onsdag 4 april 2012

Begravningsdagen


"Jag vill inte". Det är min första tanke när jag vaknar. "Jag vill inte begrava min mamma".

Hur barnslig och liten kan man bli inför döden? Fast så klart att jag går upp i alla fall. Jag går upp, jag gör min frukost, jag sminkar mig lite, tittar på bilden av dig, mamma, stryker din kind och känner ögonen tåras.

Jag ställer mig en stund i köksfönstret och ser solen gå upp över de öppna fälten. Det blir en vacker begravningsdag. Den vackraste jag kan önska mig. Lite frost på marken därute fortfarande. Fast solen med sin värme kommer att driva bort allt som känns kallt och svårt. Både i luften och i mitt hjärta just nu.

Kanske inte idag. Kanske inte imorgon heller. Fast någon gång. Någon gång ... Så småningom.

Sakteliga är idag början på något nytt i mitt liv. Som alla andra dagar. Fast ändå inte. Sakteliga ... kommer jag att känna att du är nära fast ändå borta. Sakteliga ... en sekund, en stund, ett steg i taget.

Jag vill skriva om dig. Jag vill skriva om hur du älskade att hänga tvätt på tvättlinan i min trädgård. Du älskade det så mycket att du gärna hängde upp min tvätt också därute, inte bara din egen.

Jag vill skriva om hur du njöt av att sitta en varm försommardag på stentrappan intill husväggen där jag bor, vända ditt ansikte mot solen ... och de runda kinderna. Jag kan se dig le och blunda och njuta av värmen, ljuset, fågelsången.

Jag vill skriva om hur du alltid lyckades se rakt igenom mig och hur irriterad jag kände mig för det ibland. Jag ville ha vissa saker för mig själv som vuxen, fast du såg mig, du såg hur jag hade det.

Jag vill skriva om alla de gånger vi gick till Västra Torget och handlade. Hur lycklig du var för potatisen du köpte med dig hem, morötterna, de svenska äpplena.

Efteråt fikade vi i pingstkyrkan, satt där och pratade innan vi promenerade hem till dig med det vi handlat.

Jag vill skriva om hur mycket jag kommer att sakna stunderna med dig, småpratet och också de djupa samtalen om livet, människorna, oss själva, naturen, mina barn och dina barnbarn och inte minst samtalen om kärleken och sorgen.

Jag kommer att sakna dig, mamma. Mycket. Ofta. Jag kommer att fortsätta prata med dig och jag tror att du ser rakt igenom mig precis som du alltid gjort. Jag tror att du hör mig.

Och sakteliga ... kommer jag att känna att du är där med mig fast ändå borta.

Idag är det din begravningsdag. Begravningsdag ... en födelsedag, något nytt ska födas fram nu.

Kram, mamma.

19 kommentarer:

  1. Oh så vackert du skriver Anna-Karin!
    Tårarna rinner när jag läser men jag ser så mycket kärlek i rader att jag ler samtidigt. Er kärlek till varandra verkar så stark och jag tror att den kärlek kommer bära dig även en dag som denna.
    Tänk på att solen som lyser, det är din mamma som visar vägen för dig. Skickar många styrkekramar till dig en dag som denna ♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Annika, för de fina orden till mig. Det hjälper mig att blogga ur mig mina tankar och känslor.

      Jag saknar min mamma mycket.

      Varm kram

      Radera
  2. Så mycket att sakna...

    Varma hälsningar till dig idag Anna-Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är mycket jag saknar nu, många minnen som poppar upp.

      Jag försöker att också tänka på det jag har och på hur mitt "nya" liv kommer att se ut, när allt kring mammas död är avklarat, det praktiska.

      Varm kram

      Radera
  3. Så många miljarder många tankar du har. Bokvis med minnen att skriva. Idag vill jag molnen håller sig undan och du får en solig vacker dag att lågga i din minneskista. Varm kram Anna-Karin, här ifrån Tallebacken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många tankar och minnen har jag, Kalle, så är det.

      En mycket vacker dag blev det, den här dagen. Helt vindstilla, solsken och blå himmel, vår i luften. En dag att minnas.

      Varm kram

      Radera
  4. Svar
    1. Tack för att du läste, Anna-Karin.

      Varm kram

      Radera
  5. Mina tankar är hos dig idag...

    Styrkekramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Gunilla. Jag kände verkligen att jag hade med mig så mycket omtanke från mina vänner här i cyberrymden den här dagen. Ja, egentligen hela tiden som min mamma varit sjuk och så småningom döende.

      Varm kram

      Radera
  6. Istället för att "gå bort", finns det de som använder begreppet "komma hem". Jag tänkte så vid mina föräldrars bortgång "att de vilar sig bara lite". Kanske är det så - början till något nytt, både för dig och din mamma. Kram cathrin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker mer om tanken "komma hem" än att "gå bort". Jag vill tro att min mamma vilar sig nu, det behövde hon verkligen.

      Varm kram

      Radera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. tack för du delar med dej a dina känslor också i de här stunderna hoppas att dina minnen från i dag ändå kommer att ..ge ljus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Candela, det känns lättare för mig när jag skrivit av mig det jag känner och tänker här i min blogg.

      Det blev en fantastiskt vacker dag som jag kommer att minnas och spara i mitt hjärta resten av mitt liv.

      Allt gott till dig och varm kram

      Radera
  9. stora kramar tillbaka. dina ord är ändock en tröst även för mig finaste tjejen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, fina Double J, ta väl hand om dig.

      Varm kram

      Radera
  10. Tack kära Anna-Karin för din vackra text, där du i tankarna ser tillbaka på din älskade mamma. Hon kommer alltid att vara levande för dig i era gemensamma upplevelser och minnen!Din mamma har nog världens finaste och mest empatiska dotter, som alltid funnits till hands och har stöttat henne. Hoppas nu att dina härliga flickor kan ge dig ny styrka i tillvaron!
    Tänker på dig, min vän!
    Kram/Gun

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, fina Gun, för orden till mig.

      Mina döttrar är en kraftkälla för mig just nu, jag är så tacksam att jag har dem. Min mamma lever vidare i både mig och i dem, på något sätt, så är livet.

      Allt gott och varm kram

      Radera