torsdag 28 augusti 2014

Romerna, kyrkorna och Jönköping

Det är när jag ser tiggerskan utanför Ikea som i stället för att som förut sitta med nedböjt huvud och hopsjunken, spricka upp i ett varmt leende mot alla människor som passerar förbi och glatt säga "hej, hej" till dem, som jag känner hopp.

I Jönköping har kyrkorna gått samman för att hjälpa tiggarna. Pingstkyrkan har öppnat sina dörrar för de romska tiggarna. De tiggare som kommit hit till kommunen får frukost, möjlighet att duscha och att tvätta kläder. Kanske är det ett resultat av det som jag ser nu. Jag vet inte. Fast jag funderar.

I den unga kvinnans pappersmugg ligger där redan pengar när jag böjer mig ned till henne. "Hej, hej", säger hon och vi ser varandra in i ögonen och ler mot varandra och jag säger "hej, hej" tillbaka till henne som att vi känner varandra sedan förut. Som att vi är gamla vänner till varandra.

På sätt och vis är vi det, hon och jag. Därför att en gång var jag den som behövde andras/samhällets hjälp. Tillfälligt. Som barn. Jag glömmer aldrig hur det var. Jag känner samhörighet med de människor som har det svårt. Ända in i hjärteroten. Vi vet hur tufft livet kan vara, både hon och jag.

Hon visar ingen skam längre, den unga kvinnan utanför Ikea.

Hon gör mig glad när jag ser henne.

Jag blir glad när jag ser att där är andra människor som säger "hej, hej" till henne, i stället för att vända bort huvudet från henne som jag sett så många gånger förut.

Jag ser att något har hänt i min stad.

Jag ser att människor har börjat möta tiggerskans blick.

Jag ser människors hjärtan (och plånböcker) öppna sig.


Det är mäktigt.

Det ger mig hopp.

Förändring ÄR möjlig.

Genom kunskap kan vi mota bort rädslan inför det okända.

I stället för att förbjuda människor att tigga, att visa sin fattigdom.

Vi kan synliggöra i stället för att dölja.

Hitta sätt att tillfälligt stötta den som behöver hjälp.

Det är medmänskligheten som är vägen.

Att kunna se mig själv i den andra människan.

Inse att den andra kunde varit jag.




#bloggswe

6 kommentarer:

  1. Fantastiskt hur ett samhälle lyckas vända vindarna!
    Allt började nog med kyrkklockornas ringande den där dagen då det var onda människor på besök! Har bara dörren börjat öppnats någonstans kan opinionen vända fort!
    Tyvärr visar detta även hur lätt vinden kan vända åt andra hållet! När dörrarna stängs......

    I vilket fall som helst så värmer ett leende allra mest!
    Kram/ Bella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kanske började det med kyrkklockorna här i stan. Så kan det vara. Hur som helst tycker jag att det som kyrkorna gör nu är något bra och viktigt. En konkret hjälp för människor som har det tufft.

      Kram

      Radera
  2. Anna-Karin, du har väl läst och sett om det bestialiska angreppet
    på en tiggare, med bolmande avgasrök. Nazistfasoner.

    Tänkte igår bjuda ”hej-hej” på en stor god Tablerone men hon
    kom inte till Tallebackens köpcenters parkering.
    Det är ovärdigt ett civiliserat samhälle med tiggeri på sådant
    förnedrande sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst önskar jag att människor inte behövde tigga. Att de kunde få ha det bra i sitt hemland. Fast nu ser inte verkligheten ut så.

      Då tycker jag att det är bra att vi andra är medmänniskor och stöttar på olika sätt. Det här jag skriver om är ett exempel på hur vi kan stötta varandra som människor.

      Det var en härlig känsla att få uppleva det jag upplevde där utanför Ikea.

      Kram

      Radera
  3. Fantastiskt fint skrivet av dig. Jag själv böjer mig alltid ner och ger en slant och försöker säga några ord och får ett fint leende tillbaka. Jag läste detta om kyrkorna och en del arbetsgivare som kommer med jobberbjudanden. Eftersom det är fri rörlighet så skulle jag också om jag hade det uselt där jag bor, försöka ta mig till ett annat land. Dom flesta gör allt för att sina barn skall få gå i skola och ha det så bra som möjligt. Det är bedrövligt att nån kan ge sig på dom som tigger, jag mår illa av sånt. Det var utanför IKEA som jag upplevde samma sak sist så det måste vara samma kvinna vi träffat. Jag brukar även ge en slant till en kille som sitter på en bänk där ibland och spelar dragspel som en virtuos. Vi är människor allihopa och man måste visa medmänsklighet, nästa gång kan det vara vår tur.

    Jag älskar din blogg för du tar verkligen upp det som är galet i samhället och även det som skänker hopp. Du är fantastisk

    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du läste och delade med dig av dina tankar och erfarenheter, Malin. :)

      Den fria rörligheten som vi själva demokratiskt beslutat om, för med sig nya utmaningar för oss som människor.

      Egentligen hör vi alla samman, så som jag känner det. Vi finns till för att lyfta varandra när livet är tungt. Det är en viktig mening med våra liv så som jag ser det.

      Tack goa Malin för de vänliga orden till mig om min blogg, det gör mig glad. :)

      Kram

      Radera