"Tack min Gud för vad som varit"

Tack min Gud för vad som varit,
Tack för allt vad du beskär.
Tack för tiderna som farit,
Tack för stund som inne är.

Tack för ljusa, varma vårar,
Tack för mörk och kulen höst.
Tack för redan glömda tårar,
Tack för friden i mitt bröst.

Tack för vad du uppenbarat,
Tack för vad jag ej förstår.
Tack för bön som du besvarat,
Tack för vad jag inte får.

Tack för livets hemligheter,
Tack för hjälp i nödens stund
Tack för nåd som ingen mäter,
Tack för blodets fridsförbund.

Tack för himmel blå i livet
Tack för moln du strött därpå.
Tack för solljus, av dig givet,
Tack för mörkret likaså.

Tack för prövningar och strider,
Tack för hopp som uppfyllts väl.
Tack för dagen som framskrider,
Tack för hopp som slagit fel.

Tack för rosorna vid vägen,
Tack för törnet ibland dem.
Tack för resta himlastegen,
Tack för evigt tryggat hem.

Tack för kors och tack för plåga,
Tack för himmelsk salighet.
Tack för stridens klara låga,
Tack för allt i evighet!

"Tack" ...viskade mamma. Med sin varma, vackra, tunna, beniga hand i min varma hand, såg hon rakt in i  mina ögon och läste tydligt och klart vartenda ord i den långa psalmen. Utantill.

"Jag har fått sån aptit nu. Jag åt så mycket idag. Jag är så glad för att jag äntligen fått aptit igen", sa mamma till mig. "När jag kommer hem ska jag plantera en palsternacka i en kruka. De har så vackra blad. Jag tänker på dill. På gräslök. Det är sådant som jag tänker på nu".

När jag lämnade henne sovande där i sängen, efter att jag stoppat om hennes lilla fjärilskropp med varma filtar, frågade jag personalen hur mamma haft det idag, om hon ätit.

"Nej, hon äter ingenting", sa sköterskan och skakade på huvudet. "Fast hon dricker fortfarande".

---