fredag 19 april 2013

Förlamad av stress - Forskare förklarar utmattningssyndrom

Igår hittade jag artikeln om Jörgen i Aftonbladet. Han blev förlamad av stress och sitter idag i rullstol. I en kompletterande artikel berättar forskaren Michael Mazya vid Karolinska Institutet om hur en sådan sak kan hända med en människa.

Jag känner igen min egen sjukdomshistoria i mycket av det som står i artikeln och inte minst i det forskaren berättar om. Symptomen, bakgrunden till utmattningen, ångesten som följde och den långa vägen tillbaka till ett så bra liv som möjligt.

Det gör mig sorgsen att läsa att patienter också idag blir misstrodda inom till exempel sjukvården. För av allt fruktansvärt som jag kände inuti mig då, var nog det allra svåraste att inte vare sig läkare eller min omgivning förstod hur sjuk jag egentligen var eller vad det berodde på.

Det gör mig glad att läsa att där finns forskare idag som har kunskap och söker ännu mera kunskap om de olika störningar i kropp och själ som långvarig negativ stress kan innebära för en människa.

Michael Mazya har en egen hemsida efter brittisk förlaga där man kan få information. Den kunskap som finns där tycker jag till exempel att varje beslutsfattande handläggare på Försäkringskassan skulle vara tvingad att läsa igenom noggrannt innan han eller hon fattar beslut om en utmattad/utbränd människas sjukersättning. Också de politiker som fattar beslut om socialförsäkringsfrågor tycker jag skulle läsa igenom det som står i den här hemsidan. Och självklart också alla läkare och andra inom vården.

Mycket kortfattat ger Michael Mazya råden till en utmattad att motionera och eventuellt gå i terapi. För att bli så frisk och stark som möjligt igen handlar det om att hitta gränsen för vad man orkar varje dag och att långsamt öka på aktiviteten i sitt liv.

Det han säger är ungefär detsamma som jag har fått lära mig genom KBT-terapi. Det kan låta lätt men är ändå så otroligt svårt att hitta den balansen i sig själv. Så man får helt enkelt försöka ha en strategi för när man ramlar ner i en grop igen så att man långsamt tar sig upp igen.

Jag önskar att jag själv och mina anhöriga hade haft den här hemsidan till hjälp för att försöka förstå den gången jag själv blev som förlamad och onåbar genom min utmattning. Jag själv hade inte kunnat ta till mig den informationen då, fast mina anhöriga hade kanske fått det lite lättare. Det måste ha varit så jobbigt för dem att se hur förändrad jag blev och inte ens veta vad som hänt med mig.

Som jag hörde någon säga någon gång: "Att bli utmattad är som att få en stroke. Fast man får ingen hjälp". Forskarna kan idag se att samma områden i hjärnan påverkas av en utmattning som vid en stroke, har jag läst en gång. Man kan få problem med rörelser och med talet till exempel. Jag drabbades själv av sådana besvär och kan känna av dem fortfarande när jag blir trött eller har haft mycket negativ stress under en längre period.

Av den anledningen kände jag så starkt att jag ville dela med mig av artikeln och hemsidan här i min blogg. Kanske att där är någon annan människa som kan hitta tröst och stöd i det materialet, tänker jag. Det går ju faktiskt också att ta med det här materialet till sin handläggare på Försäkringskassan eller till sin läkare och prata igenom det om man är drabbad, tänker jag.

14 kommentarer:

  1. Tack Anna-Karin för att du delar med dig av dina livserfarenheter. Varje människas gräns är unik och vi ska värdesättas utifrån vårt människovärde inte för vad vi presterar. Du lyfter viktiga frågor. En varm och innerlig kram med önskan om en fin helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Elisabeth!

      Vilken underbar värld vi skulle ha om vi värdesattes utifrån vårt människovärde i stället för utifrån vår prestation.

      Varm kram och en fin helg önskar jag dig!

      Radera
  2. Tack för att du delar! Det är viktigt kunskap.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du läste, Moi. :)

      Kram och en härlig helg önskar jag dig!

      Radera
  3. Bra skrivet!
    Visst är det så att vi far väldigt illa av okunskapen om vad stress o press gör med oss.
    Både inom vård och inom de olika myndigeheter vi har att göra med men även av vår närmsta omgivning.

    En sak jag tänker på är att långvarig stress kan leda till binjureutmattning och då mår vi inte så bra av motion. Kroppen saknar helt enkelt energi till det, den är nere på sparlåga o då frestar det på att motionera vilket kan få oss att må än sämre. Även detta är det stor okunskap kring, tyvärr...

    Kram
    /Christine

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Christine! :)

      Ja, vi som har blivit utmattade råkar ofta illa ut på grund av okunskap från både vård, FK och också omgivningen. Bara kunskap och empati kan ändra på det, tror jag. Och nyfikenhet, aktivt lyssnande och också att man litar på vad den utmattade säger sig uppleva.

      Det var intressant det du berättar om binjureutmattningen. Då förstår jag plötsligt alla de gånger som jag försökte komma igång med motion och blev så mycket sämre. Det handlade inte om vanlig träningsvärk utan om en helt annan sorts trötthet.

      Efter långvarig negativ stress behöver man först av allt vila. Vilken kan vara mycket svårt att göra när kroppen är så uppvarvad som den är då.

      Fast med tålamod och möjlighet till lugn och ro så har kroppen en fantastisk förmåga att självläka.

      Varm kram

      Radera
  4. Jag blev flera gånger uppmuntrad att ta promenader när jag led av stressreaktion men det fungerade inte alls eftersom promenaderna gav tankarna alldeles för mycket utrymme att löpa fritt och då blev det alldeles för mycket ångest och oro. Jag var tvungen att hitta andra sysselsättningar som avledde hjärnan, samtidigt som de inte fick vara så krävande så att jag tappade koncentrationen. Möjligtvis fungerade det om jag hade sälllskap på promenaden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det du berättar. Jag känner igen mina egna reaktioner i utmattningsprocessen i det du skriver om. Yoga har hjälpt mig mycket. Kanske för att jag där tvingas fokusera på både rörelser, andning och ibland mantra samtidigt. Det finns en vila och läkning för hjärnan i det. Allt gott! :)

      Radera
  5. hej anna-karin.bra skrivet jag har i 10 år lidit av att vara sönderstressad men har bara fått höra att jag ska kämpa mot ångesten lära mig leva med den exponera mig träna.jag har jobbat minst 120%har 3 barn pluggat 2 kurser samtidigt.så jag har exponerat mig,det hjälpte inte det minsta.blev bara sämre och sämre.villken läkare jag än gick till sa dom det är ångesten ät ssri och kämpa hårdare.det gjorde jag.symtomen och ångesten blev bara jobbigare och jobbigare.klappade i hop fullständigt i oktober .fick min diagnos i går.svår kronisk utmattningssyndrom och ptsd.nu har all luft gått ur mig.tröttare än tröttast.det jag har vetat och sagt i 10 år har dom nu äntligen gett rätt för.måste det ta så länge och skapa sånt lidande av att inte bli betrodd.hoppas allt går bra för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bedrövligt att du skulle behöva pressa dig själv så hårt innan du fick lugn och ro att läka samman.

      Den som inte själv vet hur tröttande det är att leva med ångest kan inte förstå, tror jag. Tyvärr drabbas människor ibland så som du gjort då.

      Jag önskar dig kraft och att du nu verkligen får den vila och hjälp som du behöver. Yoga och meditation och samtal inom KBT-terapi har hjälpt mig mest av allt. Man för söka efter det som man mår bra av och sedan göra mera av det så småningom. Att ta en paus en gång i timmen är också ett bra sätt att leva på för att inte överanstränga sig. Rutiner är viktigt, sömn, mat och den motion som man klarar av. Och att skratta om man är så stark att man klarar att skratta.

      Att lära sig bli vän med sin ångest är en stor framgång när man lyckas med det.

      Idag har jag ångest. Fast ångesten äger mig inte längre. Jag blir fortfarande trött av min ökade stresskänslighet. Fast jag kan ändå ha ett tillräckligt bra liv som människa. :)

      Kram och allt gott önskar jag dig! <3

      Radera
  6. Sitter och läser och gråter och hoppas att jag en dag ska kunna dela med mig av det jag nu går igenom,trötthet,ångest och allt som följer med detta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt gott önskar jag dig, du anonyme. Livet är minsann inte alltid en dans på rosor. Fast om man håller ut brukar den krokiga vägen räta upp sig ibland. Tålamod, hopp, tillit.

      Varm kram
      Anna-Karin

      Radera
  7. Hej!
    Vill kommentera motion och utmattning. Jag klarar heller inte av att motionera. Jag har varit sjuk i 1 år nu och fortfarande klarar jag bara promenader. Ibland känner jag mig starkare i kroppen och orkar gå i rask takt och ibland släpar jag mig runt och är helt slut när jag kommer hem och måste lägga mig och vila i flera timmar ibland.
    Gränsen för vad man orkar är som du säger jättesvår att hitta och när man väl mår lite bättre...då ökar man sin aktivitet och då är det lätt att öka lite för mycket och så dimper man ner i den där hålan igen och får kravla sig upp igen...Det är jättesvårt!

    Läs gärna min blogg om min utmattning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hittade hit till min blogg, I.G. och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter här.

      Det är precis som du skriver en balansgång hela tiden när man blivit utmattad. Det är nog omöjligt att undvika de där groparna man trillar ned i ibland. Man får förlåta sig själv för att man överanstränger sig ibland. Det händer ju också ibland saker runt omkring i livet som kan vara negativt stressande, sådant som man inte kan påverka.

      För mig har att blivit utmattad inneburit ett helt annat sätt att leva än hur jag levde förut. Det tar tid att ställa om till en ny livsstil. Jag har också lärt mig massor av saker som jag säkert annars aldrig skulle lärt mig.

      Jag blir nyfiken på din blogg och kommer troligen att kika in där.

      Lycka till med att hitta din väg till ett så bra liv som möjligt för just dig och allt gott önskar jag dig!

      Radera