Jag känner mig trött
och stolt över att ha tagit blodprov i morse. Utan att svimma, kanske
tack vare mjukt bemötande och Jens Lekmans musik i mina öron.
Min revansch på skolsköterskan som kallade mig
"schafsig" när jag svimmade redan på vågen inför en spruta och sedan
fick hämtas av min pappa utan att ha fått sprutan sittande ensam ute på
trappan till skolan. Ofta med nedkissade, kalla trosor efter svimningen.
En revansch på den läkare som tvångshöll mig som 3-åring för att ta
blodprov på mig. Vilket ledde till mitt livs första, fast långt ifrån
sista svimning.
Som sagt. Jag är stolt över att jag gick mot min rädsla idag även om jag kände mig så liten inuti i morse.
Minns att hur vi möter varandras rädslor som barn kan påverka en människa för resten av hennes liv.
Jag började dölja min rädsla när de vuxna kallade mig schafsig. Istället blev den till ångest i mig.
Idag förstår jag mönstret. Och mig själv.
Nu ska jag fira mig själv med kaffe och bakelse!
Jag är ingen schafsig människa. Jag är en känslomänniska. Högkänslig. En starksköring.
Jag är stolt över att vara jag.
Blodprov skriver du....är det i fingret så kanske du vet att om man inte tar prov i fingertoppen utan på sidan av fingret känns det inte alls. De vill inte så gärna göra det för det kan vara lite svårare att få fram blod där men kanske värt ett försök i ditt fall. Grattis iallafall till övervunnen rädsla.
SvaraRaderaJag har samma upplevelse när det gäller tandläkaren , vilken kommer från barndomen" och dess tandläkarbesök. Nu har jag en underbar tandläkare och går iallafall dit och lagar med massor av bedövning./M
Tack, Maj, för din omtanke. Den här gången var det i mitt armveck man tog prover på blodet. Det är inte smärtan som jag svimmar av. Jag klarar en hel del smärta, har t ex fött två barn helt utan smärtlindring. Det är själva situationen, med olika instrumen, vita rockar, sjuksköterskor och läkare. Rädslan/ångesten dyker upp, som en reflex i mitt minne, fast jag har lärt mig hur jag kan hantera den. :)
RaderaHärligt att du har hittat en bra tandläkare att gå till. Det är viktigt när man har tandvårdsrädsla. Jag har också en helt underbar tandläkare som förstår sig på hur man behöver bli bemött när man känner sig rädd och spänd. Det är viktigt att man känner att tandläkaren har tid på sig, att där är så lite stress som möjligt i situationen, tycker jag. Bland annat.
Kram
Att bli klippt i nacken med slö bonnasax,
SvaraRaderavar glad du sluppit det Anna-Karin ;)
Stickprov? sa gumman,
har stickat hela mitt liv
med avigt och rätt.
En slö bonnasax, det låter inget vidare det, Kalle. ;)
RaderaKram