Julen firade jag med hela min familj. Båda döttrarna kom hem från Stockholm och jag blev så glad för att bägge två hade möjlighet att vara hemma i hela sex dagar i sträck. Det var pyssel och god mat och julgodis och lite julklappar. Samtal och skratt. Mimmi var med så klart och var extra julfin i sin lilla tomtescarf.
Dagarna gick fort som det gör när man har roligt och trivs tillsammans.
Efteråt när döttrarna åkt tillbaka till Stockholm blir det smärtsamt tyst och tomt. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att vänja mig vid ett liv utan hemmavarande barn igen. Men det hoppas jag att jag gör. Jag jobbar på det. Det handlar nog om tid tror jag. Det är en mycket stor omställning i livet när barnen flyttar hemifrån. Lika stor som det är att få barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar