lördag 5 juli 2014

Frankrike, dag 1: Köpenhamn-Paris



Flyget till Paris gick på kvällen från Köpenhamn. Där var fullt med människor och ovanligt mycket handbagage som skulle med.

I värmen gav sig min gamla flygrädsla till känna och jag mådde rent ut sagt pyton den största delen av flygningen. Fast där fanns en förstående flygvärdinna som gav mig vatten och kollade till mig då och då under hela resan. Landningen gick bra även om det var en kort landning i hög hastighet som kändes mer än de som jag varit med om förut när jag flugit.

Det var skönt att känna mark under mina fötter igen efter flygningen. Fransk mark. Jag var trött och kände att jag flyger nog inte hem, det finns ju andra färdmedel. Tåg. Buss. Varför ska man flyga egentligen? Alla de förnuftiga, realistiska argumenten som jag övat mig på i förväg var som bortblåsta just i den här stunden.

På Orly flygplats samlades alla vi som skulle åka buss med Ölvemarks resebyrå genom Normandie ända ut till västkusten i Bretagne och sedan tillbaka till Paris igen.

En resa som jag drömt om att göra i så många, många år. Det började med att jag såg en bild på Mont St Michel när jag läste franska på högskolan. Ju mer jag läste om det karga landskapet i Bretagne desto starkare blev min längtan att en dag i mitt liv få uppleva det på plats.

I mörkret som lagt sig den första kvällen på resan lyste oändliga rader av taxibilar upp vägen strax utanför Orly. Trafiken flöt bra när vi åkte mot hotell Ibis Paris Berthier Porte de Clichy. Reseledaren gick igenom praktiska saker när det gällde resan. Hon hann också med att berätta lite om Paris under vägen och visade i vilka kvarter Herman Lindqvist bor. Där skulle jag också kunna tänka mig att bo en tid i mitt liv. Såg trivsamt charmigt ut.

Genom fönstret i hotellrummet såg jag Eiffeltornet för allra första gången i mitt liv. Det var mer gyllene, större och vackrare än jag hade föreställt mig det.

Till nyår år 2000 klädde man in Eiffeltornet i en särskild ny belysning som fick tornet att gnistra som en diamant. En dyr historia fast populär bland invånarna i Paris som ville ha kvar den nya belysningen. Det blev en lösning som innebär att Eiffeltornet sedan dess varje hel timma gnistrar och glittrar fem minuter året om. Resten av tiden i mörker är det upplyst i en fast belysning som ser gyllene ut i mörkret.

Jag stannade uppe tills klockan var tolv på natten för att uppleva Eiffeltornsdiamanten från hotellfönstret. Vackert var det och det kändes som en bra inledning på allt roligt och spännande som väntade framför oss på vår resa. En del hade vi en aning om. Annat visste vi inget om alls.

Att resa är äventyr. Att resa är att uppleva.


Bakre delen av flygplanet som jag åkte med till Frankrike. Vi landade i skymningen.




#bloggswe

8 kommentarer:

  1. Åh så härligt att drömmen blev sann till slut!
    Ha en fortsatt härlig resa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Ann, för att du läste och skrev till mig!

      En skön sommar önskar jag dig!

      Kram

      Radera
  2. Du, vilken härlig resa som du har gjort..Toppenstarkt :)
    Solkramar från Dalom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du läste och skrev till mig. :)

      Solkram tillbaka till dig

      Radera
  3. Vive Anna-Karin! Som du flyger och färdas i luft och på land.
    Tänk att de blinka med Eiffeltornet för din skull;)
    Gott var det väl att komma hem igen.
    Jag har knappt varit en mil utanför Tallebacken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kändes både skönt och lite tomt att komma hem igen efter den här resan.

      Hoppas att du har det bra i värmen i Tallebacken, Kalle. Tänk på att dricka mycket vatten. :)

      Kram

      Radera
  4. Härligt att få förverkliga drömmar och vad skönt med den omtänksamma flygvärdinnan, sånt kan göra att man slappnar av. Du berättar om allt så inlevelsefullt så jag kan se det framför mig och hoppas man hinner besöka Frankrike nån gång. Bara att få uppleva Eiffeltornet och i det ljuset.

    Ha en skön tisdag
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det var ett bra bemötande jag fick från fllygvärdinnan under resan, hon förstod vad det handlade om. En rädsla som besegrar förnuftet en stund är inte kul i stunden. All kraft går till ben och armar och hela kroppen gör sig beredd på att fly. Inte mycket i huvudet just då. Fast om man bara håller ut, som jag också gjorde med flygvärdinnans hjälp, så rätt som det är går det att tänka igen och hela systemet lugnar ner sig. Fast jag var väldigt trött när vi landat, fick en rejäl panikattack där jag satt fastspänd i flygplanet. Magandades fast det räckte inte ändå för att hejda attacken.

      Tack för att du läste, jag önskar att du också får uppleva den dröm som jag verkar ha väckt i dig nu, Malin. :)

      Frankrike som land har mycket att upptäcka. Både när det gäller kultur och natur. Där är så många nyanser i landskapet. Jag har bara mött vänliga människor i Frankrike när jag varit där.

      Sedan finns det också det som är negativt i Frankrike idag. Mycket hög arbetslöshet, 10 % bland annat. Vilket i sin tur leder till andra negativa saker.

      Fast just nu försöker jag leva à la Monet; lyfta fram och sprida det vackra som finns i världen. :)

      Kram

      Radera