tisdag 10 april 2012

Tömmer mammas lägenhet


Om någon undrar vad jag gör, så tömmer jag mammas lägenhet.

Jag räknar med att vara klar med det om ungefär en vecka.

Jag befinner mig i ett känslomässigt kaos.

Fast alla kaos går över. Förr. Eller senare.

Ta väl hand om er!

Kram/Anna-Karin

10 kommentarer:

  1. Tror att jag förstår den känslan...
    Ta väl hand om Dej du också ♥

    Kram från Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Eva. Jag tror att man behöver ha upplevt det för att förstå hur det kan kännas. Det är omtumlande.

      Varm kram

      Radera
  2. är med dig in spirit finaste Anna-Karin!! Vad roligt att du vill vara med i taggen och självklart, när du har tid. Var sak har sin tid och plats!! Skickar styrka i massor till dig! KRAM!!!

    SvaraRadera
  3. Så mycket arbete mitt i all sorg, och minnen väcks till liv när du sorterardin mammas grejor...
    kram från Carola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mycket arbete nu, jag är så trött. Försöker att ta en dag i taget.

      Visst är det många minnen som väcks till liv. Hela mitt liv spelas upp framför mig. En gång till. Ibland känns det bra. Ibland gör det ont.

      Kram och tack för att du tänkte på mig

      Radera
  4. Recept och hjälp mot trista tankar i gråtrist långväder.
    Lös ett par sudoku tillsammans med en god kopp te eller
    kaffe, ju förr desto bättre. Det hjälper, räkna med det :)
    Hoppas det snart ordnar upp sig för dig Anna-Karin
    Kan inget annat. Varm kram från Kalle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Té dricker jag ofta nu. Annars så tror jag att det bästa för mig just nu är att tillåta mig allt det jag känner och tänker. Låta det passera förbi och så småningom kan jag säkert klara ett sudoku också, om jag vill det.

      Mimmi är en av mina viktigaste glädjekällor just nu. Var sak har sin tid.

      Varm kram

      Radera
  5. Ja, det var jobbigt minns jag att tömma efter bortgång. Det väckte många minnen. Själv försöker jag spara så lite som möjligt eftersom jag ingen har efter mig. kram C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jobbigt och sorgligt är det på många sätt, fast jag måste igenom det, det finns inget annat. Visst är det många minnen som väcks, på gott och ibland på ont.

      Jag försöker att spara så lite som möjligt, jag är verkligen så trött på prylar. Och de unga, mina barn, vill helst skapa sina egna hem och liv och det är så det ska vara, tror jag.

      Varm kram

      Radera