Jag tror att vad än livet bjuder på så är den stora utmaningen för oss människor att hitta glädjen i det vi har i och omkring oss just nu.
Ingen går helt smärtfri genom ett långt liv. Vissa får kanske mer smärta med sig än andra. Fast vem kan jämföra våra olika smärtor?
Jag vet att man i ett stort mörker också kan överrumplas av en stark lycka. Hitta glädje och skratt där man sist av allt trodde att man skulle hitta det.
Oavsett vad som händer mig i livet, så är mitt evighetslånga löfte till mig själv att jag ska skapa mig ett bra liv ändå.
Och så gör jag det.
Ibland går det snabbt.
Ibland tar det bara lite längre tid.
Omställningar kan ta tid. Och det är ok att det gör det.
Ditt inlägg hänger nästan i hop med mitt inlägg idag om att vara i ljuset. Läste att många ber om pengar och det går att ordna men att Universum förstår sig inte på det. Vill du vara lycklig så kan de fixa det med det samma. Vad är lycka? Jo att kunna se ljuset efter mörkret och att sen uppskatta allt så mycket mera. Trevlig helg!
SvaraRadera/kram
Tack, Spanaren. :)
RaderaKram
Är det inte fantastiskt att det här på vår jord finns allt vad vi
SvaraRaderabehöver och ännu mera till. Inget fattas, men allt är inte nyttigt.
Och nu till våren kommer ännu mer. Så det finns att skapa av ;)
((Kram)) / Kalle
Jo, det finns mycket som är fantastiskt på vår jord, Kalle. Tack och lov. :)
RaderaKram
Hej!
SvaraRaderaHittade detta gamla inlägget, Ett bra tänk för i grund och botten har vi ju själv ansvaret för vårt liv. Jag vill gärna fråga dig hur långt du har kommit med din medvetna förändring.
Kram till dig
/e-k
Hej Leva-Kerstin! Det känns alltid lite extra roligt för mig som bloggare när någon hittar till ett äldre inlägg som jag skrivit. Så tack för att du läste och skrev till mig.
RaderaNär det gäller ansvar, så är jag av åsikten att vi som vuxna människor både har ansvar för oss själva och också för varandra. Jag tror på solidaritet och medmänsklighet. Det kan finnas stunder i livet när man inte klarar att ta ansvar för sig själv som människa. P g a ohälsa eller andra svåra livssituationer. Då är det viktigt att samhället och andra människor finns för oss.
Hur långt jag själv kommit i min förändring är en knepig men intressant fråga. Jag har blivit mycket bättre på att sätta gränser för mig själv och andra. Jag har mycket större kontakt med mitt inre och mina egna behov än vad jag hade innan jag fick utmattningssyndrom. Det har varit en lång väg att nå dit. Och jag hamnar ibland i gropar fortfarande som jag får klättra upp ur och lära mig något av förhoppningsvis.
Kram tillbaka till dig!