måndag 3 september 2012

Brev från FK

Idag fick jag brev från Försäkringskassan.

Jag höll det tunna kuvertet med den alltför kända loggan i min hand och gick och satte mig i fåtöljen. Kände pulsen öka, hjärtat bulta, stressen ...

Denna tröttsamma reflex inuti mig. Snabbare än blixten slår den till.

Jag tänkte att det var beslutet om min ansökan om permanent sjukersättning som låg i kuvertet. Kände viss lättnad ändå att jag äntligen skulle få besked, efter att ha väntat hela sommaren.

Fast det var inte beslutet. Det var ett papper om att min ersättning tar slut i slutet av den här månaden. Om jag vill ha ytterligare ersättning ska jag fylla i en annan blankett. Och så namnet på den nya blanketten.

Där sköt stresshormonerna i höjden i mig. Igen ...

För den nya blanketten om förlängning har jag redan fyllt i och skickat in. I början av sommaren.

Resten av dagen drog jag mig undan i tystnad och mediterade.

Mina döttrar tog hand om Mimmi så att jag kunde hämta kraft.

Jag tänkte på alla de som, trots allt, har det så mycket värre än jag här i världen.

Acceptans.

Tillit.

Jag kramar hoppet.

Släpper taget ... släpper kontrollen.

Igen.

Söker efter det ljusa som finns i mitt liv just nu.

8 kommentarer:

  1. Hur länge till ska de få trasa sönder människor? %&"#¤"&¤/& FK!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Jennie. Den frågan skulle jag också vilja ha svar på. I förra veckan hörde jag om en till som inte orkat längre, utan valt att avsluta sitt liv.

      Kram du medkännande själ och människa <3

      Radera
  2. Å Kram till dig!!

    SvaraRadera
  3. Slantsinglingen fortsätter alltså.§§§§§§
    Krona upp för dig nästa gång Anna-Karin.
    Det håller jag tummarna för, Kalle :):):)

    Så här får det bli:
    Jag offrar ingen haiku
    åt M-spektaklet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst skulle det kännas bra om just jag fick igenom min ansökan om permanent sjukersättning.

      Fast det hjälper ju inte alla de som inte blir beviljade ersättning. De sjuka människor som utförsäkras. Helt slumpmässigt ofta, tycker jag att det verkar som. Jag blir så arg, Kalle. Fattar inte hur jag ska orka igenom de år tills det, förhoppningsvis, blir en förändring av något slag. Eller att människor i arbete börjar bry sig om de som är utanför och börjar engagera sig och protestera.

      Läste häromdagen i nyheterna om hur socialbidragen (försörjningsbidragen) fortsätter att öka. De som främst söker sig dit är de unga som är arbetslösa.

      Arbetslinjen blev en bidragslinje. Ett samhälle där människor slås ut i stället för att tas till vara. Och nu blev jag så arg igen..

      Kram, Kalle, för din förmåga till medkännande och inlevelse och empati <3

      Radera
  4. Du är duktig som ännu kan krama hoppet efter den här tröstlösa behandlingen från Myndigheten som har makten att förstöra människors liv. kram C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den dagen jag slutar hoppas rasar jag förmodligen ihop igen. Kanske behöver jag göra det, slog det mig häromdagen. Tillåta mig att rasa ihop en gång till. För att överleva.

      Kram och allt gott till dig <3

      Radera