torsdag 18 februari 2016

Bloggen Maskroskvinnan sju år


Idag fyller min blogg Maskroskvinnan sju år. Det blir lätt att jag tänker tillbaka på åren som gått sedan jag började blogga en sådan här dag. Det har varit omtumlande år för mig som människa. Den som följt min blogg genom åren har också delvis kunnat få följa med mig i min berg- och dalbana.

Bloggandet har betytt mycket för mig som människa. Jag har utvecklat mitt skrivande och mitt språk. Lärt mig tekniskt det som jag troligen annars inte skulle ha lärt mig. Jag har lärt känna människor både i cyberrymden och IRL.Upptäckt och utvecklat ett intresse att fotografera. Skrivit många dikter.

Det ledde till att jag fick arbete under en period efter mycket lång sjukskrivning. Vilket i sin tur ledde till att jag startade eget som skribent. Vilket i sin tur ledde till att jag skrev en egenutgiven bok, "Omfamna livet".

Förutom allt detta så har jag också insett att som bloggare kan jag nå fram till människor med makt. Berätta om hur jag känner och upplever min verklighet. En yttrandefrihet som jag värnar starkt om. Så viktigt i en demokrati att få lov att sätta ord på det man känner, tycker och upplever. Oavsett var man befinner sig i livet och vem man är som människa.

Jag har upptäckt nya sidor i mig själv. Vad jag brinner för och vad jag inte känner lika stor lust att skriva om. Att blogga har gjort mig modigare. Jag har utmanat många olika rädslor med mitt skrivande. Samtidigt känner jag allt större respekt för vilka ord som jag lägger ut till andra människor.

Att blogga har utan tvivel också fungerat terapeutiskt och helande för mig efter att jag utvecklat utmattningssyndrom. Förutom yogan är där inget som hjälpt mig så bra att läka samman igen som just mitt skrivande.

Jag vet också att där är människor som hittat tröst och igenkänning i det jag skrivit om här i min blogg. Det är kanske det som jag idag tycker är bland det största med mitt bloggande. Och en drivkraft för mig att fortsätta att blogga. Att jag vet att där är människor som har min blogg som en sorts "vän" när där inte är någon annan för dem.

Varmt tack från mitt hjärta till dig som läser och kommenterar här i min blogg!

Till sist en humörhöjare. Igår tittade solen fram hos mig. Snart visade termometern i uterummet + 20 grader. Jag längtar till att snart sitta där och dricka kaffe igen. Våren är på gång även om det har kommit snö inatt och världen därute just nu är vit.

Under snön vilar doftande syren.


12 kommentarer:

  1. Grattis och lycka till med ditt fortsatta bloggande! Tycker det är intressant att läsa det du skriver om dig själv och livet i stort.

    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Birgitta för att du läser här i min blogg.

      En skön helg önskar jag dig!

      Radera
  2. Grattis några dagar i efterskott.
    Håller med dig om att bloggande är terapeutiskt och helande och alltid medan jag skriver får jag nya idéer. googla runt och lär mig.

    Tack för din blogg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Ja, det finns mycket som är positivt med att blogga. Det är en rolig hobby om man gillar att skriva och att skapa.

      En skön helg önskar jag dig!

      Radera
  3. Grattis på 7-årsdagen med din blogg Maskroskvinnan!
    Det blir 3555 dagar plus en skottdag, förskräckligt vad
    tiden rusar iväg med oss människor.
    Jag förstår inte hur du orkar hålla på. Men du är duktig.

    Gissar att du även kör Facebook med hund och blomster-
    vänner, Twitter, Snapchat och allt vad det heter;)

    Tack Anna-Karin för alla dina vänliga och trevliga
    kommentarer till mig under alla dessa år.
    ((7 Kramar)) från Kalle i Tallebacken. En Vårhaiku.

    Trivs med ditt hjärta
    i ditt varma uterum,
    ett litet tempel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, så många dagar, Kalle. :) Tur att jag tar en dag i taget. ;) :)

      Jag tycker att det är roligt att blogga. Så det är av lust som jag gör det.

      En skön söndag önskar jag dig!

      Kram

      Radera
  4. Grattis på sjuårsdagen. Startade blogga 2009 så det lär bli sjuårsdag för mig också i år. Tänk vad åren går.
    Kram Kim :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Kim! :)

      Oj, så länge du har bloggat, ända sedan 2009. Åren rinner iväg känns det som ibland. Och ibland är ett år väldigt långt. Beroende på från vilket perspektiv man ser på det.

      Kram och lycka till med bloggandet framöver också!

      Radera
  5. Oj hittade din blogg idag! Har sedan två år tillbaka
    varit närapå fånge i mitt eget hem pga agorafobi, utmattningsyndrom med panikattacker dagligen. En sådan fröjd att läsa dina ord. Agorafobi och panikångest är inte något nytt för mig. Jag har levt med det i ca 30 år men kunnat hantera det. Nu är jag helt förlamad och känner skräck dygnet runt. Ett trauma för mycket slog ut mig helt. Försöker långsamt komma tillbaka till det liv jag hade, den människa jag var. Jag tänker att denna gång vinner agorafobin och panikångesten. Frustrerad, ledsen, arg och utmattad googlade jag och fann dig:)
    Min man är underbar och försöker förstå, stötta, peppa. Men jag känner lite att " Nej nu ger jag upp". Ska läsa mer i din blogg och försöka använda de "verktyg" som tidigare hjälpt mig. Tack för att du finns här. Grattis till 7 år av bloggande. Själv skriver jag för hand i block:) kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Olivia! Först idag, den 3 oktober, får jag se din kommentar till mig. Jag önskar att du mår lite bättre idag. Tack för det du berättar och för dina vänliga ord till mig.

      Kram

      Radera