onsdag 9 oktober 2013

Visst blev det bättre med tiden

Det är bra att ha olika perspektiv i livet. Tidsperspektiv, till exempel. Min äldsta dotter börjar sitt nya jobb idag. Hon gick upp klockan halv fem i morse för att komma med tåget.

Hon letar efter lägenhet i Värnamo. Jag önskar att hon snart ska hitta en ledig med lagom dyr hyra.

Idag, märkligt nog samma dag som min äldsta dotter börjar sitt första jobb som färdigutbildad bibliotekarie, skulle min mamma ha fyllt 87 år. Jag ska gå till kyrkogården idag och sätta en bukett rosor på hennes grav. Och berätta för henne, där hon ligger nere i jorden, om att hennes barnbarn börjar jobba på bibliotek idag. Jag kan tänka mig att hon ler varmt av lycka djupt där nere då, i den mörka jorden, mamma. Jag kan tänka mig hur hennes ögon skulle lysa av stolthet över sitt älskade barnbarn som hon så ofta läste sagor för.

När min mamma var tonåring drömde hon om att bli fotograf. Min morfar fotograferade mycket. Han åkte runt och tog kort på människor. Både döda och levande, för så gjorde man på den tiden. Morfar fick betalt för att han fotograferade människor. En extra inkomst till den låga industrilön som han hade. Min mamma fick hjälpa honom att framkalla bilder i hans lilla ateljé där hemma. Hon tyckte mycket om att framkalla foton.

Mamma var så bra på att framkalla att hon blev erbjuden en anställning i Värnamo i en fotoateljé. Fast lönen hon blev erbjuden var så låg att hon hade inte råd att hyra sig ett inackorderingsrum i Värnamo utan tackade nej till jobbet. Började jobba på fabrik i stället. Tillverka krigsdetaljer. För detta hände sig under den tid då det var ett andra världskrig.

Min mamma fick ångestattacker i fabriksmiljön. Arbetade ändå så flitigt att hon förstörde ackordet för de andra anställda. Vilket ledde till att hon blev populär hos chefen fast mindre populär bland arbetskamraterna.

Så fort det var rast gick min mamma ut från den mörka, instängda fabriken med alla tunga lukter från metaller och gud vet vad. Från alla tankar på kriget och hennes fästman som var inkallad vid gränsen mot Norge.

Hon gick ut och promenerade i naturen.

Andades.

Visst har det blivit bättre i Sverige sedan den tiden.

Vilket inte hindrar alls att vi ska fortsätta att skapa ett så bra samhälle som möjligt för människan.

Idag känner jag stor glädje och stolthet över att min äldsta dotter får jobba med det hon älskar i en miljö som fått hennes ögon att tindra som stjärnor ända sedan hon var liten.

Idag känner jag saknad och sorg över att min mamma är död. Och jag känner tacksamhet över alla de år som jag fick ha henne som min världens bästa, mest älskade, klokaste, mest känslosamma och roligaste mamma.

14 kommentarer:

  1. Jag blev hemskt berörd av din bloggpost.

    All lycka till din dotter på det nya jobbet!

    Erika.

    SvaraRadera
  2. Nejmen, vad kul för din dotter - jag vet, det är ett fantastiskt kul jobb. Jag är själv utbildad till bibblatant. Men arbetsmarknaden var inte så gynnsam då, så det är extra kul om din dotter fått jobb.

    Du kan trots allt sörja din mamma med goda minnen i behåll, det är mycket värt bara det. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är så glada här allesammans att dottern fått jobb. :)

      Jag har många goda minnen tillsammans med min mamma. Det är jag tacksam för och dem försöker jag att tänka på när jag saknar henne. Hon var en mycket stark kvinna, min mamma.

      Kram

      Radera
  3. Underbart för din dotter, det är alltid en stor glädje när det går bra för barnen :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Niniz! :) Det är härligt att få följa sina barn genom livet. Ett alldeles särskilt steg är det ju när de skaffar sig jobb och blir självförsörjande. Både för barnet och för föräldrarna.

      Kram

      Radera
  4. Ett fint och berörande kapitel till din bok Anna-Karin.
    Var din morfar verksam som fotograf i Hyltebruk?
    I 20 år hade jag ett mörkrum. En rolig hobby också.

    Fotografering
    Det sker med ljus och mörker
    Precis som livet.

    Hoppas vi blir framkallade, fixerade och rentvättade
    från det mörka rum dit vi alla till slut hamnar.

    Värnamo, en flitig stad, där finns 2-tusen
    Långarydssläktingar till din dotter.;)
    Ha det gott där du tittar fram bland höstlöven. Kalle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Kalle! :)

      Nu är ju det här ett blogginlägg. Fast visst skulle bitar av det kunna komma med i min bok, jag får se. :)

      Vad jag vet var min morfar inte i Hyltebruk och fotograferade. Han höll sig nog i trakterna kring där han bodde, kring Forsheda. Han var i alla fall mycket intresserad och det gjorde att han också blev skicklig.

      Jag har mött en porträttfotograf som sett bilderna morfar tog och också gjort förstoringar av en del av dem. Han menar att med den tidens teknik var det mycket skickliga fotografier som min morfar tog och som han eller kanske min mamma ibland framkallade.

      Min morfar sparade pengar så att han kunde skicka efter en kamera ända från Amerika, en fin modell. Den finns fortfarande bevarad efter min morfar.

      Hembygdsföreningen där han bodde har haft en utställning med hans bilder. Många vackra bilder finns det på olika människor som min morfar fotograferade. Han var både teknisk, kreativ och konstnärlig, tror jag. Och så måste han ha haft en särskild gåva i att få kontakt med människor eftersom han kunnat ta de kort han har tagit, tänker jag. Ett av korten som jag sett är på ett nyförlovat par på en äng, så vackert. Ett annat kort som jag minns mycket är på en död man i sin kista framför hemmet där han levde. Man gjorde så på den tiden att man fotograferade den döda/döde, ett sista kort på människan, innan han/hon begravdes. Det är också ett mycket vackert kort och ett ovanligt kort för vår tid.

      Alla min morfars plåtar (och de är många) finns bevarade och där är efterlevande till de på bilderna som kunnat känna igen sina förfäder till exempel.

      Så fint du skriver om fotografering, ljus och mörker, som livet. Och om vad som kan vänta sedan; framkallningen.

      En härlig helg önskar jag dig, Kalle! :)

      Kram

      Radera
    2. God kväll Anna-Karin. På tal om fotografer. När du sitter vid din dator,
      googla på Per Stjernberg osv. En samtida till din morfar. Klick sa Kalle.

      Radera
    3. Det ska jag googla på, Kalle. :)

      Klick! ;) :)

      Radera
  5. Härligt att din dotter fått ett efterlängtat jobb. Och visst är det så att livet är en blandning av olika känslor. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Moi, ja, det är så härligt och det gick så snabbt från att hon fått jobbet till att hon börjat jobba. Två dagar har hon jobbat nu och det känns mycket bra alltsammans. Det är bara kvar att hitta en lägenhet nu också. :)

      Kram

      Radera
  6. Underbart för din dotter att få arbeta med något hon älskar. Det är inte alla förunnat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sant att inte alla jobbar med det de älskar att göra. Och alldeles för många unga vuxna får jobba länge på att hitta ett jobb överhuvudtaget.

      Jag känner mig mycket tacksam och glad att båda mina döttrar nu har jobb och är självförsörjande.

      Kram

      Radera