måndag 18 februari 2013

Min blogg Maskroskvinnan fyra år


Idag är det fyra år sedan jag började blogga med bloggen Maskroskvinnan.

När jag tänker på allt som hänt i mitt liv under de fyra åren hisnar jag. Det känns överväldigande för mig.

Då drömde jag om att skaffa mig en hund. Idag har jag min lilla dvärgpudel Mimmi, drygt ett år gammal.

Då var jag långtidssjukskriven till 100 %. Idag jobbar jag 25 % och är sjukskriven resten av tiden.

Då kände jag som att jag aldrig mer skulle kunna jobba i mitt liv. Fast jag drömde om det. Idag är jag egenföretagare sedan drygt två år tillbaka. I mitt företag Skrivklådan, där jag är min egen chef, jobbar jag 25 % som frilansjournalist.

Då levde fortfarande min älskade mamma. Hon var rädd att jag skulle möta på skumma typer när jag började blogga. Idag är min mamma död. Fast innan hon dog var hon så stolt över det jag skrev om i min blogg, bad mig att läsa det för henne. Så småningom bad hon mig, på sin dödsbädd, att skriva om hennes sista tid i livet här i min blogg.

Då visste jag inte mycket om Internet eller om sociala medier. Idag vet jag mer även om jag fortfarande har mycket kvar att lära mig.

Då älskade jag också att skriva. Fast att blogga har utvecklat mitt skrivande allt mer.

Då var min äldsta dotter i London. Hon flyttade hemifrån. Idag är det min yngsta dotter som är på väg att flytta hemifrån.

Då drömde jag om att skriva krönikor. Idag är jag krönikör hos 1av3.se.

Då drömde jag om att skriva en bok. Jag är idag publicerad i en diktantologi och jag har skrivit hundratals dikter sedan jag började blogga. Jag håller på att skriva inte bara en bok, utan flera böcker. 

Jag har också skrivit flera artiklar på nätet, något som jag inte ens drömde om att göra då för fyra år sedan.

Då drömde jag om att ha människor att samtala med. Jag har idag massor av människor att samtala med, inte minst i cyberrymden. Om det som känns viktigt för mig i livet. Om sådana frågor som får mig att utvecklas och mogna som människa.

Nu senast har ett blogginlägg som blev till en artikel i Newsmill, min text "Om att vara fattig som barn", lästs upp i S:ta Clara kyrka i Stockholm under ett event där för att synliggöra och ge bidrag till hemlösa.

Jag får också mail ibland med olika frågor från människor som läst i min blogg. Senast var det en blivande lärare som ville använda texter från min blogg som jag skrivit om psykisk ohälsa i sin undervisning. Därför att hon tyckte att texterna var lätta att ta till sig för eleverna.

Med mera, med mera. Som sagt, det är hisnande för mig hur mycket som hänt i mitt liv sedan jag började blogga.

Då var tanken med min blogg att sprida glädje. Det är fortfarande en tanke med min blogg. Fast livet innehåller också andra sidor och jag är inte längre rädd för att dela med mig av andra känslor som sorg, ångest, oro eller hopplöshet. Även om jag önskar att människor som läser i min blogg ska kunna hitta tröst och hopp och igenkänning här. Och också glädje. Framförallt vill jag att min blogg ska stå för äkthet med det jag skriver om här. Det ska finnas en tråd mellan min själ och orden här i min blogg.

Namnet "Maskroskvinnan" på min blogg står för mig för livskraft, för att vara en bland många, för gemenskap, för att veta att man klarar så mycket mer än man tror. För att veta att man överlever vintern och sedan spricker ut i gyllene små solar som täcker hela fält. Outsläcklig, eftersom att vi är så många och alla hör samman. Omöjlig att utrota. Överlevare. Överlevare ... tillsammans.

Jag tänker fortsätta blogga. Den saken är klar. Min blogg är en av mina bästa vänner för mig själv. 

Att skriva är som att gå in i ett tryggt rum för mig.

Om du har följt min blogg en tid, skulle det vara så roligt om du berättade något som du särskilt minns att jag bloggat om. Eller något som jag skrivit och som du kanske själv har tagit med dig i ditt liv.

Stort tack till dig som läser här! Du ska veta att du är viktig för mig.


Från hjärtat/
Anna-Karin

18 kommentarer:

  1. Grattis Anna-Karin på bloggfödelsedagen!
    Jag har följt dig under åren, det vet du :) Jag har berört av så mycket av det du har skrivit men kan inte komma på något specifikt så här just nu... Dina personliga berättelser är nog det som har fastnat mest. Om barndomen med din pappa och under din mammas sista tid. De kommer jag särskilt ihåg...

    Kram Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Gunilla! :)

      Ja, du och jag har följts åt nästan hela tiden sedan jag började blogga. Så roligt att läsa att du minns en del av det jag skrivit.

      Kram

      Radera
  2. Gratulerer till 4 års bloggande. Jag hittade hit för 2 år sedan (tror jag det var)och följer Dig stadigt. Hmmm.... det där lät ju lite konstigt förstås. Låter som jag stalkar Dig. Jag menar jag följder vad Du skriver både här och på FB. Gillar allt vad Du skriver så jag kan inte nämna enbart en eller två saker som jag minns. Brukar gå tillbaka ibland och läsa sådant Du skrev för länge sedan. Som en liten uppslagsbok kan man säg.
    Ha en gooooo Dag!
    Kram från Mig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, goa Loppan! :) Så glad och överraskad jag blev att du fortfarande läser i min blogg, tack för att du berättar det. :)

      Du får gärna stalka mig så mycket som du vill. ;) :)

      Kram!

      Radera
  3. Hejsan!
    Första gången jag är här.
    Hittade hit genom "Jag är en bloggare" som är en förträfflig sida på FB. Grattis på bloggfödelsedagen. Ha en fin måndag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och välkommen hit, Lotta! :)

      "Jag är en bloggare" är en bra sida när man vill hitta nya bloggvänner.

      Ha en bra dag!

      Kram

      Radera
  4. Du har hunnit med en hel del de sista åren som du förvärkligat :) En gång eller ett par hade jag oxså bloggar där jag skrev av mig allt inom mig... skrev dikter och tankekorn. Mest för mig själv egentligen, men många följare blev det :) Nu har jag inga sånna bloggar längre, utan mest med Foton som jag gillar, är med i en del Fototeman här på nätet. MEN jag tror att jag varit inne hos dig någon gång förut :) Jag har i vanliga fall lite svårt för för mycket text när det inte avrundas med foton mellan styckena, men det här klarade jag. Grattis till din blogg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Pialotta! :)

      Ja, mycket har hänt i mitt liv under de här fyra åren. Så mycket att jag först avvägde att strunta i att skriva om det. Och ändå så är det så klart ännu mer än det jag skriver om här i min blogg som har hänt i mitt liv.

      Så härligt att du tog dig igenom mitt långa inlägg här idag. Ibland skriver jag kort och ibland långt. Beroende på vad det handlar om.

      Fint att du har hittat till det som intresserar dig i din blogg. Det finns många fina fotobloggar, tycker jag. Härligt att kika i dem som avkoppling ibland.

      Allt gott!

      Radera
  5. Grattis på årsdagen :-)
    Kram från A-Lott på 1av3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, A-Lott, för att du kikade in här för att gratulera min blogg! :)

      Kram

      Radera
  6. Grattis på 4-årsdagen Anna-Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, SoF! :)

      Vi har ju följt varandras bloggande till och från i flera år, tror jag, du och jag. Tack för att du kikar in här ibland, jag blir alltid lika glad när jag ser en hälsning från dig.

      Kram

      Radera
  7. Också för mig är du en nyupptäckt. Så vackert att läsa det du skriver här. Inte det där jobbigt tjoiga (som ibland finns på t ex fb), utan jordnära och öppnande. Grattis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Maria, och välkommen hit! :)

      Jag blandar vardagliga tankar med lite djupare tankar kring livet i min blogg. Både ljus och mörker och allt däremellan får plats här. Precis som i livet självt.

      Allt gott!

      Radera
  8. Grattis Anna-Karin!
    Det var intressant och läsa vad som hänt under fyra år.
    Du skriver så bra! Kramar

    SvaraRadera
  9. Hej Maskroskvinnan
    Grattis till jubiléet
    Fyra blomsterår!

    Själv har jag hängt med i snart tre år. Din medalj har jag kvar ;)
    Många blad har jag plockat på din blogg och sparat efterhand.
    Tack för alla dina visa och muntra kommentar-svar Anna-Karin.
    God fortsättning tror jag du får. Kram från Långarydaren Kalle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Kalle! :)

      Fyra blomsterår, det har du ju helt rätt i. Kanske att jag skulle fira mig själv med en bukett blommor, tänker jag nu? :)

      Härligt att du läser här och kommenterar och att du har glädje av det jag skriver om här. Det är alltid lite tomt när du inte kommenterar här, då undrar jag om du har blivit sjuk.

      Kram från en långarydare till en annan

      Radera