söndag 10 mars 2013

Har jag rätt att må bra?


Den här bildens text kan kännas självklar. Fast det är den inte. 

Den sätter igång massor av känslor och minnen i mig.

Minnen från en tid när jag var barn och knappast hade något av detta som bilden handlar om.

Jag mådde dåligt.

Om jag sa det jag tyckte, hände det att jag blev hånad eller nedtryckt.

Det ledde till att jag på många sätt tystnade.

Vem lyssnade på mig då?

Vem lyssnar på den som tystnat?

En period i mitt liv som ung fanns där ingen som lyssnade på mig, inte på det som fanns där inuti mig.

Trygg kände jag mig knappast när vi fick lämna mitt barndomshem, när vi blev vräkta eller när jag blev akut fosterhemsplacerad på obestämd tid utan att ens ha blivit informerad om det i förväg. Jag var tretton år den gången.

Inte heller kände jag mig trygg när min mamma var svårt sjuk och periodvis inlagd och min pappa var i fängelse. Och min lillebror och jag fick bo i olika familjer. Jag visste inte under den tiden var mitt hem var. Jag var en tillfälligt inneboende där människorna visserligen gav mig mat och tak över huvudet, fast där jag ändå inte hörde hemma.

"Att älska vem jag vill ...", ja, det gjorde jag, i mitt hjärta. Jag älskade min pappa och ville bo hos honom. Fast min mamma förbjöd mig det. Släktingar talade illa om honom så att jag hörde det. Om han ringde till mig vågade jag inte uttrycka min kärlek till honom eftersom där var andra som lyssnade när jag pratade med honom och gav mig arga blickar under samtalet. Jag var tyst, avståndstagande mot honom fast att jag älskade min pappa mest av allt.

Rätten att vara stolt över den jag är, har jag jobbat mig till genom självreflektion och också genom att fundera kring människors beteenden i olika situationer.

Jag önskar att alla barn och vuxna en dag har rätten till det som bilden handlar om och också får uppleva det.

Sann kärlek.


4 kommentarer:

  1. Jag fundrar om du inte är lite släkt med Kulla-Gulla, den duktiga
    flickan från fattig-Småland, så plikttrogen, social och skötsam.
    Martha Sandwalls böcker har du väl troligen läst iaf?
    Kram från Kalle i Tallebacken. (Svältabacken hette den förr,
    det kan jag ännu skaffa intyg på)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kulla-Gulla-böckerna läste jag flera gånger om när jag var 10-12-årsåldern, Kalle. Gillade dem mycket och har dem kvar fortfarande. :)

      Kram

      Radera
  2. Hej! Har läst lite sporadiskt i din blogg, tycker den är givande och man får många reflektioner på livet, om livet. Kommer vara mer aktiv och kanske även tycka till om det du skriver.
    Otroligt träffande o ngt alla skall kunna leva efter, din tanke bild❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Helen, så roligt att du dök upp här och gillar det du läser här. :)

      Kram

      Radera