lördag 24 januari 2015

Nu får det vara nog - Eva Nordmark, TCO, vill behålla inhumana tidsgränserna för sjuka

Jag gnuggar mig rejält i ögonen när jag får syn på debattartikeln i DI av Eva Nordmark, ordförande i TCO, I rubriken står det nämligen "Behåll en gräns i sjukförsäkringen".

Jag läser vidare; "Det finns ett starkt signalvärde för alla inblandade att ha en bortre tidsgräns."

Signalvärde???

Nu väcks min vrede. Denna ständiga misstro mot sjuka människor. Hur många rapporter har inte visat så här långt att där finns ju nästan inte några alls som fuskar bland oss sjukskrivna. Däremot har de allra flesta sjuka människor kommit tillbaka i sjukförsäkringen igen efter att ha utförsäkrats. Precis så som jag själv gjorde efter att ha blivit utförsäkrad.

Inte hjälpte det mig det minsta att bli frisk att min ekonomi försämrades ytterligare genom utförsäkringen. Inte hjälpte det mig det minsta att bli frisk att under en sommar hamna i väntrummet med andra utförsäkrade hos AF i stället för att hämta kraft som jag brukade göra under sommaren. Inte blev jag det minsta friskare av den press det innebar att bli utförsäkrad, av förvirringen hos anställda både hos FK och AF över hur de skulle hantera mig som hamnat i den situationen.

Tvärtom har det tagit mig år att komma igen efter den sommaren som jag utförsäkrades.

Som medlem i Unionen sedan 35 år tillbaka känner jag mig idag mycket besviken på TCO som uttryckligen säger att de vill ha kvar det inhumana systemet med tidsgränser i sjukförsäkringen.

Om tidsgränser i en sjukförsäkring skulle göra så att man blir frisk, hade jag varit frisk för länge, länge sedan. Jag levde nämligen i tolv års tid med tidsbegränsad ersättning. Vartannat år fick jag fylla i samma blanketter och genomgå samma process som två år tidigare. Så småningom fick jag med alliansens nya regler i sjukförsäkringen gå igenom den här processen varje år. Jag hann inte repa mig efter en tidsgräns innan det var dags för nästa. Sedan kom stupstocken utförsäkringen och det kändes omöjligt att få lugn och ro att läka samman igen.

Tidsgränser läker inte sjuka människor. Det gör däremot lugn och ro. Tålamod och tid. Respekt och tillit. Lyssnande och bemötande samtal med individen om vilken rehabilitering han/hon eventuellt känner sig behöva. Erbjudanden om stöttning på olika sätt beroende på behov. Peppning och hopp. 

Några korta veckor i höstas trodde jag att jag kunde andas ut. Att det inhumana systemet med utförsäkringar skulle försvinna sommaren 2015. Det var inte många djupa andetag och rofyllda nätter som jag fick innan jag insåg att det var kört till nästa sommar. I och med att regeringens budget föll.

Systemet med att utförsäkra och pressa sjuka människor fortsätter därför precis lika obarmhärtigt som förut under Alliansens tid vid makten. Trots regeringsskifte. Enligt Solrosuppropet har redan cirka 1000 människor utförsäkrats i år under årets första månad.

1000 människor på mindre än en månad. Det kan se ut som en siffra. Men bakom siffran finns tusen människor av kött och blod som förutom de sjukdomsbesvär de lever med, dessutom plågas av oro kring sin försämrade ekonomi i och med utförsäkringen och ohälsan. Kanske sover de lika dåligt om nätterna som jag gjorde då när jag utförsäkrades? Eller mera, sover knappast alls. Kanske går de runt med en stor klump i magen av oro över den förnedring och kränkning det innebär att bli misstänkliggjord av myndigheter och samhälle när man mår dåligt fysiskt eller psykiskt?

1000 människor ... Lägg sedan till alla människor runt omkring dessa tusen. Partners. Barn till den sjuke. Anhöriga och vänner. Om en mår dåligt, mår också människor runt omkring dåligt. Relationer trasas ibland sönder.

I stället för fastställda tidsgränser tror jag på individuella samtal mellan den sjuke, läkaren och Försäkringskassan. Samtal där man verkligen lyssnar på hur den sjuke upplever sin situation. Respektfulla samtal. Tillit får människor att växa. Medan misstro får människor att krympa.

Sjukdom går ofta inte att tidsbestämma. Den är lika individuell och unik som vi människor själva. Det kan handla om en förslitningsskada efter många och långa tuffa år i arbetslivet. Eller ett funktionshinder som gör att man inte klarar kraven på arbetsplatserna idag. Fysiskt eller psykiskt. Synligt eller osynligt. Medfött eller något som vi fått med oss till exempel som följd av en trafikolycka.

Dessutom. Eftersom de allra flesta långtidssjukskrivna och utförsäkrade är kvinnor, är detta inte bara en fråga om tidsgränser utan också en fråga om jämlikhet. 

Jag vill nolltolerans för utförsäkringar av sjuka människor.

Jag vill nolltolerans för tidsgränser som gör redan sjuka människor ännu sjukare i stället för friskare.

Jag vill nolltolerans för att pressa sjuka människor så att de ibland tappar allt hopp, blir deprimerade och avslutar sina liv.

Jag vill att systemet med utförsäkringar stoppas nu.

Låt oss människor ha rätten att få vara sjuka och svaga ibland.

För min skull och för din. För våra barns skull, våra vänners och våra älskades.

För vårt samhälles skull.

För ett sant friskt Sveriges skull.



Lästips:

"Nu räcker det. Stoppa trippelstöten i utförsäkringen" (Martin Mobergs betraktelser)

"Det är akut, inte läge för långbänk" (Solrosuppropet)

"Avskräckande exempel" (Solrosuppropet)

"Vi måste prata om sjukskrivningarna" (DI)

"Fel tänkt att behålla tidsgränser inom sjukförsäkringen" (Charlotte Terese, Allegro)

"Ta bort "stupstocken" i sjukförsäkringen nu i vår!" (Kjell Rautio, LObloggen)

"Det ska inte vara lätt att vara sjuk" (Aftonbladet)

"Åkesson får arvode trots sjukskrivning" (Dagens Nyheter)


Lyssna på:

"Om försäkringskassan" (Eva Rusz)

10 kommentarer:

  1. Ingen tvekan här att din upprördhet och ilska är uppriktig och
    högst befogad. Märklig signal av en fackordförande.
    Har du tid med en vers Anna-Karin? ((Kram)) / Kalle

    Fin nyspråklighet:
    Låg förvärvsintensitet.
    Uppställning! Giv akt!.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket dåligt av TCO, anser jag.

      Tack för din vers, Kalle. :)

      Kram

      Radera
  2. Min vrede väcks också och man undrar hur sjuka kan bli behandlade på detta sätt 2015. Jag minns en tid som jag skrivit i min blogg många gånger då det var 100% i sjukpenning och ingen tidsgräns men det var färre sjuka ändå. Folk blir ännu mer sjuka av detta. Bra rutet av dig, det behövs. Jag håller med om allt du skriver. Jag har själv arbetat fackligt och aldrig varit med om liknande som nu. Det känns som en utrensning av folk och det finns ingen empati och känsla längre.

    Ha en fin söndag
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl tänkt att vi sjuka ska statuera exempel och avskräcka andra från att bli sjuka, tyvärr.

      Fast riktigt så enkelt fungerar inte vi människor. Det är allt fler som blir sjukskrivna nu. Trots de strängare reglerna i sjukförsäkringen så har det inte hjälpt. Normalt brukar i sådana perioder sjukskrivningarna öka snabbt.

      Jag anser att man har angripit och angriper fel ställe för att minska sjukskrivningarna. I stället för att angripa oss sjuka som man gör och har gjort, så skulle man ställa betydligt större krav på arbetsgivarna att skapa arbetsmiljöer som är anpassade för hur en människa fungerar. Vi behöver tid för pauser och vi behöver ibland avlastning. Vi är inga robotar. Vi är människor av kött och blod. Och det behöver också arbetsgivarna inse av sig själva. Den här samhällsandan kommer inte att hålla i längden.

      Tack för det du berättar om hur det en gång var. Det känns numera som Utopia för mig när jag läser om det. Så bra tror jag aldrig att det blir igen. Fast bättre än idag har vi råd att ha det i trygghetsförsäkringarna. Det handlar om att välja välfärd eller att inte välja välfärd. Om politik och vilket samhälle vi vill ha.

      Lyssna gärna på radiolänken som jag länkat till här. Det är ett program som är inspelat i Köpenhamn. Därför att ämnet anses för känsligt för att släppa fram i media här i Sverige. Mycket hörvärt och Eva Rusz är en fantastisk, klok och modig kvinna tycker jag.

      Varm kram

      Radera
    2. Så sant så sant. Du skriver så bra Anna-Karin och formulerar dig fantastiskt. Jag skall kolla länken och lyssna

      kram

      Radera
    3. Tack Malin. :)

      Ha en bra helg!

      Kram

      Radera
  3. Blivit sjukskriven nyligen för depression med utmattningssymptom. En av anledningarna att jag väntat med att söka hjälp är delvis en arbetsgivare som "jagar" sjuk under förevändningen att det är rehabilitering och försäkringskassans handläggningar. Jag blir gärna rehabiliterad men i min takt och i lugn och ro. För inte sjutton väljer jag frivilligt att må så här!
    Tack för att du satte ord på detta.
    Pia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Pia, för det du berättar om dig själv. Så ska ingen sjuk människa behöva ha det, tycker jag. Att känna sig jagad.

      Fast vi har jagats och vi jagas, vi sjuka, numera i Sverige. Det är inhumant. Mår man dåligt, antingen fysiskt eller psykiskt, så behöver man lugn och ro och att bli bemött med respekt för att bli så bra som möjligt så snabbt som möjligt. Jag tror att man normalt "jagar" sig själv tillräckligt utan att andra ska behöva göra det, för att tillfriskna. Man vill ju inget hellre än att bli frisk igen. Och kunna jobba. Få den sociala gemenskapen med andra och vara i ett sammanhang.

      Nej, man väljer verkligen inte frivilligt att leva med ohälsa. Den som tror det, kan "gå i mina skor ett tag", så kanske han/hon skulle ändra sig. Det behövs mer inlevelseförmåga och empati i vårt samhälle.

      Varm kram och allt gott till dig!

      Radera