torsdag 1 november 2012

November

Idag på eftermiddagen fick jag till min förvåning se att det är ju den första november idag. Jag som trodde det var ett par dagar kvar i oktober fortfarande.

Jag hänger inte med i år. Vet inte vad det beror på. Kanske för att det har känts som att det hela tiden händer något som stör den trygga vardagslunken?

Just nu tycker jag i alla fall att mitt liv verkar ha nått en vändpunkt. Det är flera positiva saker som har hänt den senaste tiden. Det största var att jag fick besked att jag inte har några nya allvarliga problem med min hälsa. Bara de gamla vanliga, som visserligen är tröttande fast inget livshotande.

Att Mimmis operation är över och att jag nu varje dag kan se hur hon blir allt bättre, gör mig också lätt i sinnet, glad och hoppfull.

Det närmar sig Allhelgonahelgen. Alla kransar, hjärtan och ljus sätter igång känslor i mig. Jag saknar min mamma. Jag tänker på hur vi hade det för ett år sedan och ännu längre tillbaka. Det känns så länge sedan jag pratade med henne och samtidigt som att det var alldeles nyss.

Ibland funderar jag över varför jag inte gjorde just det där med mamma. Och ibland funderar jag över varför jag gjorde så, när jag kunde gjort på ett annat sätt, när det gällde mamma. Det tillhör ett naturligt sorgearbete att känna sig så, har jag läst. Så jag låter mig känna det jag känner.

Morgnarna är mörka och kvällarna är mörka. Ibland går det lätt och ibland är det tyngre. Jag kommer i alla fall upp varje morgon så här långt. Har kommit igång med att promenera längre i dagsljus och det mår jag väldigt bra av. Jag blir piggare av det. Jag försöker också göra yoga på morgonen för att mjuka upp min stela rygg. Och så äter jag vitaminer. Särskilt D-vitaminer behöver man fylla på med i den här mörka delen av världen.

Det blir flera koppar té varje dag också.

Idag köpte jag mig ett par nya kängor på A6 köpcenter. Ett par med resår vid sidorna, så att jag snabbt kan ta på mig dem när jag ska ut med Mimmi.

Varje dag när posten kommer, undrar jag om jag ska få beslutet från Försäkringskassan. Men än har det inte dykt upp. Tala om att vara långsamma. Den 7 juni i somras fick jag brev från dem om att jag skulle få ett beslut inom tre månader. Ja, vad ska jag säga? Om jag har problem med tiden, hur har då de det?



5 kommentarer:

  1. I ditt ställe Anna-Karin skulle jag för säkerhets skull
    larma FK så de inte sänder för mycket pengar. Ty då
    kan man bli återbetalningsskyldig med ränta trots det
    är deras fel.

    Usch vilken mörk dag
    natten blir nog ljusare
    om månen lyser.

    Så fick jag ändå till det med den slingriga månen.
    Ursäkta att jag är sen idag men det är alltid så här:

    Tänk så märkvärdigt
    när man har som mest bråttom
    då skall allt bli gjort.

    Har du varit med om tidstudier i arbetslivet nån gång
    och blivit utmätt i 100-dels sekunder? Usch sa Kalle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kalle! Svaret till dig hittar du lite längre ner. Jag klickade lite tokigt här i min blogg.

      Kram igen!

      Radera
  2. Jag känner samma förvåning över att det redan är november, vet inte riktigt var hösten tagit vägen. Hade mitt första möte med FK idag, känns snopet att en tjänsteman ska sitta och bedöma min hälsa. Trevlig helg. kram C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snart är det första advent, i ett litet kick, ska du se, Cathrin.

      Har du också möten med FK nu? Ditt första.. jag önskar att det skulle vara ditt sista, fast samtidigt så är det ju bra att FK finns. Om/när det fungerar där.

      Ja, märkligt är det att uppleva tjänstemän från FK som bedömer ens hälsa. Märkligt och overkligt. Som Kafka beskrev det, som att ingenting hänt sedan dess.

      Stor kram!

      Radera
  3. Jag har redan blivit förvarnad i ett brev från FK om att de kommer att dra tillbaka pengar från mig om de betalat ut för mycket till mig en kort period mellan min sjukpenning och den sjukersättning som jag nu tydligen kommer att få.

    Fast de skrev inget i brevet om vad som händer om de nu skulle betala ut för lite pengar till mig i stället. ;)

    Nej, jag har aldrig varit med om tidsstudier. Jag förstår ditt "usch", Kalle.

    Kram!

    SvaraRadera