tisdag 10 december 2013

Sanningen


Jag var åtta år och satt vid mitt skrivbord och skrev i min skrivbok "Jag ska berätta sanningen". Det var en stark känsla när jag skrev orden. Där fanns beslutsamhet och kraft i mig. Så starkt att jag fortfarande kan hitta den känslan inifrån mig själv när helst jag vill.

Hur skulle jag berätta om sanningen? Genom att bli författare, präst eller journalist, tänkte jag då. Eller nunna, av en anledning som det tog mig många år att på något sätt förstå.

Åtta-åringen i mig lever fortfarande med full kraft. Även om jag med åren insett att när jag berättar sanningen, berättar jag min egen sanning, ingen annans. För det allra mesta.

Vi har alla rätt till våra egna sanningar.

Att vara sann mot sig själv är kanske den idag mest viktiga sanningen för mig själv. Det handlar om att jag vågar se mig själv. Också det som jag kanske inte vill se i mig själv. Att jag vågar se mig själv utan skygglappar. Utan att fördöma eller tycka illa om.

Sanningen kan vara att inse att jag inte kan berätta sanningen. För att jag har inte hittat det som är sanning  inifrån mig själv ännu.

Att söka min sanning är den väg jag vandrar idag.

När jag har lust, berättar jag också om den.

När jag känner att den kanske kan vara till hjälp för någon mer än mig själv.

Alla sanningar behöver inte berättas, älskade lilla åtta-åring inuti mig själv.

Det var en stor uppgift som du tog på dig.

Kram på dig, lilla älskade, starka vän och sanningsälskare.

Redan så tidigt i ditt liv fick du uppleva alltför många lögner.

Därför valde du så medvetet att i stället berätta sanning i ditt liv.

Du hade smakat på så många gånger hur ont lögnen gjorde.

Sett hur den förstörde relationer.

Med din sanna barnasjäl.

7 kommentarer:

  1. Kära lilla 8-åring, världen är så full av lögn och bedrägeri så du
    anar det inte. Jag har tänkt på vad du skrev om sanningen förra
    gången men håller ändå med följande.

    Så sade Buddha
    Många tycker si och så
    Sanningen är EN

    ((Kram)) Lill-Anna. Kalle.
    Jo jag skriver julklappsrim med, vad tror du om den här?
    ”Vad önskar du en jul som denna?
    En vacker liten kul-spetspenna?”

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om nu sanningen är EN, Kalle. Vad är den då? Berätta.. :)

      Kram

      Radera
  2. Tack, bra skrivet. Att vara genuin, så förklarade min dotter nyligen tricket mellan att vara ärlig, säga sanningar och samtidigt vara hänsynsfull. Känner den genuina andan här i din text. Det är befriande att möta andra sanningsälskare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Maria. :)

      Genuin är ett bra ord för hur jag vill vara som människa. Och också för hur jag vill att mitt skrivande ska vara. Jag bloggar inte om allt i mitt liv. Fast det jag bloggar om försöker jag vara så äkta med som jag kan. :)

      Allt gott!

      Radera
  3. Det fanns för 30 år sedan en kvällstidning som på sin header
    varje dag stoltserade med denna dubbeltydiga devis:
    Skymningsbladet behövs om sanningen skall fram. Den texten
    varken kunde eller fick de lov till att uppfylla, så den togs bort.

    ”Om nu sanningen är EN, Kalle. Vad är den då? Berätta”
    Enkelt uttryckt är det benämningen på lögnens motsats.
    I vilket sammanhang eller ämne man än söker efter sanningen,
    så är den endast EN. Allt som hänt och sker är sant, och har fått
    sin sanningsprägel, trots gömt och glömt. Halvsanningar och
    förskönande omskrivningar räknas inte.

    Anna-Karin, kan du ge något exempel på när sanningen,
    and nothing but the truth, ÄR FLER ÄN EN?
    Kalle i Tallebacken funderar vidare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här gav du mig att fundera över, Kalle. Jag tror att jag förstår hur du menar nu. Sanningen som EN är alltså lögnens motsats. Det är jag med på helt och hållet.

      När är sanningen då fler än en? Jo, jag tänker att till exempel så kan en och samma händelse uppfattas helt olika beroende på vilken person man frågar om den. Det är så jag menar när jag skriver att alla människor har rätt till sin egen sanning, sin egen upplevelse av det som har hänt i personens liv.

      Vad vi upplever som sant är ibland en enda röra av förutfattade meningar, fördomar, andras sanningar, antaganden och vad vi läst oss till.

      Jag tror där jag är idag att sanningen för just mig är starkt kopplad till min intuition. Hjärtats sanning. Det krävs övning, övning och åter igen övning för att lyssna till den. För att inte tala om vilket mod det ibland kan krävas för att följa sitt hjärtas sanning.

      Vad tänker du kring det, Kalle? :)

      Kram

      Radera
  4. Jovisst Anna-Karin ska alla ha rätt till sin egen sanning om sitt
    liv. Vi har ju tankefriheten till det.
    Vi lever i en lögndjungel det är sant men det dök upp några
    förmildrande omständigheter här. Verklighetsflykt, fantasi och
    önsketänkande. Bra ibland som tröst. Förlåta får man försöka.

    Vad tror jag då om ditt hjärtas sanning, du goda snälla lilla
    människa. Endast du själv kan ju forska fram den och jag tror
    ärligt sant talat att ditt hjärtas sanning så småningom kommer
    att sammanfalla med Guds sanning till en enda EN.

    PS. Om vi vill uppnå ett paradis på jorden får vi allt göra jobbet
    själva, men utan indirekt hjälp från ”ovan” är det omöjligt.
    Livet är härligt, allt gott till dig nu i juletid! önskar Kalle ;)

    SvaraRadera