lördag 5 januari 2013

Acceptans och Woman in Red


I morse när jag vaknade låg jag kvar i sängen och funderade en stund. Jag tycker om att göra det. Att ha tid för eftertanke innan jag öppnar ögonen och tar in alla intryck från världen.

Jag funderade över det som hänt mig igår och hur jag skulle hantera det.

Det finns inget som jag kan göra åt det som har hänt.

Skadan i mitt hjärta är där. Antingen jag vill det eller inte. Jag accepterar den.

Det jag kan påverka är från och med nu och framåt.

Att undvika negativ stress, låta bli att röka, undvika alkohol, sova gott om natten, äta två frukter och fyra grönsaker varje dag, promenera 40 minuter om dagen, meditera eller göra avslappning, skratta, lyssna till sin kropps signaler är sådant som ett hjärta blir glatt av. Och blir hjärtat glatt blir mänskan också glad.

Jag lever i stort sett på ett hjärteglatt sätt redan, tack och lov.

Det jag i morse kände att jag kan förbättra är motionen och delvis kosten.

Så idag började jag dagen med att gå en långpromenad med Mimmi. Solen sken på en blå himmel. Fåglarna kvittrade och jag fick vårkänslor i hela mig. Mimmi var glad och skrattade mot mig och jag mot henne.

Jag laddade ner en app i min Android. Den heter Woman in Red och det är 1,6-miljonersklubben som i samarbete med Becel har den appen. Där kan jag till exempel se hur långt jag promenerar.

Idag gick jag 2,6 km och då skänker Becel 2,6 kronor till forskningen om kvinnors hjärtsjukdomar. Det kändes helrätt för mig med just den appen idag. Det behövs fortfarande mer forskning kring kvinnors hjärtan. Kvinnor får sämre och färre mediciner än män fortfarande vid hjärt-kärlsjukdomar. Kvinnor får sämre och senare vård än män, vilket ofta förvärrar sjukdomsprognosen och försämrar livskvalitén för den som blivit sjuk.

Jag tänker äta ännu mera frukt och grönt nu än jag gjort hittills. Fast ändå unna mig av livets goda ibland, som choklad. Jag tror inte på överdrifter, vare sig åt det ena eller det andra hållet.

Så för att sammanfatta det hela; idag hittade jag kraft i mig själv igen, en drivkraft att göra det jag kan för mig själv, min hälsa.

Jag är inte den som ger upp livet i första taget.

Idag har jag fått uppleva en fantastisk soluppgång.

Just nu ser jag att solen sänker sig guldgul i väster.

Tack livet för just denna dagen!


8 kommentarer:

  1. Det låter som härliga morgonrutiner, vi kan väl byta ett tag ;)) Jaså du går så långa promenader varje dag, inte dåligt. Bra med hund.
    Molly drar så jag ids inte gå så länge- hon får träna med maken när han springer runt Munksjön.
    Tack för App tipset.
    kram från Carola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskar att ha lugna morgnar. Försöker att ha det så ofta som jag kan.

      Det är inte varje dag jag går så här långt. Fast jag har tänkt att gå längre och längre. Bra både för min lilla hund och mig själv. En halvtimma om dagen promenerar jag i alla fall varje dag. Mitt mål är en timma om dagen, så småningom.

      Molly är ett energiknippe, gissar jag, som Mimmi. Det är jobbigt med en hund som drar. Mimmi drar allt mindre och det gör promenaderna lättare och roligare för oss båda två. Jag fick lära mig en del knep på valpkursen för att få en hund att sluta dra. Och så har jag sett lite hur "Mannen som talar med hundar" gör.

      Kram

      Radera
  2. Morgonstunder kan vara härliga ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är en tvättäkta morgonmänniska, har alltid varit det. Så jag skriver under på dina ord här. :)

      Kram och en härlig morgon önskar jag dig!

      Radera
  3. Morgonstund är min bästa tid, med yoga och promenad.Vad bra att appen ger en gåva på hur mycket man promenerar även om jag inte gillar Becel.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här, morgonen är bästa tiden på dagen för mig.

      Jag äter inte Becel. Fast appen är bra, alla pengar till hjärt-kärlforskningen är viktiga, också de små pengarna.

      Kram

      Radera
  4. Ska det där vara promenadskor, att st-APP-la fram på, de röda!
    Jag känner flera sköterskor (även min syster) som säger att de
    helst vill passa manliga patienter. De kvinnliga är för gnälliga.
    Därav uppkommer nog vårdskillnader, det kan man nog inte
    vandra ifrån.
    Skona ditt hjärta och din hjärna Anna-Karin. Hjärnan kräver
    20% av kroppsenergin! Är det bäst att sluta tänka kanske? ;)
    Kram o kl-APP från Kalle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De röda skorna är väl knappast promenadskor. De står för något annat i den här appen, tror jag.

      Menar du allvar med att kvinnliga patienter skulle vara mer gnälliga än manliga? Och att det därför skulle bli vårdskillnader? Där tänker vi helt olika, du och jag, Kalle. Och det är OK. Troligen har vi olika erfarenheter. Själv så är jag nog den minst gnälliga patient man kan tänka sig, vilket jag ibland ångrat, faktiskt. Jag skulle ha gnällt mer än jag gjort, fast jag har inte orkat göra det. Inte haft kraften till det.

      Fast vårdskillnader på grund av kön eller gnällighet är definitivt inte OK, anser jag. Alla människor ska ha rätt till samma vård oavsett vad.

      Sluta tänka tänker jag definitivt inte göra så länge jag lever. Inte känna heller för den delen.

      Allt gott, Kalle!

      Radera