onsdag 1 oktober 2014

S + MP: Utförsäkringar bort, höjd A-kassa, höjt tak i sjukförsäkring, FAS 3 i graven

Nu växer bilder av ett Sverige med mindre klyftor mellan människor fram för mina ögon. I nyhetsrubrikerna läser jag om att S och MP är överens om att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen, att höja taket i sjukförsäkringen, A-kassan ska höjas och Fas3 kommer att gå i graven. Och jag ropar halleluja för mig själv!

Jag somnade lycklig igår kväll. Med ett leende på läpparna. Och ett hoppfullt bröst. Känslan när jag läste orden om att utförsäkringarna tas bort var så stark. Det rann tårar på mina kinder. Jag kände en lättnad inuti mig som jag inte känt på länge. Ingen, jag säger, ingen, mer än vi som upplevt utförsäkringarnas realitet, kan förstå hur det egentligen har känts och varit.

Och vi utförsäkrade är inte någon liten grupp som jag läste i förra veckan i en tidning. Vi är så många för många människor som fått smaka alliansens beska medicin som snarare gjort oss mer sjuka än friska. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: systemet med utförsäkringar drabbar inte bara den sjuke. Utan också den sjukes anhöriga, eventuella barn och ibland kanske också vänner.

I förlängningen har hela vårt samhälle tagit allvarlig skada genom utförsäkringarna och försämringarna i socialförsäkringssystemen. Det har lett till ökade klyftor mellan människor och ett starkt missnöje som fått SD att frodas och växa sig allt större.

Nu ser jag en politik växa fram som till skillnad från alliansens samhällsdödande, vill bygga ett starkt och friskt samhälle. En politik som vill minska klyftor mellan människor i stället för att öka dem. En politik som genom minskade klyftor mellan människor kommer att kunna stå emot krafter som SD. Som kommer att krympa krafter som SD. Det är min fasta övertygelse.

Jag ser tydligt och klart skillnaden mellan det som var alliansen (åh så UNDERBART att skriva orden "det som var alliansen") och den nya politiken i Sverige som ska komma. En skillnad som heter välfärd för alla eller välfärd för ett fåtal.

Jag vet att de löften vi nu ser inte ännu är beslutade. Fast jag hoppas och tror att detta kommer att bli verklighet. Jag känner historiens vingslag över Sverige just nu. En vändning till ett samhälle med mer empati, medmänsklighet, solidaritet och jämlikhet än under alliansens åtta år vid makten.

Där finns så klart mer att önska. För min egen personliga del och också för många andras skull, önskar jag mig högre ersättning för oss som har beviljats sjukersättning. Fast just nu njuter jag av varje stort kliv som Sverige tar i rätt riktning.

Innan jag somnade igår gick mina tankar till min döda mamma. Jag kände en ilning och längtan djupt inifrån mig att jag skulle kunnat ringt henne och berättat för henne att "Nu, mamma, vet du, nu ÄNTLIGEN kommer man att ta bort systemet med utförsäkringarna!"

Och vi skulle skrattat tillsammans, vi skulle druckit kaffe idag och firat med våra älsklingskakor från bageriet på andra sidan gatan. Vi skulle pratat om att även om livet är så tufft ibland, så segrar alltid de goda krafterna över de onda. Ljuset segrar över mörkret. Det ordnar sig. Det handlar om att hålla ut, bevara sitt hopp och att inte låta sig slås ned platt till marken. Fortsätta att gå med rak rygg också i mörka, tuffa tider.

Fast den glädjen fick jag inte fira med min mamma. Hon drabbades hårt när jag blev utförsäkrad. Långsamt döende som hon var, sörjde och led hon med mig. Hennes sista sommar i livet fick jag istället för att ge så mycket tid och kraft som möjligt till henne, gå till Arbetsförmedlingen på helt meningslösa möten i ett helt meningslöst system kallat utförsäkringar.

Det, ni i alliansen som beslutade om utförsäkringarna, just det kommer jag aldrig i hela mitt liv att förlåta er för. Det finns saker som inte går att rätta till. Det finns det som fortfarande får mina tårar att falla efter det ni gjorde mot mig och så många andra sjuka människor.

Men nu reser vi oss, alla vi som alliansen kallade lata och sovande. Nu lyfter Sverige en bit ovanför marken igen. Och jag flyger med och känner att jag får luft under mina vingar.

Jag tar djupa andetag och kan äntligen andas och känna hopp igen.

Jag tänker på mina barn. Mina eventuella barnbarn. Alla andras barn. Allas vår framtid. På Sverige.

Och jag ler för mig själv.

Ur det som var ont ska komma gott.

Så vill jag tro.

De allra flesta människor vill gott.

Det som var dåligt går att skapa om till något bra.

Det är aldrig för sent för förändring.



Lästips:

"Nu höjs A-kassan" (Aftonbladet)

"S och MP överens om att stoppa utförsäkringarna" (Solrosuppropet)

"Avslöjar: Ny uppgörelse S och MP" (Ulf Kristofferssons valblogg TV4)

"Alliansen tar en paus" (Aftonbladet)

"Aftonbladet avslöjar: S och MP är överens om jobbkampen" (Aftonbladet)

"Ännu inte för sent för S att fånga upp vänstervinden" (Kjell Rautio, Feministiskt Initiativ)

"Därför upphör aldrig ilskan mot ojämlikheten" (Göran Greider, ETC)

"En överenskommelse, väl värd och viktigt att faktiskt genomföra" (Martin Mobergs betraktelser, FB)

"Fler sjukskrivna efter vårdvalsreformen" (SR Ekot)

"Sverige sviker sina svagaste" (Svenska Kyrkan)





#svpol#val14#socialpolitik

4 kommentarer:

  1. Äntligen .
    Marie

    SvaraRadera
  2. Oj! med vilken glädje och entusiasm du skildrar din
    politiska lycka. Rätt så Anna-Karin.
    Jag hoppas att inte riksdagsfalangen kommer att dra
    upp morötterna för regeringen och kratta manegen.
    Du minns Kalles lilla hämnd ;))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrivet så som jag känner det just nu, hoppfull och glad och lättad känner jag mig att allians-åren är över. Den omänskligt hårda politiken har jag fått mer än nog av. Och jag längtar efter den dag beslutet tas om att ta bort systemet med utförsäkringar.

      Ha, ha.. ja, visst minns jag "Kalles lilla hämnd"! :)

      Vi får se hur det går nu i politiken. Det är spännande. Ge och ta, nästan som i krig och kärlek. ;) :)

      Kram

      Radera