Jag älskar min trädgård!
Trots att den ofta inte alls gör som jag vill. Trots att den väljer sitt eget sätt att växa på. Självständigt, utanför min kontroll.
Jag älskar min trädgård!
Trots ogräset. Ibland till och med tack vare ogräset. Som den första gången min igenväxta rabatt var full av vita hundkexliknande blommor som inte alls kom från hundkex utan från det ökända ogräset kirskål. Och jag undrade över, vad det var för vackra, nya blommor som dykt upp i min trädgård. Som lyste upp mörkret i den undangömda, glömda delen av min trädgård.
Jag älskar min trädgård!
Trots att den alltid har ställen och hål där något inte känns i balans. Hål som behöver fyllas med något. En ny blomma. Eller en blomma i en helt annan färg. Eller kanske med jord så att jag inte hela tiden går ned mig och snavar i den där gropen.
Jag älskar min trädgård!
Trots att jag inte vet om min trädgård älskar mig tillbaka. Jag skulle väl aldrig komma på tanken att fråga min trädgård "Älskar du mig?". Vi har inte alls den sortens relation, jag och min trädgård.
Kärlek, så märkligt. Ge och ta, sägs det. Kärlek, så märkligt. Till så många. Till så mycket. Till mig själv. Så mycket som jag älskar. Djuren, min trädgård, nära och kära, musiken och orden inte minst. Att skriva.
Tänk om jag slutade fundera över om de människor jag älskar, älskar mig tillbaka? Tänk ... om jag älskade människor och mig själv på samma sätt som jag älskar min trädgård? Släppte dem fria. Älskade dem trots "ogräset", trots håligheterna, trots det icke perfekta, det ofulländade?
Tänk ... om att älska är att aldrig fråga "Älskar du mig?".
Tänk ... om att älska är just att älska.
Och att älska är allt.
Föremålen växlar, kärleken består. Allt för nästa generation.
SvaraRaderaHon till sin manl: ”Du säger inget, älskar du mig inte längre?
Han: ”Klart jag gör, blir det nån ändring så säger jag till.”
Kram Kalle. :)
Kalle: Tur att kärleken består, Kalle, även om föremålen kan växla ibland, precis som du skriver. Det samtalet du skriver om här, tror jag är ett mycket vanligt samtal mellan människor i relationer.
RaderaTack för den fina hälsningen jag fått från dig, för alla de fina korten med så roliga pratbubblor som du hittat på. Jag skrattade mycket och länge åt det roliga du skrivit på korten. Jag sparar allt du skickar till mig på ett särskilt ställe hemma hos mig. :)
Kram!
Ser du Anna-Karin, jag skrev kommentaren innan du hade gjort inlägget. Här är man synsk ibland!
SvaraRaderaMånga blommor åt dig från Kalle. :)
Kalle: Ja, det var synskt, Kalle. :)
RaderaKram!
Det är lite som med ett djur. Men där brukar man i och för sig få bevis hela tiden att man betyder något. ja, det där behovet av bekräftelse är stort, därför fråga vi (jag) om och om igen. kram C
SvaraRaderaCathrin: Jag tyckte det var så märkligt när jag började fundera kring det här jag skrivit om. Hur jag älskar min trädgård (och också så mycket annat) utan att ens tänka tanken på att fråga om t ex trädgården älskar mig tillbaka.
RaderaKanske är det just så riktig, äkta kärlek ser ut? Jag vet inte. Jag funderar.
Kram