måndag 27 juni 2016

Molnen i livet

De vita molnen sveper förbi på den blå sommarhimlen och jag tänker att så där är det ju att vara människa. Att leva i en rymd av känslor där det ibland dyker upp moln som förmörkar och kastar skuggor över annat. Moln som skymmer min själ för ett tag.

Fortsätt andas, håll ut och när jag minst anar det har det gråsvarta tunga molnet blivit till lätta vita skyar och en dag helt passerat.

Vem vill egentligen leva i en för alltid molnfri himmel? Så trist det skulle vara om himlen alltid såg likadan ut. Även om den var blå.

Vi behöver livets nyanser. Om inte annat för att få känna glädjen när mörker blir till ljus.

12 kommentarer:

  1. För att nu hålla mig till ämnet om tankarna så har jag funnit
    att det finns ett samarbetssamband mellan magen och hjärnan,
    på så sätt att dålig mage ger dystra tankar och en välmående
    mage ger ett gott humör. Vad säger du om det?

    Ja Anna-Karin, orosmolnet Kalle i Tallebacken slipper du inte
    undan så lätt ;) Jag är nu inne på min sjätte årgång!
    Det är svårt att sluta med din intressanta och fredliga blogg.
    Men oj vad det går undan med stormvind i tiden vi lever.

    Tack för dina nog så riktiga atmosfäriska funderingar. ((Kram))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt hör ihop, Kalle. Alltsammans. Om du frågar mig. :)

      Tack för att du läser här. Jag önskar att du har det bra i sommaren.

      Kram

      Radera
  2. Du är klok och har så rätt. :) Men ibland har det funnits stunder då jag önskade att det fanns fler molnfria dagar och att de inte duggade så tätt.
    Jag tror inte att människor uppskattar livet om det ständigt gick enligt planerna. Då blir nog människan girig och otacksam.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland klumpar molnen ihop sig och ibland ser det helsvart ut. Visst är det så, visst önskar jag också många gånger att där var fler molnfria dagar också i mitt liv.

      Tack för att du läste och kikade in här, Bosse. Jag önskar att du har en bra sommar med så många molnfria dagar som möjligt för just dig.

      Kram

      Radera
  3. Tack Anna-Karin. Nu vill jag tipsa dig en jättegod sommarrätt som
    jag upptäckt. Varm risgrynsgröt med färska jordgubbar! Osockrat.
    Kall glass och jordgubbar är också smaskens Skingrar molnen.
    Godaste gubbarna har vi i Kvistalånga gård vid Hässleholm.

    Passa på, snart är säsongen slut. ((Kram)) Kalle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset, Kalle, fast risgrynsgröt, njaee.. haha.. det är inte min favorit precis. Jag har ett minne från när jag gick i skolan som gör att jag har lite svårt att äta just risgrynsgröt. Men jordgubbar däremot, det kan jag äta massor av. Tyvärr verkar de vara slut för det här året nu, de svenska i alla fall. Så nu äter jag vinbär och krusbär i stället. Hallon och blåbär.

      Tack för brevet från dig! :)

      Kram

      Radera
  4. Så bra du formulerade det jag själv tycker. Man kan inte tvinga sig själv till att ständigt vara positiv trots motgångar. För mig går det ständigt upp och ner som en gropig väg ;) blir desto lyckligare när allt känns rätt och man mår bra.

    Applåd för ditt inlägg.

    Ha en skön helg
    kram från
    Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malin. :)

      Jag tror att man får acceptera de känslor man har. Ofta är det när man är väldigt trött eller har mycket smärta som livet känns särskilt tungt. Lite vila och allra helst sömn kan få mig att lyfta när deppiga tankar är där.

      Jag önskar att du har många bra dagar för dig nu i sommar.

      Kram

      Radera
  5. Visst är livet så, och som du skriver, himlen ska inte alltid vara blå.
    Vi mår bra av nyanser, det ger oss nya chanser.
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gerd!

      Jag önskar att du har många sköna dagar för dig nu i sommar. :)

      Kram

      Radera
  6. Ensamhet vid psykisk ohälsa!14 juli 2016 kl. 00:16

    Ensamhet vid psykisk ohälsa! Du som drabbats av psykisk ohälsa eller har diagnoser, är du mycket ensam? Det är väldigt vanligt, många i den situationen är helt eller nästan helt utan vänner och har sämre kontakt med sin familj. När det gäller vänner kanske man haft problem ända sen barndomen med den sociala biten och kanske aldrig format vänskaper. Eller man kanske haft vänner som man förlorat kontakten med på grund av att den psykiska ohälsan kommit emellan. Det dåliga måendet har gjort att man isolerat sig och varit tvungen att tacka nej när vänner och familj vill träffas.

    När det gäller ensamhet som orsakats av att det blivit ett avstånd mellan dig och befintliga vänner och familj rekommenderar jag att du försöker vara öppen med dina problem. Förklara vad ohälsan gör med dig så dom förstår att du gärna vill träffa dom och upprätthålla relationen men att du inte kan just nu. Säg att du hoppas att dom kommer finnas kvar även om du inte orkar träffa dom så ofta. Har du redan förlorat kontakten med personer som du saknar kanske du vill återuppta kontakten? Dom saknar dig säkert också och kanske aldrig förstått varför ni kom ifrån varandra. Kanske en förklaring till varför det blev som det blev är allt som behövs? På grund av det stigma och den tabu som finns kring psykisk ohälsa kanske du inte vågat berätta vad som faktiskt hänt dig och hur du mår. Jag har efter lång tid med ohälsa valt att vara helt öppen med min familj och vänner, mycket genom bloggen. Detta har lett till mycket bättre relationer med nära och kära. Dom förstår när jag tackar nej till att umgås och när vi umgås har jag inte på mig den berömda "masken" och kan vara mig själv. Tack vare det har jag fått en bättre kontakt och känner att omgivning förstår vem jag är på ett djupare plan.

    Lider du annars av ensamhet som orsakas av att du på grund av sociala problem aldrig kunnat skapa närmare relationer? Jag rekommenderar även då att du är öppen med dina problem och hur dom påverkar vem du är som person. Då skapar du en ärlig grund för en relation. Men hur ska man då skapa relationer som vuxen eller ung vuxen om man haft problem med det hela livet? Ett tips är att du hittar andra i samma situation som du då det är lättare att skapa relationer med personer som haft samma eller liknande problem. En bra organisation för personer med psykisk ohälsa är RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. Det här har jag saxat från deras hemsida: "Här kan den som lever med psykisk ohälsa och ensamhet hitta stöd i umgänget med andra i samma situation. Det kan handla om allt från att ta en pratstund över en fika till att delta i en självhjälpsgrupp, kurser och andra aktiviteter eller engagera sig i själva föreningsarbetet." Källa Har du NPF kan jag rekommendera föreningen Attention: "Vi har 60 lokalföreningar runtom i landet. Där kan du träffa andra som befinner sig i en liknande situation. Lokalföreningarna arrangerar träffar, utbildningar och gruppaktiviteter. Om du vill kan du även engagera dig intressepolitiskt genom din lokalförening." Källa

    SvaraRadera