lördag 10 januari 2015

Det gamla hand i hand med nytt


Där är julgranen nu i hörnet av rummet. Avklädd. Den barrar. Om några timmar kastas den ut.




I fönstret håller julens sista röda amaryllis precis på att slå ut sin första knopp. På matsalsbordet en vas full av milt rosa tulpaner. I den lilla krukan på soffbordet sticker kaxiga små vita pärlhyacinter upp sina gröna livskraftiga knoppar. Redo att sätta full fart.




Överallt kan jag se som tecken. Små tecken på hur det som var följs av något nytt. 

Död möts av liv.

Det är så det är.

Precis så enkelt.

Det viktiga är att livet fortsätter.

Vad som än hänt.



10 kommentarer:

  1. Trist att julen är slut. Men min torggran lyser ett par veckor
    till, om den klarar de våldsamma stormarna i Tallebacken.
    Får ut och se om skillerna är uppkomna, marken är varm.

    Det gjorde inget, tyckte jag, att kaninen valde friheten
    och grävde sig ut ur buren på gräsmattan.
    Kriget var slut och köttransoneringen över. ;)

    Allt är frid och lugn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det är skönt att julen är över, Kalle, även om jag har haft en skön och glad jul.

      Hur var det, kunde du se några tecken på skiller på väg upp hos dig? Jag tittar i gräset i trädgården här när jag är ute, fast det tar nog ett tag till innan där är blommor. Nu efter stormen vi hade inatt har det kommit en hel del snö.

      Så fint att kaninen valde friheten. Vad än för farliga ting som kanske fanns där ute i världen för den så var där säkert också många härliga ting, tror jag. :)

      Köttransoneringen, jag minns när min mamma berättade om det. Har du några särskilda minnen från det, Kalle? Mer än kaninen. ;) :)

      Kram

      Radera
  2. Så fin kisse du har och den verkar sova så gott på din soffa. Men var är Mimmi på bilderna *voff* Så tät och fin julgran du verkar ha haft. Tråkigt att städa ur den fina julen men det kommer nytt och ljust som du säger med fina bilder och fin text. Ha en bra och ljus dag min vän/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var tidigt på morgonen som jag tog de här bilderna, Spanaren. Mimmi hade inte kommit upp än då. Hon kan sova länge på helgerna, min lilla vovve. :)

      Jag tycker att det är skönt att julen är över nu. Nu ser jag framåt mot grönska och spirande knoppar på blommor och träd.

      Kram

      Radera
  3. Hej Anna-Karin!
    God fortsättning på 2015. Tack också för dina som alltid mycket uppskattade kommentarer. Jag tänkte börja med under 2015 att tipsa om bloggar som jag uppskattar på Punctum saliens. Din är ju såklart en av dem. Skulle du vilja vara med på bloggtipset? Om du är intresserad kommer jag att göra en banner som jag lägger i högermarginalen. I inlägget kommer jag också att länka till ditt tidigare gästinlägg. Jag berättar också kort om din blogg, varför du bloggar, vad du tycker det gett och ger dig och om du får någon respons på ditt bloggande. Är du intresserad av att medverka? Skicka då gärna ett mejl till mig på elisabeth.jonsson@punctumsaliens.se så skickar jag några frågor till dig. Allt gott!
    Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Elisabeth, visst vill jag finnas med som bloggtips hos Punctum Saliens, så glad jag blir att du tänkte på min blogg!

      Jag har mailat dig nu.

      Kram och allt gott!

      Radera
  4. Livet på landet under ransoneringen på hela 40-talet gick ganska
    smärtfritt. Livsmedelskommissionen bestämde och regionalt
    delades kupongkorten ut vid kristidsnämndens kontor. Där höll
    man reda på både folk och deras fä och grisar.
    Slakt utan tillstånd var förbjuden men en och annan svart gris
    försvann ibland sades det.
    Det var aldrig ont om mat men det blev mera HCLF-kost än nu.

    Av en lantbrukskonsult kom jag via skolan med i JUF, Jordbr.
    ungdomsförbund. Jag odlade rotfrukter och bönor i massor
    Som 12-åring fick jag diplom för bruna bönor.
    Det var så dagens kolloniodlingar växte fram.

    En gång hjälpte jag mor att steka fläsk, skivorna var tunna och
    kupade sig på järnet så jag tryckte på med en gaffel. Skaftet
    blev fett och pekfingret slant ner i flottet. Det sved länge :(

    Min mor Anna tyckte sämst om kafferansoneringen. Ett par
    hekto i veckan drygades ut med surrogat av alla de slag.
    Rostad råg minns jag. Tvi.
    Svagdricka och mjölk var gott och ägg gick åt som smör.
    Fisk fanns i dammar, ål fånga vi i vår Långarydsbäck. ja den
    hette märkligt nog så. Livet var hårt runt Tallebacken när
    min far var inkallad. Julen var skön fritid från skola o jobb.

    Bensinen var hårt ransonerad. Jag höll skolbilens gengas-
    aggregat igång med hackade träkuber. Grannen hade många
    kolmilor igång ända till 50-talet. Det var importstopp på
    bensin och mycket annat för att bromsa inflationen .

    Handlaren hade mycket jobb med alla kuponger. Mycket
    klipp och klistra blev det. Hade inte fungerat idag.
    Jag klippte och klistra krigsbilder från tidningen.
    Nej jag vill inte ha tillbaks mitt 40-tal.

    Kupongfri ((kram)) till dig Anna-Karin ;) från Kalle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så mycket intressant du har att berätta, Kalle. Tack för att du delar med dig av dina minnen här i min blogg.

      Har du aldrig funderat på att börja blogga själv? Du skriver och berättar så bra, ju. Skriva om dina minnen och dina tankar. Du har humor också ju, det är en bra egenskap när man bloggar. Och så fotograferar du också ju. :)

      Kram

      Radera
  5. Oj, vad fint och hoppfullt skrivet, fällde en liten tår. Dom två sista raderna träffade verkligen. Nu är det ju inte direkt min julgran jag sörjer men :p

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina varma ord till mig. :)

      Allt gott!

      Radera