söndag 8 juli 2012

Relationskris och ohälsa/utmattning



Jag har förändrats mycket som människa sedan jag blev utmattad för 13 år sedan. Jag har varit tvungen, för min hälsas skull, att lära mig sätta gränser och att säga nej. Jag har på många sätt fått nya perspektiv på både livet och människor. Med mera.

Alla åren för mig som långtidssjukskriven har varit en stark press och negativ stress för både mig och min make. En anhörig som drabbas av ohälsa innebär ofta inte bara förändringar i själva livsstilen. Det för också ofta med sig annan stress som ekonomisk stress och inte minst press från Försäkringskassan och nu också risken att bli utförsäkrad.

Så klart att det sätter sina spår i den relation man lever i. Rollerna i relationen kan kastas om över en natt. Den som tidigare var den så starke är plötsligt den mycket svage som behöver be om hjälp. Det är svårt att visa sig glad när man till exempel har ständig smärta, daglig ångest och kanske inte trivs med den nya livssituationen. Man kanske sörjer. Både sin förlorade arbetsförmåga och att inte ha arbetskamrater. Det kan bli tufft för den som fortfarande är frisk att alltid orka med att vara den stöttande.

Jag har ibland känt skuld över att jag blev sjuk. Trots att jag vet att jag inte har någon anledning att känna skuld. Jag visste ju inte då det jag vet idag om vad långvarig negativ stress gör med en människa.

Den som fortfarande är frisk kan känna att t ex han/hon behöver jobba väldigt mycket för att kompensera den som är sjuk. För att kunna klara ekonomin, helt enkelt. Då i sin tur blir också den personen trött och stressad. Man får mindre tid och ork att ta hand om relationen och varandra.

Arbetet kan också bli en tillflyktsort för den som är frisk. Medan den som är sjuk kan känna att han/hon inte har någonstans alls att "fly" till när längtan bort blir stark, därför att vi människor behöver omväxling för att må bra.

All negativ stress och press är en relationsdödare, tror jag. Det är en stark utmaning för en relation när den ena partnern blir sjuk. Det är min erfarenhet där jag är idag.

Jag lever själv mitt i en stark relationskris sedan en längre tid tillbaka. Jag kommer inte att blogga om det privata när det gäller den. Det har varit en lång och tuff tid för mig. Det känns befriande för mig att nu äntligen sätta ord på det i min blogg. Jag och min make har verkligen försökt nå varandra igen länge på olika sätt sedan jag blev sjuk. Vi har också gått i terapi under en längre tid.

Idag vet jag inte vad vår relationskris kommer att leda till för min del. Jag vill tro att det leder till något bra för oss båda hur det än blir. Kris är utveckling i någon form.

Vilka är dina personliga erfarenheter av relationer och att drabbas av ohälsa/utmattning?

Berätta gärna. Kanske kan vi stötta varandra.

Att ha bra relationer till våra allra närmaste anses vara en av de viktigaste, kanske till och med den allra viktigaste faktorn för att vi ska må bra som människor. För att ha god hälsa.

Jag har allt att vinna som människa på att skapa bra relationer till de människor jag vill ha nära mig. Det vill säga de människor som gör mig gott, där jag känner glädje och trygghet. Det som är kärlek för mig.

20 kommentarer:

  1. Kramar från Mig

    SvaraRadera
  2. för mig blev det skilsmässa efter nio jobbiga år. Han lämnade mig med att han inte orkade längre, och att han inte visste hur jag skulle klara mig själv men att han hoppades att min dotter skulle hjälpa mig. Jag är glad idag att det hände, trots 2, 5 jobbiga år av de tre vi varit gifta. Jag är stark idag, jag tycker om mig själv idag, jag har gått till botten vad som gick fel och varför jag blev utmattad, jag vet så mycket mer idag om vad jag har gjort på min livsresa. Jag tror inte han vet så mycket mer idag om sig själv eller kommunikation eller relationer. Men det är hans problem. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. tre år vi varit skilda ska det stå ... inte tre år vi varit gifta. Trött i huvudet nu. :)

      Radera
    2. Tack för dina stöttande ord till mig. De betyder mycket där jag är just nu.

      Kram

      Radera
  3. Tack Anna-Karin för titt-in och snällord om mina bilder!
    Det värmer. ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma, SoF. Det var verkligen på tiden att jag kikade in hos dig. Fast jag är säker på att du förstår om jag ibland inte orkar med att både ge ut och ta in.

      Varm kram

      Radera
  4. Så fint och varmt skrivet Anna-Karin. Hoppas allt löser sig till det bästa.Vem är starkt respektive svag,alla är vi både och.Önskar dig en fin sommar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Elisabet, för din tanke om vem som är stark och vem som är svag. Och för dina fina ord om min text.

      En fin sommar önskar jag dig också!

      Kram!

      Radera
  5. Klickade in här och ville lämna en hälsning, hoppas allt blir det bästa för dig!!
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  6. Som familjerådgivare kan du skratta åt mig helt,
    men jag tror inte det är lätt att vara gift ens för
    helt friska. Många misslyckas trots flera försök.

    Ett gammalt ordstäv:
    I nöden prövas vännen.
    Ja,sånt är livet.

    Jag skrev en haiku till dig som du tyckte var bra,
    om att se barnet i den vuxna människan.
    Eftersom du skriver om saken har det nog redan
    ordnat till sig för er. Hoppas jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det har inte ordnat sig för oss, Kalle. Fast en dag ordnar allt sig på något sätt, det vet jag.

      Kram!

      Radera
  7. Kul att jag fick ta med din historia https://www.facebook.com/groups/nattidningunggammal/497825160244082/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att se min historia som artikel hos dig!

      Kram!

      Radera
  8. Nä här e ingen realisationskris, sa gubben, köper du huset så får du gumman med till på handeln.
    Detta är en sann historia men det blev ingen affär. Hon var helt oförsäkrad.
    Så Kalle i Tallbacken söker vidare.
    Hejsa Anna-Karin :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Människohandel, usch för det. ;)

      Kram!

      Radera
  9. Hej vännen!

    Jag har tyvärr inte gåvan att få ihop orden så som många här som skriver

    Men

    Följer Dej ....tänker på Dej
    Många varma kramar till Dej

    Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Louise. Och dina ord som du skriver till mig räcker mer än väl.

      Varma kramar till dig och en härlig sommar önskar jag dig!

      Radera