onsdag 28 oktober 2015

Alla vi som betalat och betalar för jobbskatteavdraget

Jag är som långtidssjukskriven en av alla de sjuka med flera som varit med om att betala jobbskatteavdraget. Tacka mig gärna för det.

Det har varit och är fortfarande dyrt för mig och många andra att betala andras jobbskatteavdrag. Ja, det är så dyrt att många faktiskt har hamnat på gränsen, eller till och med under gränsen, för relativ fattigdom i Sverige.

Politik är inte det viktigaste i livet för mig. Men när man får uppleva hur hela ens liv kan påverkas av politiska beslut, så händer det att man vaknar upp och inser att det faktiskt är väldigt viktigt vilken politik som bedrivs i ett land. Och vilket parti man röstar på.

I alla fall om man vill demokrati och solidaritet och om man tror på ett samhälle med minskade klyftor mellan människor i stället för det samhälle som Sverige är idag. Ett av de länder där klyftorna ökat mest och där antalet fattiga människor ökat mest under senare år.

Jag vill förändring. Jag vill ett solidariskt samhälle. Jag vill människors lika värde. Oavsett hudfärg eller härkomst, kön eller vad som helst annars.

Jag vill en rättvis fördelningspolitik. Jag vill minskade klyftor i samhället. Såväl ekonomiska som andra klyftor.

Därför att ett samhälle med minskade klyftor är ett samhälle gott för alla. Inte bara för ett fåtal. Ett samhälle med minskade klyftor blir ett samhälle med färre rädslor och färre konflikter. Ett samhälle med mindre hat, våld och kriminalitet.

Ett solidariskt samhälle är ett kärleksfullt samhälle.

Läs gärna krönikan som jag länkar till HÄR. Så bra skrivet.

4 kommentarer:

  1. Det värsta med högpriskonsumenternas framfart är att
    den gör allting dyrare för alla andra med lägre inkomster.
    Hyror, matvaror och annat nödvändigt.

    Själv kan jag inte tänka mig använda andra tandpetare än
    av jakaranda, trots de kostar över tusen kr st.
    Tallebackafur är tvi tvi;)
    ((Kram )) till dig Anna-Karin, du har så rätt för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du helt rätt i, Kalle. Det har verkligen märkts de senaste åren hur allt känts dyrare för mig att handla än vad det gjorde förut. Men jag klarar mig. Det är allra tuffast för de som är ensamstående och som har barn att försörja.

      Kram

      Radera
  2. Du har så rätt, Anna-Karin. Jag skulle också vilja ha ett solidariskt samhälle, där alla bidrar på sitt sätt och hjälper varandra. Själv är jag ålderspensionär och hör till de "tärande", som betalar mer i skatt än de som arbetar på grund av jobbskatteavdraget. Jag har jobbat heltid sedan jag var 16 år och har hyfsad pension. Men förutom högre skatt har den s k bromsen slagit till ett antal år i rad så vi har fått lägre pension. Jag förstår dig och många andra som drabbas när klyftorna växer.
    Hälsningar Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Birgitta, för det du delar med dig av här i min blogg om din egen verklighet.

      Såväl ålderspensionärer som sjukskrivna har nu i ett par år betalt mer i skatt än de som arbetar vid samma inkomst. För ålderspensionärer ska det nu rättas till om sittande regerings budget går igenom, som jag förstått det. Men för oss sjukskrivna kommer vi än så länge att betala mer skatt vid samma inkomst än de som arbetar. Det är ju helt tokigt, anser jag. Inte alls ett sådant samhälle som jag önskar och tror är det bästa för oss människor. Men vi har rätt att ha våra olika åsikter, det är viktigt.

      Allt gott önskar jag dig!

      Kram

      Radera