måndag 25 augusti 2014

Barnen till de utförsäkrade, arbetslösa, sjuka och vräkta i alliansens Sverige

Det är så lätt att glömma de som inte har en röst. De som inte syns eller hörs. Till exempel barnen till många av de 86.000 utförsäkrade och sjuka så här långt under alliansens styre i Sverige.

Eller de 3.700 barn som vräkts i Sverige sedan 2007 trots "nollvisionen" på papper som barn- och äldreministern Maria Larsson, KD, skapade då.

Det är så lätt att glömma de osynliga.

Det är så lätt att glömma barnen.

Så länge det finns barn i Sverige som vräks, så länge finns här också barnfattigdom. Jag ryser när jag föreställer mig de tusentals barn som fått uppleva en vräkning sedan 2007. Vilka minnen bär de på resten av sina liv? Vilka bilder dyker upp i deras drömmar om nätterna? Hur mår de inuti sig just nu? En vräkning kan sätta spår i ett barn för resten av dess liv. Det är ett trauma, något som är omöjligt att förstå för ett barn.

Inget barn ska någonsin behöva uppleva en vräkning från sitt hem. Ändå har 3.700 barn i Sverige upplevt det sedan 2007. Det finns inga ursäkter för ett enda av de barnen som vräkts. Det måste gå att lösa på ett annat och humanare sätt när en familj hamnat i en så knepig situation att man beslutar om en vräkning.

Sedan tänker jag på barnen till de 86.000 utförsäkrade och till de långtidssjukskrivna. Hur många kan de vara? Hur har de det när mamma eller pappa först blir sjuk och sedan pressas ytterligare med att utförsäkras? Hur påverkas barnen av den negativa stress som den utförsäkrade föräldern lever med?

Det är så lätt att glömma de osynliga barnen. Vem räknar dem? Vem frågar dem?

Hur påverkas man som barn av att se sin förälder kämpa, trots sjukdom, för att få ekonomin att gå ihop? Hur mår man som barn inuti när kylskåpet är tomt? Hur stor växer sig klumpen i magen innan man brister? Hur länge orkar man bära sin aggressivitet, sin förtvivlan inuti sig innan den tar sig andra uttryck? Hur stort vuxenansvar tar man på sina barnaaxlar?

Alla barn är allas våra barn.


Jag vill leva i ett Sverige där varje förälder känner trygghet i att, oavsett hälsa eller ohälsa, oavsett arbete eller arbetslöshet, så finns där tillräckligt med pengar till det basalt viktiga i livet. En skälig och människovärdig inkomst också om man blir sjuk eller arbetslös.

Jag vill leva i ett Sverige där ensamstående utförsäkrade mammor slipper gå till kyrkan eller välgörenhetsorganisationer för att be om pengar till mat till sig själva och barnen. Vilket bland annat många diakoner i kyrkan vittnat om de senaste åren är vanligt i Sverige idag.

Trygga barn blir trygga vuxna som skapar trygga samhällen.

Alla barn har rätten att få leva i trygghet.

Det är politikernas mest viktiga uppgift att skapa förutsättningar för ett samhälle tryggt för alla.

Också för de osynliga barnen.

Nu är det knappt tre veckor kvar till valet.

Jag räknar dagarna.

Jag vill en förändring till en politik och ett samhälle där man tänker mer med hjärtat än med plånboken.

Det finns det som är mera värt än vilken budget som helst.

Det handlar om fördelningen av de pengar som finns i samhället.

Rättvisa.

Jämlikhet.

Solidaritet.

Medmänsklighet.

Minskade klyftor mellan människor. Och därmed också mellan barn.

Låt oss tillsammans bygga samhälle i stället för att rasera.






Lästips: "Nu räcker det med ökade klyftor" (Martin Mobergs betraktelser)



#svpol#val2014#socialpolitik 

8 kommentarer:

  1. Ja var har välfärden och omtanken om varandra tagit vägen?!?!
    Många får vänta så länge på sina beslut om att få stanna eller inte stanna i Sverige. Barnen hittar rota sig bra under alla dessa år!!!!
    Sedan blundar makten och sätter i hörselproppar och skickar barn, familjer till deras länder trots att det är oroligt där eller att inga släktingar finns kvar!!!! Är detta vårt Sverige!!!!
    Sedan all fattigdom som finns i vårt land!!!! Barnen vägrar att tala om att de ser dåligt och så vidare för de vet att föräldern/föräldrarna inte har nog med pengar. De får stå utanför i skolan pga. inga pengar finns när det är tal om roligheter. Ja låt oss bygga upp ett nytt och medmänskligare Sverige. Bra tal ... tack / kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Spanaren, för att du läste och för de tankar du delar med dig av. :)

      Allt gott och kram!

      Radera
  2. Bra och sant skrivet som vanligt. Det har verkligen blivit kallt och hårt i Sverige och att barnen får lida är oacceptabelt. Jag har träffat många som går på fas tre efter att ha arbetat många år och blivit arbetslösa på grund av att företag läggs ner. Dom har fått det så dåligt att barnen får lida också. Man ser sorgen i både barnens och föräldrarnas ögon och det är så otroligt orättvist. Reinfeldt sa i utfrågningen när utfrågaren sa att A-kassan inte höjts på 10 år att den skall bara vara mellan två jobb högst 4-5 månader, men vem får jobb så snabbt, då menar han på att andra åtgärder skall sättas in och det är fas 3 och annat som sänker inkomsten ännu mer. Det är skamligt och blir det inte maktskifte nu så är det kört. Skulle inte vilja vara barn i detta barnfientliga samhälle för det är inte bra i skolan heller för barnen.

    Hoppas verkligen folk tänker efter innan dom går och väljer. Barn skall inte behöva svälta och ingen skall behöva bli så illa behandlad av arbetslöshet och sjukdom

    Förr hade man 100% i sjukförsäkring och inte var det fler som fuskade utan dom flesta vill arbeta. A-kassan kunde man också leva på och när man tänker på att det finns överskott av pengar i båda försäkringarna så förstår man ju att dom pengarna kommer att bli stulna.

    Härligt att du tar upp allt som är galet för jag tycker annars att det ekar tomt

    Ha en skön dag
    kramar
    Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malin, för att du läste och delade med dig av dina tankar här i min blogg. :)

      Kram och allt gott!

      Radera
  3. Var hos spanaren, hittade hit.
    Jättebra skrivet!
    Håller med!
    Det måste till en ändring. Och det NU!
    Ha det fint KRAM Primrose

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Primrose! :)

      Välkommen tillbaka hit till min blogg när helst du har lust. :)

      Kram

      Radera
  4. Du undrar välbefogat hur det skall gå för de fattiga vräkta barnen.
    Svar: En del kommer att hämnas på samhället.
    Min familj blev mer eller mindre tvingade att flytta till en annat
    lantbruk, miltals bort. Jag kände mig vräkt från en plats jag trivts
    så bra på. Nästa sommar såg jag att övertagaren hade sått massor
    av morötter i alla de trädgårdsgångar som jag så noga hade skött.
    Jag ryckte upp varenda planta och räfsade snyggt efter mig.
    11 år var jag. Men jag har bättrat mig. ((Kram Anna-Karin))
    Kalle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr blir det ofta resultatet när det gäller barn i utanförskap som upplevt trauman och inte känt sig sedda; de hämnas på samhället på olika sätt.

      Ha, ha.. jag tycker att det var bra gjort av dig som 11-åring, Kalle, att rycka upp morötterna. Och alldeles särskilt att räfsa snyggt efter dig. ;) :)

      Kram

      Radera