onsdag 8 maj 2013

Och hux flux var Jönköping grönt!

Jag var en timme på A6 köpcenter idag. När jag åkte dit anade jag grönskan som skulle komma. Det duggregnade.

Trots mina aningar, slogs jag nästan omkull av det som mötte mig när jag kom ut från köpcentret. Jag möttes av en stad som var grön. Träden hade slagit ut, inte minst björkarna hade hux flux blad igen. En explosion av grönska, en härligare explosion får man väl leta efter, tänker jag.

Hela vägen hem i bilen föll mina tårar. Mina känslor är så många och så starka nu för tiden.

Det hände likadant häromdagen när jag såg en gammal trädgård full med blommande blå scilla på marken. Som att himlen ramlat ned på jorden såg det ut. Tårarna gjorde mina kinder alldeles våta.

Våren är en underbar tid fast också en ibland starkt känslosam tid när man är en starksköring som jag. Eller högkänslig som en del kallar det, eller känslomänniska. 

Uppe där jag bor på höjderna är knopparna stora. En del buskar har slagit ut. Fast här är inget grönt landskap än.

Mellan där jag bor och närmast Vättern skiljer det fem klimatzoner. På fyra-fem kilometer eller tio minuters bilresa.



6 kommentarer:

  1. Barbro Hörberg var också känslig. Det är jag också. Jag älskar gamla trädgårdar med ett blått hav av scilla. Det händer mkt fanastiskt i naturen just nu. Så snabbt så min hjärna knappt hinner med.
    Idag skickade jag iväg mitt manus "Mina fotsteg i ditt hjärta" till tryckeriet.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns när min vägledare på resan till hälsa sa till mig att jag är en känslomänniska. Och jag minns att jag tänkte för mig själv, att det är väl alla människor, känslomänniskor. Fast riktigt så enkelt är det inte konstaterade jag senare.

      Det är både på ont och gott att vara en känslomänniska. Man får liksom öva sig i att sätta som ett skydd omkring sig och att se till att ha lite längre start- och landningssträcka än en del andra människor. Tid för återhämtning och eftertanke. Så har jag hittat balansen ibland. Och ibland så tappar jag den igen.

      Så härligt att du är klar med ditt manus! Jag gläds med dig, Bosse, och önskar från mitt hjärta att "Mina fotsteg i ditt hjärta" ska nå ut till många människor. Lycka till!

      Kram

      Radera
  2. En omväxlande och sevärd berg-o-dalbana du har att köra
    omkring i Anna-Karin. Var Vättern större på stenåldern?

    Livets skådespel:
    Vår, sommar, höst och vinter
    gratiskarusell.

    Tårar i ögonen är som regn på vindrutan när man kör bil?
    Nu är det grönt sa gumman, och gubben körde mot rött!
    Om han fick sin himlafärd förtäljer inte historien.
    Allt från Kalle för i dag. Hej i våryran ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm.. om Vättern var större på stenåldern än nu? Bra fråga, Kalle, jag får googla på den. ;) :)

      Hej i våryran till dig också! Har rapsen börjat blomma i Skåne än, förresten? :)

      Kram

      Radera
  3. Känner så väl igen mig i detta. Våren är en känslig tid också för mig. Fint skrivet! Med önskan om en fin tid.
    Varm kram
    Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Elisabeth. :)

      Jag önskar dig också en fin tid. Och att du ska kunna njuta också om där är många känslor av olika slag mitt i allt det vackra. Det är väl egentligen att vara en levande människa att också känna till exempel smärta, tänker jag.

      Varm kram

      Radera