lördag 31 augusti 2013

Fånge

Fångad i mig själv, längtar slå mig fri. Längtar ut, längtar flyga fritt, tyngdlös, sväva ...

Längtar vara flyttfågel, flyga från mörker till ljus, från kyla till värme.

Längtar frihet, vara fri ...

Känner mig fängslad, fast i bojor, kedjad, instängd ...

Tappat nyckeln i ett evigt mörker.

Ser en strimma ljus, där borta.

Känner doft av fuktigt gräs tränga in.

Hopp.

7 kommentarer:

  1. Se vad jag funnit bakom datorskärmen Anna-Karin:

    Den saken är klar . . . . . . . . . . . Men finns det nån bot
    det är jobbigt att blogga . . . . . även om glädje det ger
    suger ut själen. . . . . . . . . . . . . . guldkorn som glimmar.

    Nu kommer förhöstens ljuva september. Välj friheten!
    (((Kram))) Kalle

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  3. Egen dikt? Det finns mycket sorg i den men alltid den där strimman av ljus och hopp. Instämmer med Kalles fina inlägg. Välj friheten. Kram

    Ps. Följdfråga på min blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Cathrin, det är mina egna ord.

      Viktigt att på något sätt behålla den där strimman av ljus och hopp genom livets gång, för mig. :)

      Frihet är något man får söka i sig själv, tror jag. Den där känslan av frihet som ingen annan kan ta ifrån mig.

      Hoppas att mitt svar till dig hjälpte dig lite på vägen. :)

      Kram

      Radera