onsdag 22 maj 2013

Upploppen i Stockholms förorter

Det som händer i Stockholms förorter nu, anade jag redan för flera år sedan att det skulle hända.

Ökade klyftor i ett samhälle leder till konflikter mellan människor. Vill vi verkligen ha ett konfliktfyllt Sverige?

Det enda vägen till ett samhälle värt namnet, är att minska klyftorna mellan människor. Att brygga broar mellan människor i stället för djupa vallgravar.

Det är min övertygelse.

Det går att förändra. Fast tar tid så som Sverige ser ut idag.


När tilliten i ett samhälle kollapsar blir det så som vi nu ser hur det är i Stockholms förorter.

Det är en tragisk utveckling som vi alla behöver hjälpas åt för att vända.


Jag har inte bott i Husby. Fast jag har befunnit mig som barn bland fattiga människor. Levt tillsammans med andra fattiga i ett område som byggdes till stor del för de som hade det sämst ställt. Bidragsberoende. Arbetslösa. Sjuka. Jag har varit i en mycket utsatt situation som barn där allt kunde gått snett för mig.

Vad var det som gjorde att inte jag kastade sten eller satte bilar i brand i protest mot hur jag och min familj hade det, frågar jag mig själv? 

Kanske för att min mamma höll mig hemma. Förbjöd mig att gå till ungdomsgården. Kanske för att jag flydde in i böckerna och musikens värld i stället. Kanske för att jag skrev ur mig min ilska som jag kände när jag höll på att drunkna i förtvivlan och vanmakt över vår familjs situation. 

Kanske för att jag drömde om en bättre framtid för mig och min familj en dag. Kanske för att jag planerade för det och pluggade för att kunna studera och skaffa mig ett yrke. Kanske för att jag hade ett språk att få ur mig det jag kände? Jag vet inte. 

Vi är alla olika som människor. Samtidigt är vi alla också väldigt lika som människor. De "goda" och de "onda" krafterna finns i oss alla. 

Aggressiviteten och besvikelsen som de unga i Stockholms förorter visar utåtåtriktat vände jag inåt mig själv i stället, periodvis, tror jag. Så småningom blev den aggressiviteten inuti mig själv till ångest. Vilket på längre sikt ledde till min utmattning och min långa sjukskrivning. Vilket har varit en dyr historia både för mig själv, min familj och inte minst samhället. 

Allting har en början ... Allting har ett pris ...

Jag vet inte vilket som är bäst. Aggressivitet som man vänder utåt eller in mot sig själv. Aggressivitet är aldrig något bra, även om vi alla har den känslan som människor. 

Jag tror i alla fall att det allra bästa är att vi vuxna människor skapar ett samhälle som är tillräckligt gott för ALLA människor, stora som små. Att vi stöttar de människor som har det tufft. Att vi skapar ett samhälle där vi kan känna oss trygga och känna tillit också om vi faller. 

Så ser inte Sverige ut idag. Bevisen blir bara allt tydligare och allt svårare att dölja.

Jag försvarar inte på något sätt att man gör en brottslig handling. 

Fast var finns egentligen sanningen om det som sker i Stockholms förorter, undrar jag?  Och lösningen?

Kanske någonstans inuti oss själva.  

Ända sedan bränderna började i Husby har jag funderat över varför inte Fredrik Reinfeldt dykt upp och satt ner foten mot våldet där så som han, förvånande nog, gjorde när det gällde hoten inom Djurgården.  

Har våldet i Husby mindre värde än hoten inom Djurgården för Sveriges statsminister? Eller kan det vara så att Fredrik Reinfeldt använder sig av härskartekniken osynliggörande när det gäller Husby och de andra förorterna kring Stockholm? För att på så sätt hoppas på att i lugn och ro få fortsätta att medvetet nedmontera det före detta välfärdssverige?

En statsminister som gör skillnad på människor skapar inget förtroende för mig. 

Demokrati innebär att alla människor har samma värde.




Lästips:

"Känns som ett krig" (Aftonbladet) 

"Så säger de andra partiledarna" (Aftonbladet) 

"Så löser man inte integrationen" (Aftonbladet)

"Ett gigantiskt misslyckande" (Lena Mellin, Aftonbladet)

"Söderbor ser inte problemen i Husby" (Peter Kadhammar, Aftonbladet)

"Det har blivit värre i Husby de senaste åren" (Dagens Nyheter)

"Brist på mening i tillvaron är en riskfaktor" (Dagens Nyheter) 

"Reinfeldt: Husbyborna måste visa att de accepterar inte detta" (Dagens Nyheter)

 

2 kommentarer:

  1. I lördags rånades åter en av våra guldsmedsbutiker av
    tre maskerade ”yngre män” Tre personer skottskadades.
    Bankerna har inga kontanter längre så de slipper rånas.

    Har du någon bra idé Anna-Karin om hur sådant här
    ska kunna förhindras? Tacksam för svar, Kalle

    En vits: Bankpersonalen ligger på golvet, hotade av två
    beväpnade rånare. –”Ni vet ju att vi inte har några pengar
    att ge er, vad vill ni oss” säger banktjänstemannen.
    -Vi vill inte ha pengar, ni ska ge oss rådgivning! DS


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har många tankar kring hur kriminalitet och våld ska kunna minska i vårt samhälle.

      Bland annat så tror jag på minskade klyftor mellan människor, jobb till alla som kan jobba och alldeles särskilt till unga människor, färre droger, bra skolor för alla och bra bostadsmiljöer. Med mera med mera..

      Det handlar om att skapa ett samhälle där människor känner sig trygga och har en tro på framtiden. Ett samhälle där människor känner att de har en plats, något meningsfullt att göra med sitt liv. Tillsammans med andra.

      Lyckliga och harmoniska människor vill ingen annan människa något ont. Så tror jag.

      Kram

      Radera