Finland och krigsflyktingar - om perspektiv

Jag tänker på att ibland kanske vi behöver perspektiv på temat krigsflyktingar där vi befinner oss just nu i vår tid.

Jag blev inspirerad av en av mina vänner i FB. Hennes rader fick mig att tänka på hur min farmor och farfar tog hand om en liten pojke på tre år från Finland efter kriget.

Han kom till dem uthungrad och inlindad i tidningspapper. Trots att de redan hade tre egna barn tog de hand om pojken. Så småningom adopterade de honom.

Han blev min farbror och jag tyckte så mycket om honom. Han var en snäll och godhjärtad människa.

Frid över hans minne

Jag känner djupt inifrån mig själv att vi behöver berättelser som denna just nu. Påminnas om hur det har varit och att det gick bra då och kommer att gå bra nu.

Har du någon liknande berättelse ur verkligheten att dela med dig av, får du gärna dela med dig av den här i kommentarerna i min blogg.