torsdag 10 oktober 2013

Bejaka det vilda

"Människan vantrivs i kulturen. Människan trivs i det vilda".

(Sigmund Freud)

Skrivet med inspiration från en av mina vänner i FB. 

Kanske är Freuds ord en del av svaret på att så många människor i Sverige mår psykiskt dåligt idag? Kanske för att vi tvingas in i regler, normer och värderingar som inte stämmer med vad det är att vara människa?

Född fri.

Född med rätten att få vara människa.

Född med rätten att få vara jag.

6 kommentarer:

  1. Ser att jag har missat en del av dina fina inlägg.
    Så klart att din mamma ler över sitt duktiga barnbarn som går i hennes spår.
    Spindlar *usch*

    Läste någonstans att det gäller att bejaka sin inre frid även om man bor i en stor stad. Gå bara ned till en skön plats och sätt dig ned och ta in lugnet och hela atmosfären.
    Tror det är viktigt att vi bejakar vår själ och när den med massor av lugn och ro. Sålla bort lite måsten bara för att få denna stund med oss själva.
    Endast 5 minuter är en gåva för den som är stressad.
    Hela samhällets tänk bör ändras så att vi känner frid mer Moder Jord igen/kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Spanaren, för att du läser det jag skriver. :)

      Att bejaka sin inre frid som du skriver om, det tror jag är mycket viktigt i vår tid. Det är så lätt att tappa bort sig själv och sina egna tankar annars i mängden av alla intryck.

      Naturen är en gåva på det sättet till oss alla. Meditera är också ett sätt att hitta till sin inre frid, åtminstone för mig.

      Tack för det tänkvärda som du delar med dig av här i min blogg och en härlig helg önskar jag dig!

      Kram

      Radera
  2. Fri tror jag få känner sig. En del känner mer av det, en del mindre. Det är en stor fråga - vad är en människa? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan känna mig fri när jag är vid Vättern eller vid havet, i naturen. Nyckeln för mig till att känna mig fri är att följa min lust, det jag känner att jag från hjärtat vill göra. Slänga mig i soffan med en bok eller tidning får mig också att känna mig fri. Att skratta får mig att känna mig fri och att vara med människor som jag trivs tillsammans med. Att blogga och skriva är också frihet för mig, förutsatt att det handlar om det fria skrivandet, alltså ett skrivande som inte styrs av några deadlines eller tankar på inkomst.

      En gång för några år sedan fick jag en så stark insikt inifrån mig själv. Jag började fundera över vad jag egentligen "måste" här i livet. Och insåg att där fanns egentligen inte särskilt många måsten. Om det ens fanns något. Livet handlar om att "vilja" mycket mer än "måste". Fast att vi så lätt säger att "jag måste ...".

      Vad är en människa? Det har jag funderat över sedan jag var liten. Och funderar fortfarande kring det. Vilken tur att det är så svårt att hitta ett fullständigt svar på det, det skulle vara tråkigt om det var enkelt, tycker jag. :)

      Kram

      Radera
  3. Om det här vilda ämnet har jag ett urklipp, om det nu är sökbart.
    Jo, Emily Dickson, amerikansk författarinna,,, heter det så, skrev:
    ”Att leva är så häpnadsväckande att det lämnar mycket lite
    utrymme för andra sysselsättningar.”
    Så, påtvingat ränte-och-arbetsslaveri är förkastligt.
    Jag vill ha lugn och ro här i Tallebacken och du är så välkommen
    på besök när du har tid och utflyktslust hit nedåt Anna-Karin. (Kram)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket härligt citat från Emily Dickson, Kalle, tack för det! :)

      Hur många av oss ger den tiden till att leva i stället för att sysselsätta oss med annat, tänker jag?

      Att vara närvarande i det man gör är ett sätt att känna sig mer levande som människa, tänker jag. Ofta så har man tankarna kanske på annat håll än där man faktiskt är eller i det man faktiskt gör. Kanske är det därför som jag tycker så mycket om att skriva och blogga. För att då är mina tankar där mina händer också är. Fokus.

      Tack för din inbjudan. Jag hade tänkt hälsa på dig i sommar fast det blev så varmt och jag hade mycket mindre energi än vad jag trodde att jag skulle ha. Men så småningom hoppas jag på att kunna träffa dig IRL, Kalle. Kanske en vårutflykt? :)

      Kram

      Radera