tisdag 2 maj 2017

Grönskan


Nu slår allt ut i naturen. Knopparna är så sprickfärdiga som bara knoppar kan vara. Jag går långsamt genom vårens rike. Stannar till ibland för att ta in allt som sker.

Ändå är det omöjligt. Från morgon till kväll har så mycket hänt att jag har som en splitter nymålad tavla framför mina ögon när jag blundar på kvällen.

Lönnens knoppar som blir till limegröna blommor får tårar att trilla på mina kinder. För deras skönhets skull. För deras försvinnande korta stund av blomning.

För ja ... visst gör det ont ...

Visst gör det så ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Så som jag själv, i förändring, ibland tvekar.

Våga falla.

Våga öppna.

Våga vidare.

Eller våga stanna.



3 kommentarer:

  1. Agneta utanför Piteå.....Tackar och tycker om det Du skriver om våren och den gröna bilden. Jag ger Dig ett tips! Om Du vill läsa om våren och se fina bilder så kan Du kolla på: jonnajinton.se
    En ung tjej som är i stort behov av naturen för att må gott.
    Här gjorde vi snögubbar i förrgår, nu är deras tid förbi! Samtidigt som kabbelekan tränger sig upp vid älvkantens snö och is.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset, Agneta och så glad jag blev att du skrivit till mig. Kabbelekor och snögubbar på samma gång, det är våren i ett nötskal det.

      Hos mig slår körsbärsträdet ut i trädgården idag. Hoppas att det inte blir alltför kallt nu under tiden som det blommar.

      Må så gott och kram!

      Radera
    2. Här har vi +-0, det snöar, haglar, skiner sol, är vindstilla och stormar. En dag var det +32 gr. i solväggen. Jag njuter av väderskiftningar. Var ut och cykla och det hann snöa på mig. Det vore roligt få höra vad Du tycker om Jonnas blogg.

      Radera