måndag 14 januari 2013

Glömde plundra julgranen

Ikväll kom jag på att jag glömde julgransplundringen när jag slängde ut julen ur huset idag.

Märkligt.

Ända sedan mitt första barn föddes har jag haft julgransplundring varje år. En liten, enkel och väldigt glad julgransplundring med få men entusiastiska deltagare.

Min mamma brukade vara med. Hon kom ofta med bussen till oss och hade med sig särskilt fina chokladfigurer, kottar och tomtar, inlindade i färgglatt, blankt papper som hon hängde upp i julgranen.

Ibland hängde jag dit polkagriskäppar.

Och sedan plundrade vi granen tillsammans samtidigt som vi klädde av den pyntet.

Vi dansade en stund till julmusik för den allra sista gången just den julen.

I år glömde jag alltså julgransplundringen.

Hur i hela friden kunde jag göra det?

Förändringarnas tid är tydligen här i mitt liv. På allvar.

10 kommentarer:

  1. Det var nog för att Mimmi slukade hela din uppmärksamhet ;)
    Det kommer åter när du får barnbarn kanske..
    Kram Carola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, om jag får barnbarn kommer jag absolut att fira julgransplundring med dem. Ingen större förlust egentligen att jag glömde den i år. Jag blev mest förvånad över mig själv, över att jag, faktiskt, helt och hållet glömde bort det.

      Kram

      Radera
  2. Eller så beror det på att din mamma inte finns med dig längre (i alla fall inte bokstavligen. Förändringar smyger sig på en ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske har det att göra med att mamma är död? Och att mina ungar inte bor hemma på samma sätt som förut.

      Som sagt, förändringarnas tid är här för mig. Och liv är förändring, rörelse är liv. Så allt är som det ska vara.

      Kram

      Radera
  3. Anna-Karin, ibland är det som att tillvaron "hjälper till" i förändringen. Du glömde "hur det brukar vara" men plockade ändå bort julen.
    På så vis har du tagit ett nytt (oundvikligt) steg i den förändring som redan är.
    Livet ändras hela tiden. I olika grader.
    Ibland är det kul. Ibland inte..

    Men vet du, jag tycker att du kan göra nåt mysigt i väntan på våren. Jag vet ju inte vad du gillar men gör något du tycker om.
    Man måste ta hand om sig! <3
    /Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina visa ord till mig, Lena. Jag tror att det ligger en hel del i det du skriver. Att det finns en sorts acceptans till livet i att jag "glömde" julgransplundringen i år. En acceptans av förändringarna som följer med att vara människa.

      Jag försöker att göra något som jag tycker om att göra varje dag. Till exempel att blogga. ;) :)

      Kram

      Radera
  4. Vad mysigt att du haft och har en tradition med julgransplundring. En gång i mitt liv har jag varit med om det. Riktigt mysigt! Önskar dig en fin start på 2013 och skickar med en varm kram./Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit så många år med (små) julgransplundringar hemma i mitt hus. Min äldsta dotter är 24 år och fyller 25 om någon månad. Så säkert har vi haft drygt 20 julgransplundringar. Det är mycket som jag har att vara tacksam för. Många härliga minnen.

      Nu väntar något nytt härligt i mitt liv som jag inte har en aning om vad det kan vara.

      Tack för att du kikade in här!

      Varm kram

      Radera
  5. Hej Anna-Karin!
    Först, va roligt att du blivit följare på min blogg! Hoppas du ska fortsätta uppskatta den :-)

    Vilken härlig blogg du själv har! Jag sögs på en gång med i din skrivglädje och dina enkla mysiga texter. Dig vill jag följa vidare också!

    Allt gott och var rädd om dig!
    Kram Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Karin!

      Jag kände direkt när jag läste i din blogg att du och jag har många saker gemensamt. Så jag kommer troligen att dyka upp och läsa hos dig ibland.

      Allt gott och tack för de fina orden till mig om min blogg!

      Kram

      Radera