lördag 23 februari 2013

Växa och må bra och ungar som lämnar boet


Min yngsta dotter har fått tag i en lägenhet och flyger ut ur boet om några veckor. Jag gläds med henne. Känner mig stolt och glad som mamma att mina små ungar nu är unga vuxna människor som vågar ta steget att stå på egna ben. Och också klarar det. Jag känner mig helt trygg i det.

Det lilla vemod jag känner över att tiden med barn i huset snart är förbi, kompenserar jag med att känna tacksamhet över att jag fått så mycket tid tillsammans med dem. Mycket tack vare att jag blev sjuk.

Det var viktigt för mig och också för dem, tror jag, att ha en mamma hemma när de kom hem från skolan. Även om jag inte orkade baka bullar eller alltid ha det perfekt omkring mig, så fanns jag där för dem om de ville prata med mig. I alla fall försökte jag finnas där för dem på det sättet.

Nu är det som sagt en ny tid i mitt liv. Ett nytt kapitel som ska skrivas.

Jag bär med mig en liten lapp i fickan där det står vad jag vill fokusera på i mitt liv nu och framåt:

På lappen står det "Det som får mig att växa som människa och att må bra".

Nu ska jag söka efter vad som är just det för just mig. Just nu.

4 kommentarer:

  1. "tack vare att jag blev sjuk", ja bra att nån lyfter fram positiva konskekvenser av ha varit sjukskriven (jag kan säga detsamma, har icke-tidsbegränsad sjukersättning och just tiden som getts med min dotter i och med detta är en nåd). Tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Under min sjukskrivning kom jag till en punkt när jag började se de fördelar som det trots allt fanns med att jag blivit sjuk och sjukskriven.

      T ex att kunna vara utomhus dagtid i stället för att sitta inne på ett kontor hela dagarna när det var vackert väder.

      Eller det här som jag skriver om, all den tid som jag fick med mina barn som jag inte skulle fått annars. Att få finnas där både för dem och deras kompisar när de kom hem från skolan. Med mera, med mera.

      Jag är glad att du, Maria, också kan se de fördelar som det finns i det som jag inte ska förneka också är så jobbigt ibland, att ha ohälsa och att inte räcka till så som man skulle vilja och som man gjorde förut.

      Allt gott! :)

      Radera
  2. Mina två äldsta har jobba och flyttat hemifrån, man blir glad av att följa dem och se hur det går, klart att det känns extra tomt här hemma, men jag har sonen hemma i några år till och får njuta av det :) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om att det finns mycket glädje, mest glädje faktiskt för mig, i att mina ungar lämnar boet.

      Ett litet stänk vemod är där, fast allra mest glädje. Så roligt att hälsa på hos dem ibland och att ha en vuxenrelation till varandra, tycker jag.

      Livet är förändring och den som är rädd för förändring är rädd för själva livet, tror jag.

      Spännande nu att se vad som väntar runt hörnet för just mig. :)

      Kram

      Radera