fredag 6 september 2013

Stigen


Långsamt börjar jag se stigen framför mig. Den nya, otrampade. För mig. Kanske kommer jag att pröva mina steg på den. Kanske inte.

Många stigar har jag gått i mitt liv.

Vissa var kantade av taggiga snår.

Andra av mjuk, grön, skön mossa.

Ibland snavade jag över en sten.

Föll ...

Fällde tårar.

Reste mig igen.

Jag är en sådan som finner nya stigar.

Ända in i döden.

Och kanske också sedan.

10 kommentarer:

  1. Så fint skrivet.
    Känner såå väl igen mej i de orden.

    Kramen från Eva

    SvaraRadera
  2. Det ser ut som en fin stig. Otaliga är de stigar vi vandrar på genom livet. Det är både spännande och lite osäkert när det gäller vad som väntar runt krönet. Själv är jag övertygad om att det finns ljuvliga stigar även efter livet som väntar på oss.
    Vackert skrivet Anna-Karin. Helgkramisar

    SvaraRadera
  3. Såå fint du skriver,,,,Kram

    SvaraRadera
  4. vackert skrivet.. Tycker att du skall ta och pröva dina steg på den, den ser ingivande ut.

    Kram

    SvaraRadera