torsdag 22 augusti 2013

Mobbing och grupptryck

De var sex killar som tvångshöll mig i busskuren när jag gick i 8:e klass. Jag hade sagt nej när de frågade mig om jag ville ha en cigarett.

Jag hade bestämt mig för att inte börja röka och det visste de mycket väl om allesammans.

Just därför tog en av killarna fram en cigarett medan de andra tvångshöll mig i busskuren. Han tände den framför ögonen på mig och försökte sedan trycka in den i munnen på mig medan de andra höll fast mig.

Jag bet ihop. Vägrade öppna munnen.

Som tur var dök en vuxen människa upp av en tillfällighet. Han såg inte vad som hände fast det räckte att han dök upp. Killarna avbröt det de höll på med och lämnade mig ifred.

Idag är jag stolt över att jag bet ihop.

Och ibland funderar jag över vad det här grupptrycket kan göra med oss människor. Har råkat ut för det många gånger i mitt liv, fast stått stadig i mitt eget val.

4 kommentarer:

  1. Du är då ett ovanligt gott föredöme Anna-Karin,
    dumheter verkar annars spridas frivilligt.

    Hårdnackat motstånd
    mot härskarmentalitet
    kan lyckas ibland.

    (Kram) från Kalle i Tallebacken, som lyckats sluta röka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis till dig, Kalle, som lyckats sluta röka. Faktum är att jag tycker att det är ännu starkare att kunna sluta röka än att aldrig ens ha börjat att röka. :)

      Kram

      Radera
  2. Hemligheten att kunna sluta röka.
    När inget annat hjälpte var det till slut, faktiskt av kärlek
    till cigaretterna, som jag ville skona dem från att bli så
    brutalt och hänsynslöst uppeldade bara för mitt nöjes skull.

    Nej, Anna-Karin det var ingen föresats som gick upp i rök.
    Det blev fimpat för gott ;) (Kram)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra gjort, Kalle, att klara att fimpa. :)

      Kram

      Radera