onsdag 6 mars 2013

När jag är 95 år


När jag är 95 år ska jag promenera varje dag med min lilla hund. Troligen är det inte samma hund som jag har idag. Det skulle i så fall vara ett mirakel. Fast kanske heter hunden jag har då också Mimmi.

Jag ska läsa böcker. Skriva och blogga. Titta på filmer som får mig att skratta och gråta. Romantiska komedier och drama.

Lukta på blommorna som Tjuren Ferdinand, dra in dofterna djupt, ända in till själen.

Sitta i trädskuggan och njuta av ljusspelet från bladverket.

Höra vindens sus och känna den mot min kind.

Träffa människor som jag älskar och mår gott tillsammans med.

Samtala om livet, kärleken och döden.

Jag ska kramas och pussas så mycket som jag har lust till.

Blåsa såpbubblor och berätta sagor ur min fantasi för den som vill lyssna.

Eller berättelser ur mitt eget liv.

Äta jordgubbar och hallon varje dag.

När jag är 95 år ska jag fortfarande känna glädje, lust, njutning ...

Jag ska älska, leka, fantisera och drömma.


Hur ska du ha det när du är 95 år?


Från hjärtat/
Anna-Karin

8 kommentarer:

  1. Jaha Anna-Karin, det är härliga framtidsutsikter du har.
    Du förekom mig med idéer jag tänkt skriva till dig om.
    Ett sammanträffande precis på året! Tankeläsning?

    Då får jag säga så här: Ska vi bli 150 år får vi allt hålla
    oss livligt i trim, och för det verkar ditt fina lyckorecept
    idealiskt och välbetänkt. Som Ferdinand, dra sig bort från
    livsfarliga strider förlänger säkert livet. Leve framtiden.

    Men Anna-Karin, du har väl ett tämligen bra liv redan nu ;)
    Undrar hur datorer och klockor ser ut om 50 år.
    Ha det gott så länge vid din skogslönn och dina blommor.
    Stor kram från Kalle i vårliga Tallebacken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det är bra att skapa sig en bild i sitt inre om hur man ska ha det när man är 95 år. Eller 150. ;) :)

      Kram

      Radera
  2. Hahaha, så underbart skrivet!
    Ja, så vill jag verkligen också ha det när jag är 95 år. Fast jag måste nog säga att jag till stor del har det så redan, men av gammal ohejdad vana vill jag fortsätta på samma spår även som riktigt gammal.
    Såpbubblor blåser jag även nu, när ingen annan ser det, fniss. ;-) Har alltid gillat det sen jag var liten...att se de glittrande bubblorna singla iväg! Det är ofta det lilla som ger verklig livsglädje tycker jag!
    Ha en fin dag! Kram Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt Karin, att mina ord fick dig glad! :)

      Visst är det underbart att blåsa såpbubblor! Att se hur länge de svävar innan de spricker. :)

      Att kunna se det stora i det lilla är en konst som man förhoppningsvis kan behålla och utveckla hela livet.

      En härlig helg önskar jag dig!

      Kram

      Radera
  3. På ålderns vår vill jag sitta i en skön stol med en filt runt mig, ute under äppleträdet i en lummig trädgård.
    Där ska jag sitta och hålla handen med min käresta och vi ska titta på barnbarn och barnbarnsbarn som springer omkring i gräset. Lyssna på deras kluckande skratt.
    Jag ska ha mina älskade papegojor på axeln och fortfarande snusa i deras fjädrar.
    Jag ska ta tillvara på solen som gör min hud varm. Förhoppningsvis kan jag fortfarande läsa mina älskade böcker och suga på lite god choklad.
    Jag vill fortfarande ha med mig musiken i livet.
    Jag vill kunna åka till havet och se dess mäktiga vågor och höra dess brus, samtidigt som vinden smeker min kind.

    Detta är ett litet smakprov.......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, en så härlig bild, Lotta, du skapar om hur du ska ha det när du är 95 år! Vilket fint smakprov på hur livet kan vara då! :)

      Havet vill jag också lyssna till. Och äta choklad! :)

      Kram

      Radera
  4. Glömde att skriva att jag heter Lotta som skrivit " på ålderns vår"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "På ålderns vår", underbart uttryckt! :)

      Kram

      Radera