Lite tidig hemgång, kanske?

Jag orkade inte lyfta upp mamma själv från golvet när hon ramlat. Jag fick ringa efter hjälp. Hon hade inte brutit något i alla fall, men blev öm i hela kroppen. Efteråt tänkte jag att det smartaste hade varit om jag ringt efter ambulans så hon kommit in till sjukhuset igen. Men det är alltid lätt att vara efterklok.

Nästan hela dagen igår gick åt till besök hos mamma, telefonsamtal med sköterska, hemtjänst och sjukhuset. Det är märkligt hur man kunde skicka hem henne så tidigt som man gjorde, efter bara fem dagar. Hon orkar inte stå på sina ben, ramlar omkull, klarar inte själv att ta sin medicin, klarar inte att göra sig mat själv, orkar inte gå på toaletten själv, har blivit aggressiv igen, hotade att kasta glas på mig igår, låg i sängen hela dagen igår, är passiv, visste inte om det var morgon eller om det var kväll. Vad doktorn på sjukhuset menade med att mamma är ovanligt pigg för sin ålder förstår jag inte riktigt just nu.

Hon har inte fått något larm än. Jag trodde att man skulle komma med det direkt hon kom hem, men det enda besked jag har fått är att hon kommer att få det någon gång under den här veckan. Från och med idag får hon viss hjälp med mat. Imorgon är det möte med hemtjänsten och distriktssköterskan och sedan hoppas jag verkligen att hjälpen från hemtjänst kommer igång.

Just nu är det jobbigt. Jag tar en dag i taget. Ibland en timme i taget. Låt ske det som sker. "Ge mig sinnesro att inse det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan. Och förstånd att inse skillnaden". Ofta går jag omkring och känner mig som att jag är med i en film nu för tiden, allt känns overkligt. Jag har inte än tagit in allt som hänt. Jag höll på att somna i stolen när jag skulle hämta ut medicin på apoteket. Somna.. samtidigt som jag höll på att betala. Jag är så trött.

Jag såg i alla fall vårtecken igår. Två unga killar kom vandrande på stan i kortbyxor i den råkalla kylan. Kanske försökte de dra sitt strå till stacken för att locka fram våren, vad vet jag. Kallt såg det ut i alla fall. Själv tror jag att jag väntar med kortbyxor och bara ben ett tag till.