onsdag 1 maj 2013

Trädgårdsarbete för utmattade


Mina blommiga trädgårdstofflor som jag köpte för några år sedan.

Första maj har i hela mitt vuxna liv betytt vårstädning i trädgården. Det var några år som jag inte orkade ens vara i trädgården, då när jag fick min stresskollaps. Fast steg för steg så hjälpte trädgården mig att läka samman igen.

Jag var inte längre densamma som innan kollapsen. Min kreativitet hade hjälpt till att få mig att gå in i väggen. Det var min kreativitet som många gånger hjälpte mig att komma tillbaka igen. Jag fick hitta nya sätt att göra saker på. För så som jag jobbat förut fungerade inte längre.

Det var till exempel helt omöjligt för mig att rensa i ett trädgårdsland. Allt jag såg på marken flöt samman till en enda röra. Mina händer löd mig inte om jag skulle plocka bort ogräs. Det gjorde mig sorgsen och nedstämd. Jag älskade min trädgård och sörjde att jag inte kunde jobba där som jag gjort förut.

Så småningom, efter flera år, fick jag tillbaka så mycket av min koncentrationsförmåga att jag medvetet kunde bestämma mig för att fokusera på en enda planta i trädgårdslandet. Och så rensade jag i och kring bara den plantan.

Efter att jag gjort det fick jag sätta mig och vila. Kraften försvann för resten av dagen ur min kropp och ur mitt huvud. Det var bara att acceptera och invänta kraften igen.

Idag var jag ute i trädgården i två timmar. Det går framåt för mig kan jag konstatera. Jag räfsade bort gamla bruna löv. Klippte ned vissna växter. Jag gör alltid det på våren. Dels för att jag tycker att det är vackert med rimfrost på nedvissna grenar. Dels för att växterna lättare klarar en sträng vinter om man väntar med att klippa ned dem tills det blir vår.

Min lilla dvärgpudel Mimmi var med mig i trädgården och hon är ett härligt sällskap. Det blir kasta pinnar med henne ibland i stället för att kröka rygg över trädgårdslandet hela tiden.

Så här såg min sandlåda som jag har i trädgården till växter ut i morse när jag gick ut i trädgården.


Under alla de vissna bruna löven fanns det som jag önskade mig idag. Knoppande grönska. Liv i växter som funnits i min trädgård i många år.

Innan dess har en del av växterna vuxit i trädgårdar hos människor som jag hållit mycket av, människor som inte längre lever fast att de växter som en gång var deras, lever kvar hos mig.


När jag krattat och klippt bort vissna växter såg jag det gröna. Taklöken som en gång växte i min svärmors trädgård har överlevt den här vintern också.

Den älskade daggkåpan som jag fick som en liten, liten planta av min nu döda mamma en gång, lever och grönskar.


Något av det svåraste av allt för mig efter min utmattning, är att känna gränserna för vad min kropp och själ orkar med. Ofta känner jag det inte förrän dagen efteråt. Och alltför ofta kör jag fortfarande över mig själv.

Ett sätt att försöka hitta balansen mellan vila och aktivitet är att se till att ta en paus en gång i timmen har jag fått lära mig. Då handlar det inte bara om att lägga ned händerna. Utan att se till att också vila från intrycken man upplevt. Att blunda och meditera en stund är ett bra sätt för mig att hämta kraft i vardagen.

Sedan känner jag mig så hungrig när jag jobbat i trädgården. Maten smakar godare än annars. Och jag sover extra gott om nätterna.

Det känns underbart att våren äntligen är här igen, tycker jag.

Tack, livet, för denna underbara dag i mitt liv!

Solglasögon kändes skönt att ha på sig idag i det starka vårljuset.


Pelargonerna har fått komma ut i det inglasade uterummet nu.

8 kommentarer:

  1. Vilken trevlig dag du har ;)
    Fast det kan vara ganska slitsamt att jobba i trädgårn, jag får alltid blåsor på händerna.

    Ja livet måste gå vidare. Vi får vara tacksamma att våra barn lever och att vi har goda relationer med dem så länge vi får leva.
    Kram från Carola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blåsor på händerna och spruckna naglar får jag också om jag glömmer att ta på mig trädgårdshandskar. Och ibland är jag så ivrig att plantera att jag glömmer det. :)

      Du har så rätt, Carola. Vi har all anledning att känna tacksamhet att våra barn lever. Att kunna ha goda relationer till dem genom livet är stort. :)

      Kram

      Radera
  2. HÄRLIGT Anna-Karin. En fin 1:a maj önskar jag dig. Jättefina trädgårdstofflor och solglasögon. Du ser ut att må bra. Det är skönt att vara ute och få kraft i naturen
    kram MariLou

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, MariLou, så roligt att du kikade in här. Hoppas att du har det bra.

      Jag mår allt bättre nu även om jag är så trött vissa dagar också. Det känns som att livet långsamt vänder uppåt för mig nu. Jag har tid för återhämtning på ett sätt som jag inte haft sedan jag blev sjuk för 15 år sedan känns det som.

      Kram

      Radera
  3. Vilken härlig dag du verkar ha haft.
    För min del är maj den bästa månaden.
    Fåglarna kvittrar, man får hjälpa de nya knopparna som vill upp under de bruna löven, kanske lapa lite vårsol och sist men inte minst, så verkar de flesta människor lite gladare.
    Kanske jag bara inbillar mig.
    Du har lärt mig att pausa i livet, stanna upp.
    Jag gör som du, jobbar en stund och vilar sen .
    Vårliga hälsningar från Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta var verkligen en härlig dag, en av de bästa i min trädgård på mycket länge.

      Maj är en av de vackraste månaderna på året tycker jag. När allt är så där nyutsprucket, rent och friskt grönt, det är underbart.

      Så glad jag blir att jag har kunnat ge dig något som hjälper dig att hämta kraft, tack så mycket för att du berättade det för mig, Lotta! :)

      Kram

      Radera
  4. Bondlivet började alltid den 1:a Maj, med att samla ihop de
    största stenarna som tjälen hade pressat upp på åkrarna.
    Stora stenrösen blev det. Dessa är nu krossade till vägbygge.
    Så jag har hjälpt till lite med förstärka E4-an Anna-Karin;)

    God fortsättning med styrketräningen i din trädgård. En trädgård
    och ett bibliotek, det är Paradiset, sa en vis filosof.
    Har du ännu kvar den lilla lekstugan, där bland buskarna, som
    du skrev om en gång? Sol och vårkram fr Kalle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, det bondelivet hade jag ingen aning om, det var intressant, Kalle. Jag ska tänka på det när jag åker på vägarna. :)

      Det där om en blomma och en bok, eller en trädgård och ett bibliotek, det ligger mycket visdom i de orden. Jag undrar om inte det var H C Andersen som skrev de orden?

      Ja, Kalle, lekstugan är kvar. Jag står precis intill den här på bilden. :)

      Kram

      Radera