onsdag 15 juni 2016

Tar mig själv till må bra igen


Det finns inget härligare efter en period när man trillat ner i en grop igen, att känna att man hittar kraften i sig själv igen, kraften att kunna vända mörkret till ljus. Idag känns det som att jag är där igen. Äntligen!

Jag tar till hjälp allt jag lärt mig som jag vet får mig att må bra. Sjunga, musiken, dansa eller annan rörelse, yoga eller meditation, kramar och att skriva och läsa. Skratt och att vara i naturen.

Frågar mig själv varför jag och så många med mig ramlar ner i stress- och slitträsket gång på gång? Vad är det som gör att vi väljer bort det som får oss att må bra för det som gör att vi mår dåligt? Vem lärde oss att det var viktigare med en massa "måsten" än att prioritera att må bra? Vem lärde oss att det är viktigare att städa än att dansa? Att ha det perfekta hemmet och utseendet än att sjunga? Vem lärde oss det egentligen?

Idag ska jag banne mig ge mig själv en dag med bara det som jag vet får mig att må bra.

Jag byter oro mot dans. Jag byter tårar mot skratt. Jag byter deppiga tankar mot gos med min lilla hund Mimmi. Jag byter måsten mot lust.

Och det ska banne mig bli många, många fler sådana dagar nu i mitt liv.

För det är sannerligen på tiden att jag ger det till mig själv.

Jag känner att jag blir glad nu bara av att skriva det.

Och stark.

Det är möjligt att själv vända sitt mående. Fast ibland behöver man krascha innan man klarar att göra det. Det är i motvind draken lyfter.

Here I come!

Vill du flyga med mig?

7 kommentarer:

  1. Hejsan Anna-Karin. Intressant att läsa dina tankar om detta
    svåra ämne. En sak jag funnit är att ensamhet är ett helsike.
    Det ger dystra tankar både från det som varit och som kommer.
    Men en liten hoppfull haiku blev det nu i kväll:

    Optimistidé
    Roligt att vara till nytta!
    Har du tänkt på det?

    ((Kram) från Kalle. Flax flaks :)

    SvaraRadera
  2. Det är sant, Kalle. Allt för mycket ensamhet och särskilt om den är ofrivillig kan ställa till det för oss människor. Människan är en mycket social varelse. Sedan är det olika faser i livet. Ibland behöver man ensamheten för att orka livet där utanför. Det handlar om balansen, som så många gånger i livet.

    Vi behöver alla känna att vi är till nytta och att vi behövs så länge vi lever. Jag tänkte på dig idag. Önskar dig en skön sommar!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Må bra - det är inget som kommer till en bara sådär.
    Jag finner att ensamhet är någonting som både är positivt och negativt (när det inte är självvalt).
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ofrivillig alltför mycket ensamhet är sällan bra för en människa. Det kan till och med vara skadligt och bli ohälsosamt. Vi är mycket sociala varelser, vi människor. Någon gång läste jag att för en människa ska må bra behöver man träffa fem människor varje dag minst.

      Självvald ensamhet är något annat, en möjlighet att reflektera och att lära känna sig själv och att läka från t ex stress tänker jag.

      Kram

      Radera
  4. Så otroligt bra skrivet, mitt i prick. Så där känner jag också för jag går så upp och ner i psyket, därför får man tänka efter lite. Jag har själv jobbat med mig själv för att ta bort alla måsten. Det ser hemskt ut runt mig nu eftersom jag är supertrött efter vår resa men jag orkar inte. Till slut får man lusten tillbaka. Jag brukar själv dansa hemma till musik för man mår så bra av att få ut allt i dansen och njuta av musiken. Det befriar och även att bara vara för vilan är underskattad i dagens samhälle. Jag behöver själv ensamhet emellanåt men sen lever jag upp av att umgås men har svårt för att bli tvingad och är inte beroende av massor av vänner så jag är en utåtriktad "ensamvarg" ;)

    Du formulerar allt du skriver så bra och jag gillar även dina politiska åsikter som stämmer med mina. Har man varit nere så känns det underbart när man sen mår bättre, att känna skillnaden är inte så dum.

    Tack för ditt fantastiska inlägg
    Ha en avslappnad och skön dag
    kram från
    Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina eftertänksamma och fina rader här, Malin.

      Jag vet att du precis som jag lever med långvarig smärta. Hur positiv man än är som människa, så påverkas man av att leva länge med smärta. Det är tröttande och det sliter på psyket. Så ibland behöver man tillåta sig att vila från både arbete och socialt liv för att hämta kraft. Det är OK och det behövs för att kunna ta sig ut i livet därute igen.

      Så bra att du har dina knep för att skapa dig ett så bra liv som möjligt.

      Tack för dina peppande ord till mig om det jag skriver.

      Kram och fortsatt skön sommar önskar jag dig!

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera