3
SvaraRaderaPrecis som Wiola så väntar jag otåligt på info om Mimmi. När det gäller din mamma förstår jag mycket väl hur det känns. Den där sista plågsamma tiden vill man slippa både som anhörig och som människa. kram cathrin
SvaraRaderaJennie: Tack, finaste Jennie! <3
SvaraRaderaKram tillbaka till dig
Wiola: Tack, Wiola, för det du skriver till mig. Jag tar en dag i taget, känner tacksamhet för det jag har idag. Så är bästa sättet att leva alltid, egentligen. Ingenting är självklart, som du ju också vet, känner jag.
SvaraRaderaKram
Cathrin: Nu kommer jag att ha massor att blogga om när jag har fått hem lilla Mimmi. Hon håller mig igång, kan du tro. Och får mig att glömma vissa stunder annat som är jobbigt i mitt liv fortfarande.
SvaraRaderaLivet är en berg- och dalbana. Ingenting jag kan göra något åt. Det är bara att åka med så gott det går. Tänka att en dag lättar det igen. Det är i alla fall riktigt skönt att jag inte längre behöver känna oro för ekonomin som utförsäkrad. :)
Kram
Tänk på din mammas dröm en dag som idag...
SvaraRaderaKRAM