torsdag 7 juni 2012

Följetongen Vaxproppen


Jag kände mig som Lille Skutt idag när jag åkte in till öronavdelningen på sjukhuset. Med darriga ben gick jag genom de långa korridorerna. Många känslor dök upp i mig från när jag gick samma väg i februari-mars. Då på väg till mamma på geriatriska avdelningen för att hälsa på henne. Den gången jag fick beskedet från läkaren att mamma var döende. Den gången mamma tog sitt avsked från mig.

Läkaren idag fick ut så pass mycket vax ur mitt öra att hon kunde konstatera att hörselgången är väldigt röd och inflammerad. Det är det som gör att jag har så ont och hör så dåligt och upplever det jobbigt att vara i miljöer med mycket ljud och buller.

För att kunna behandla inflammationen behöver man alltså få ut vaxet. Och det sitter som berg, verkar det. Fast lite mera fick läkaren ut idag. Lite mera försvinner för varje gång som jag är på läkarbesök.

Idag svimmade jag inte i alla fall. Fast yr blev jag och jag är yr nu efteråt också. Jag känner det smärtsamt när läkaren petar i örat med sitt instrument. Öronsugen klarar jag riktigt bra nu. Det är konstigt vad man vänjer sig snabbt vid saker som människa.

Så, ja, kort och gott. Jag får fortsätta att leva i sus, fast inte dus. Åtminstone en vecka till. Droppa cortison i örat morgon och kväll. Nästa torsdag nytt besök på öronmottagningen på sjukhuset igen. Kanske att då ... tja, jag vet knappt om jag törs hoppas längre, på att man lyckas helt den gången heller. Jag får ta en dag i taget. Till jul ska jag väl vara klar med det här i alla fall, tänker jag.

300 kronor kostade besöket idag. Det börjar bli en dyr vaxproppshistoria. Den dyraste hittills i mitt liv. De pengarna hade jag velat gjort en liten semesterutflykt för i stället. Känns som att jag skulle ha behövt det mera än att fortsätta att springa till sjukhuset. Fast så klart att jag är tacksam att det finns hjälp att få. Det är bara att jag är så fruktansvärt trött just nu.

Ibland får man helt enkelt bara acceptera att saker och ting är som de är. Det är ju ingen allvarlig sjukdom som jag har. Fast det är ett tillstånd som är tröttande, smärtsamt och också isolerande eftersom jag inte orkar med ljud eller samtal som jag brukar göra. Jag ser det som att jag har hamnat i en ofrivillig fast kanske ändå välbehövlig tyst retreat. Med ett visst ständigt sus och brus i ett öra.

Här hittade jag tröst hos en annan bloggare som haft hörselgångsinflammation. Tröst i att den bloggerskan bekräftar smärtan som jag känner. Hon menar att smärtan från vanlig öroninflammation är ingenting jämfört med smärtan från hörselgångsinflammation.

Själv så vet jag inte skillnaden på den ena smärtan eller den andra. Jag har aldrig haft öroninflammation i hela mitt liv. Fast jag har fött barn, det har jag. Utan någon som helst smärtlindring. Det tänkte jag på idag när jag låg där i stolen och läkaren försökte få ut vaxet ur örat med sitt instrument och det högg som knivar i mitt öra. Det gav mig kraft att hålla ut.

8 kommentarer:

  1. ja det är irriterande ska gudarna veta..jag klarar än så länge av mina vaxproppar med egenvård o revaxör..ett litet tips; använd duschmössa när du badar eller duschar så undviker du att få vatten i dem...lycka till..det blir bättre

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Malurva. Ända sedan jag hade liknande problem för kanske 6-7 år sedan har jag varit noga med att akta öronen för fukt. Duschmössa är ett sätt. Fetvadd i öronen ett annat. Fast av någon konstig anledning så har det blivit så här nu i alla fall i mitt öra. Det blir bra, det handlar bara om tid och tålamod.

      Kram!

      Radera
  2. Annars brukar vaxproppar vara av det enklare slaget att få hjälp med. Du måste ha fått en alldeles speciell besvärlig variant. Klart det tär på en när man inte får må bra, vara frisk utan smärta. Jag får väl hålla tummarna också för att det ska bli bättre - nej, helt BRA. kram C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som läkarna säger till mig, Cathrin, så sitter den här envetna vaxproppen illa till. Det är tröttande, fast någonstans landade jag i acceptans mitt i alltsammans. Och det kändes väldigt skönt. Kanske imorgon att de får ut proppen? Jag hoppas. :)

      Kram!

      Radera
  3. ja, som sagt jag har haft det här med och smärtan kan jag säga är inte att leka med. Det gör så himla ont. Det ända jag kan säga som tröst i din värk är att det kommer gå över så fort det kan sätta in medicin för in inflammation, så håll tummarna att det går nästa vecka. Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Marie-Louise, om du visste så skönt det känns att höra att andra vet hur det känns med de här besvären jag har just nu.

      Fast det är inget farligt, tänker jag för mig själv. Och det kommer att gå över, precis som du skriver till mig.

      Allt gott och kram!

      Radera
  4. Ja den smärtan är hemsk. Vanlig öroninflammation är ingenting om man jämför.
    Men i hörselgången finns det så mycket nerver som gör att smärtan blir så intensiv. Vet man ju bara man får in liten plita i örat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, adhdmamman. Jag kan inte jämföra med öroninflammationssmärta, för jag har aldrig haft öroninflammation i hela mitt liv.

      Det här är riktigt smärtsamt. Värre än att föda barn, för just mig.

      Tack för orden till mig, de stöttar mig.

      Kram och allt gott!

      Radera